Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Tv-kändis och anstaltschef bland isbergen

15 mars 2017

Skåningen Thomas Fredhøj varvar jobbet som anstaltschef med att åka hundspann och hoppa på isflak med frun och barnen. Deras liv på Grönland går att följa i ”Familjer på äventyr” i SVT Play.

I vanliga fall är Thomas Fredhöj bosatt i Trelleborg med familjen. Sedan ett år tillbaka bor de i byn Tasiilaq på Grönland, där Thomas är anstaltschef. De planerar att stanna i minst ett år till.

​När vi når Thomas Fredhøj över telefon är det februari och ljuset börjar komma tillbaka efter en period med ständigt mörker. Snön ligger tjock. 

- Det är som att bo i ett vykort. Naturen är helt fantastisk och inuiterna lever i ett med den. De använder alla resurser som finns, fiskar och jagar och tar till vara på allt, säger Thomas.

Familjen på utflykt.

Tillsammans med hustrun Natasa och barnen Filippa, Elliott och Viggo lämnade han vardagsstressen i Skåne, och jobbet som kriminalvårdsinspektör på Politigårdens fængsel i Köpenhamn, förra våren. De planerar att stanna i minst ett år till. 

- Vi drömde om att visa barnen att det finns något annat än det snabba tempot vi har i Sverige. Vi ville få perspektiv på tillvaron och mer tid tillsammans, förklarar Thomas.

"Tanken på att rymma finns inte"

För att ta sig till sin nya hemort, byn Tasiilaq på Grönlands östkust, fick de flyga till huvudstaden Nuuk på västsidan, vidare med flyg till Kulusuk och sista biten med helikopter. Familjens möbler och leksaker kom tre och en halv månader senare, när årets första fartyg kunde ta sig igenom packisen. Tasiilaqs 1800 invånare omgärdas av den inlandsis som täcker 80 procent av Grönland. Ingen låser någon av byns 39 bilar – de vägar som finns leder ändå inte ut.

Även på ortens kombinerade häkte och anstalt, där Thomas är kriminalvårdschef, står dörrarna olåsta för de 15 klienterna. De är kvinnor och män, häktade eller dömda för stöld, våld, pedofili eller mord, med en strafftid från tre månader till livstid.

- Tanken på att rymma finns inte ens. Det finns ingenstans att ta sig.

Thomas möter ofta både kollegor och intagna när han rör sig i byn, vilket känns ovant men uppskattat.

- Alla hälsar och är vänliga. Det är inte det där hatet mot varandra som man kanske ser hemma. Det är lugnare här och jag har heller aldrig känt mig hotad på arbetet.

Barnen drabbas

Det finns inget synligt våld i byn. Brotten sker till 95 procent inom familjen, nästan alltid med alkohol eller hasch inblandat. De sociala problemen är omfattande och barnen drabbas hårt. Av byns runt tusen barn har mer än hälften en journal på kommunen, med anmälningar om missbruk och sviktande omsorg. Många barn utsätts för våld och sexuella övergrepp i hemmet, berättar Thomas.

- Det gör ont att se dem, hur de driver omkring på kvällarna i bara t-shirt i frosten, när föräldrarna ägnar sig åt att dricka upp lönen.

Arbetslösheten är hög, utbildningsnivån lägre än på västsidan. Det är ovanligt att östkustbor flyttar västerut; de talar varsitt språk, har olika kulturer och resan är extremt dyr.

Även om det varit tungt att ta in samhällsproblemen så känner Thomas att han och familjen kan göra skillnad. Som medmänniskor genom att till exempel bjuda in frusna barn på varm mat, som yrkesperson genom att bidra till ett humanare samhälle.

- Vi i Kriminalvården ska försöka berätta för folk att det finns annat än alkohol. Lyckas man ta bort det har man kommit halvvägs, säger han.

För bara 60 år sedan hade ön ingen kriminalvård alls. Konflikter avgjordes genom uråldrig trumdans, där parterna stred med huvudena mot varandra samtidigt som de trummade intensivt. Även om Grönland numera har självstyre, så är det den gamla kolonialmakten Danmark som styr och finansierar öns kriminalvård, utifrån danska principer.

Inkluderas i samhället

Thomas är ödmjuk inför sitt uppdrag och med tanke på sitt danska ursprung extra noga med att ta seden dit han kommer.  Han ser också förtjänster med den grönländska kulturen.

- Man har en betydligt större tro på att hela syftet med kriminalvård är att hjälpa dem som hamnat fel i livet, snarare än att straffa dem. När de kommer ut i samhället igen inkluderas de även om de gjort ett hemskt brott.

-Mycket handlar det om praktisk acceptans – var du byns bästa brandman så är det klart att du ska få tillbaka jobbet – men oavsett orsak så finns det en ödmjukhet i synsättet.

Omställningen till det nya livet har inte varit enkel för familjen Fredhøj. Allra tuffast har det varit för dottern Filippa, som saknar vännerna i Skåne. Skolgången för både henne och 10-åriga Elliott är utmanande. De måste lära sig två nya språk; klasskompisarna talar bara östgrönländska, läraren det officiella språket västgrönländska. Det finns inga ordböcker till hjälp.

Pappa Thomas har det lite enklare på jobbet. Alla kriminalvårdare måste kunna hans hemspråk danska, som fortfarande är Grönlands myndighetsspråk. Thomas har därför kunnat prata med kollegorna från dag ett, även om det finns andra barriärer.

Tid att varva ner

- Det är ett annat tempo här. Man tänker efter innan man pratar och beslut kan ta lång tid. Jag tyckte jag var en tålmodig person innan, men jag får öva varje dag på att inte skynda på saker. Det blir en påminnelse om att varva ner.

Internetuppkopplingen på anstalten är seg, under långa stunder ligger den nere. Då  får Thomas passa på att blicka ut genom fönstret på fjordens glaciärfärgade vatten, isflaken som sakta rör sig, bergen som fond.

I Tasiilaq finns ingen sim- eller bowlinghall, ingen biograf, inga caféer. Nästan all ledig tid tillbringar familjen tillsammans, ofta utomhus. De leker i snön, tar en båttur ut till ett isflak, åker hundspann eller skoter över vidderna. I byns enda affär, där de köper allt från mat till kläder, kylskåp och snöskotrar, har de införskaffat ett gevär som de måste ha för att kunna försvara sig mot isbjörnar.

De har ännu bara sett en björn, som kom simmande när de var ute med båten, men ibland tar de extremt farliga djuren sig iland på ön efter en isflaksfärd.

- Om något händer när vi är ute med snöskoter eller hundspann så går det inte att ringa på hjälp. Det finns varken säkerhetsnät eller mobiltäckning. Grönlänningarna är ett tufft folk och det är inte många utlänningar som pallar att leva här. 

Om Grönland:

Ett autonomt land inom Konungariket Danmark, tillika världens största ö. Ligger mellan Norra ishavet och Atlanten. Har cirka 56 000 invånare. Huvudstad är västkustorten Nuuk. Cirka 4000 personer bor på östkusten, vars huvudort är Tasiilaq med 2000 invånare.
Är en del av kontinenten Nordamerika, men har varit politiskt och kulturellt associerat med Europa, särskilt kolonialmakterna Norge och Danmark, i mer än tusen år. Landet blev dansk koloni år 1814. År 1979 beviljades Grönland begränsat självstyre.
2008 röstade grönländarna för utökat självstyre, som överförde mer makt till den lokala grönländska regeringen. Grönland tar successivt ansvar för bland annat polis, rättsväsende, mineraltillgångar, luftfart, familjerätt, gränskontroll och finansiell reglering, medan den danska regeringen behåller kontrollen över utrikespolitik, försvar och penningpolitik.