Varje klient inom Kriminalvården får en individuell planering för sin verkställighet, det vill säga avtjänandet av straffet/påföljden. Verkställighetsplanen ska följa klienten som en röd tråd mellan häkte, anstalt och frivård. Frivården är ansvarig för att samordna verkställighetsplaneringen. Det innebär att frivården redan från början av fängelsestraffet ska finnas med i planeringen av verkställigheten och föreberedelserna för utslussningen från anstalten.
Planeringens syfte
Verkställighetsplaneringen görs av ansvarig kriminalvårdare eller frivårdsinspektör. Klienten ska själv vara så delaktig i planeringen som möjligt. Syftet är att fylla straffet/påföljden med ett innehåll som kan minska risken för återfall i brott. Först tar man reda på klientens historik och aktuella sociala situation. Det gör man genom att prata med klienten och genom att ta del av aktuell dom, tidigare domar, personutredning, tidigare verkställigheter, tidigare åtgärder inom socialtjänst eller psykiatri och risk- och behovsinstrument.
Risk- och behovsbedömning
Nästa steg är att göra en risk- och behovsbedömning. Bedömningen bygger på de faktorer som forskning visat är relevanta för bedömning av risk för återfall i brott. En viktig bakgrundsfaktor är tidigare brottslighet. Särskilt viktiga dynamiska faktorer (=som går att påverka) är antisocialt livsmönster, kriminellt umgänge samt kriminella attityder och värderingar. Missbruk och beroende av alkohol och narkotika är också viktiga faktorer som ökar risken för återfall i brott.
Mål och insatser
När risk- och behovsbedömningen är klar är det dags att göra själva planeringen för verkställigheten. Vilka insatser är klienten i behov av för att minska risken för återfall i brott? Vilka resurser har klienten själv och vilket stöd finns i hans/hennes eget nätverk? Är det lämpligt att klienten genomgår något av Kriminalvårdens behandlingsprogram? Behöver klienten hjälp från socialtjänst, psykiatri eller andra vårdgivare? För att planeringen ska vara realistisk måste klientens egen vilja till att medverka vägas in. I planen skriver man sedan in mål och delmål för verkställigheten, vilka insatser som krävs för att nå målen och tidsplan. Planeringen uppdateras sedan regelbundet.
Fakta risk- och behovsbedömningar:
Strukturerade hjälpmedel som används för att bedöma insatsbehov:
- Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT) och Drug Use Disorders Identification Test (DUDIT) är hjälpmedel som användas för att upptäcka riskabla alkoholvanor respektive narkotikaanvändare.
- Addiction Severity Index, ASI, är en strukturerad intervju som används för att bedömma behandlingsbehovet exempelvis vid kontraktsvård.
Strukturerade hjälpmedel för göra risk- och behovsbedömningar:
-SARA, Spousal Assault Risk Assessment: ett riskbedömningsinstrument vid partnervåld.
- VRS:SO, Violence Risk Scale: Sexual Offenders eller Stables: riskbedömningsinstrument vid sexualbrott.
- HCR-20: ett riskbedömningsinstrument för våldsbrott.
- PCL:R: psykopatiskattning.
Särskild utbildning krävs för att använda samtliga riskbedömningsinstrument.