Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Han leder en känslig nos

Dag som natt är de tillsammans - hundföraren och hunden. Det behövs för att bli en välsmord maskin i jakten på narkotika på Kriminalvårdens häkten och anstalter.

Med en diskret handrörelse släpper han Chilla i rummet. Hon scannar av rummet, nosar lite och tycks göra en plan i huvudet för hur hon ska jobba. Hundförare, och husse, Jan Lindgren står bredvid. Tålmodig, tyst och med blicken fäst på hunden. Han följer varje steg hon tar. Detta sök är träning, i personalvillan på anstalten Skenäs. Att träna är en viktig del i vardagen för hundekipaget.

- Varken jag eller hunden blir någosin fullärda så det gäller att träna, säger Jan Lindgren.

Kör upp varje år

Han har varit hundförare i Kriminalvården sedan 2005. Chilla blev hans hösten 2013. Det tar tid att träna upp en ny hund till att bli narkotikahund. De går igenom många tester och arbetsprover. Och väl i tjänst väntar en uppkörning varje år, för att kontrollera att hunden och hundföraren klarar av sina arbetsuppgifter.

Hundförarna lägger ner mycket tid även utanför arbetstid. Kriminalvården äger hunden men Jan är fodervärd och lever med Chilla dygnet runt. Att lära känna varandra utan och innan, och hela tiden träna är förutsättningar för att bli ett välfungerat ekipage och därmed göra ett bra jobb.

Planerat och händelsestyrt

Jan och Chillas uppdrag är att förhindra att droger letar sig in i häkten och anstalter, men också att hitta drogerna som trots allt kommit in. Chillas nos söker igenom lokaler, post, paket, fordon och människor. Visitationen är en stor del av arbetsdagen.

- Vi har planerade sök men jobbet är händelsestyrt och flexibelt, säger Jan.

Som hundförare arbetar man i en region, men man är även en nationell resurs och kan bli inkallade till insatser i hela landet. Jan säger att ingen dag är den andra lik. Dagarnas varierande uppdrag är kittlande, liksom att skapa omväxling för Chilla, så hon får en lagom dos utmaning för att hela tiden orka.

Ett komplement

Kommunikation är en stor del av arbetsdagen. Att förklara och berätta för intagna och besökare vad hundekipaget gör och framför allt varför är viktigt.

 

- Det här är bästa jobbet. Det är min grej, att få jobba med hundar och säkerhet. Hunden är ett komplement i säkerhetsarbetet, säger Jan.

Jan Lindgren har efter 30 år inom Kriminalvården fått guldklocka. Han är kriminalvårdare i grunden, och har jobbat som synare, inom produktion, på natten och hundinstruktör innan han 2005 blev hundförare.

- Jobbet ger personlig utveckling. Det tråkiga är att vi hundförare inte kan träffas så ofta på grund av långa avstånd, men vi i regionen tränar och hjälper varandra. Det är kul.

Beslagen minskar

En hundförare bör vara lugn, enligt Jan. Lugnet smittar av sig till hunden i stressiga situationer. Man bör också ha stor kunskap och intresse av hundar, det är en livsstil. Vidare ska man vara intresserad av människor och säkerhetsarbete. Kriminalvården har 22 hundekipage från söder till norr och ekipagen gör skillnad på häkten och anstalter. Det kommer inte in lika mycket droger och därmed minskar beslagen av narkotika.

- Kriminalvården ska vara stolt över sin hundverksamhet. Den håller en god kvalitet.

Fåtöljen fångar Chillas intresse. Liksom utrymmet framför toaletten. Hon får upp ett doftspår. Nosar högljutt med nosen några centimeter ifrån marken. Det tar inte lång tid innan hon markerar. Med blicken fäst på husse visar hon att där, bakom spegeln på väggen utanför toaletten, ligger fyndet.

– Duktig hund! Vilken duktig tjej! Bra Chilla!

Jan Lindgren öser beröm över hunden, klappar henne och hon får favoritbollen. Chilla lägger sig på rygg, tassarna i luften, svansen viftar nöjt och tuggar frenetiskt på bollen.