Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Villkorlig frigivning

Intagna avtjänar i normalfallet två tredjedelar av sin strafftid innan de blir villkorligt frigivna. De har då en prövotid som motsvarar sista tiden av fängelsestraffet, minst ett år.

Det är frivården som beslutar om övervakning blir aktuellt vid villkorlig frigivning. Vid längre straff är det huvudregel med övervakning, vid kortare straff är det risken för återfall som avgör. Under övervakningstiden bor klienten hemma men måste ha regelbunden kontakt med frivården.

Kontakten med frivården innebär att klienten har strukturerade samtal med en frivårdsinspektör under hela övervakningsperioden. Samtalen fokuseras på de faktorer som har ett samband med återfall i brott. Det kan även bli aktuellt att Kriminalvården samarbetar med andra myndigheter om klienten har behov av detta. 

Om klienten sköter sig väl och återfallsrisken inte längre bedöms vara hög kan övervakningen upphöra i förtid.

Frivården anmäler misskötsamhet till övervakningsnämnden som kan dela ut en varning eller besluta om att klienten går miste om upp till 15 dagar åt gången, vilket innebär att klienten får avtjäna denna tid i fängelse.

Tillfällen då klienten inte kan bli villkorligt frigiven:

  • Straffet är kortare än en månad.
  • Klienten har dömts till ett fängelsestraff enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, det vill säga i kombination med skyddstillsyn.
  • Fängelsestraffet är ett förvandlingsstraff för böter.

 

 

Vad är villkorlig frigivning?

Vad gäller efter villkorlig frigivning?