Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

"Före detta kriminella måste få chans till jobb"

8 maj 2017

"Dömda människor lämnar Kriminalvården bättre utbildade, motiverade och anställningsbara. Men det sista, viktiga steget kan inte vi styra över. Det krävs modiga arbetsgivare som är beredda att ge dem en andra chans", skriver Nils Öberg, Kriminalvården, och Mikael Sjöberg, Arbetsförmedlingen, på SvD debatt.

Allt färre av Kriminalvårdens klienter återfaller i brott efter avtjänat straff. 1999 återföll 42 procent av klienterna i nya brott som gav en kriminalvårdspåföljd. Nu är siffran nere på 29 procent. Kriminalvården påverkas givetvis av inflödet tidigare i rättskedjan och av lag- och praxisförändringar. Vi är dock övertygade om att den positiva utvecklingen också är ett kvitto på att det återfallsförebyggande arbetet har effekt. En tid i kriminalvård är nämligen inte bara ett straff – det är också en möjlighet till förändring. 

Att ha en meningsfull sysselsättning kan vara direkt avgörande för ett laglydigt liv. Tröskeln är dock hög för den här gruppen. Hela 75 procent av Kriminalvårdens klienter saknar förankring på arbetsmarknaden före påbörjat straff. Och jämfört med andra arbets­sökande är utbildningsnivån betydligt lägre. Hälften av klienterna har bara gått i grundskola, endast 20 procent i gymnasiet och bara 6 procent har en eftergymnasial utbildning. Missbruksproblem och psykisk ohälsa är också vanligare, till exempel har var tredje kriminalvårdsklient haft kontakt med den öppna psykiatrin före straffet. Lägg därtill den stigmatisering som följer av att ha en dom i bagaget.

Idén om att man ska kunna sona sitt brott och ges en andra chans glöms tyvärr ofta bort. Givetvis ska brottet för­dömas, den dömde straffas och brottsoffren få upprättelse. Men om stigmatiseringen fortsätter också lång tid efter avtjänat straff riskerar utanförskapet att bli livslångt. Steget tillbaka in i kriminalitet blir då kort. 

Utmaningarna när det gäller att få dömda människor i arbete är alltså många. Samtidigt råder det brist på arbetskraft inom många ­yrken i dag. Kriminalvården och Arbets­förmedlingen samarbetar för att öka möjligheterna och matchningen för just den här gruppen. Det är viktigt ur ett återfallsförebyggande perspektiv, men också för att möta efter­frågan på arbetsmarknaden.

På många av landets anstalter bedriver vi arbetsmarknadsutbildningar som förser de intagna med ny och relevant kompetens. Till exempel utbildas plåtslagare, svetsare och plattsättare på fängelser runtom i Sverige. Klienterna gör sin praktik i samband med utslussningen från anstalten och under den villkorliga frigivningen. Värdet av att lämna anstalten med en genomförd arbetsmarknadsutbildning och en väntande praktikplats ute i samhället är stort, och ökar möjligheterna att få ett jobb. 

Tillsammans med ett tjugotal kommuner bedriver Kriminalvården och Arbetsförmedlingen också det så kallade Krami-samarbetet med samlokaliserad verksamhet. Det vänder sig till personer med kriminalvårdsbakgrund med målet att de ska kunna få och behålla en anställning. Deltagarna planerar och ansvarar för sitt eget arbetssökande, men får vägledning inom flera olika områden. När man lämnar ett kriminellt liv är det inte ovanligt att hela bekantskapskretsen går förlorad, ­något som för individen kan vara mycket påfrestande. Därför är sociala aktiviteter, som också ingår i Krami, viktiga för att knyta kontakter och öva sig på nya sociala sammanhang. 

Resultaten är goda. Klienter som deltar i arbets­marknadsutbildning eller Krami kommer i högre utsträckning ut i arbete än de som inte får några insatser. 

Genom vårt samarbete rustar Kriminal­vården och Arbetsförmedlingen dömda människor med ny kunskap och kompetens som vi vet är efterfrågad på arbetsmarknaden. De lämnar oss bättre utbildade, motiverade och anställningsbara. Men det sista, viktiga steget kan inte vi styra över. Det handlar om allmänhetens syn och förmåga att se indivi­den bortom det brott som har begåtts.

Ytterst kräver det mod från både arbetsgivare och kolleger att ge de här kvinnorna och männen en andra chans. Vi hoppas nu att fler arbetsgivare ska se den här gruppen på arbets­marknaden och i större utsträckning våga erbjuda praktik och anställningar. 

Ett jobb betyder mycket för den enskilde. Och det går inte att nog understryka vikten av att dömda människor kan komma tillbaka in i samhället. Då minskar risken för att de återfaller i brott, och tryggheten ökar för alla. 

Nils Öberg, generaldirektör Kriminalvården

Mikael Sjöberg, generaldirektör Arbetsförmedlingen