Intagna på anstalt som dömts till längre än en månads fängelse avtjänar vanligtvis två tredjedelar av sitt straff. Sedan blir de villkorligt frigivna. Efter villkorlig frigivning från anstalt ställs de flesta klienter under ett års övervakning. Om klienten sköter sig väl och återfallsrisken inte längre bedöms vara så hög kan övervakningen upphöra i förtid.
Stöd, kontroll och motivationsarbete
Övervakningen innebär både stöd och kontroll. Syftet är att frivården genom praktisk hjälp samt motivations- och påverkansarbete ska bidra till att minska risken för återfall i brott. De klienter som inte deltagit i något behandlingsprogram under tiden i anstalt kan göra det under övervakningstiden istället.
Frivården beslutar
Det är frivården som beslutar om övervakning blir aktuellt vid villkorlig frigivning. Vid långa fängelsestraff är huvudregeln att man får övervakning. Vid kortare fängelsestraff är risken för återfall i brott avgörande för om en person ställs under övervakning.
Krav på kontakt
Under övervakningstiden bor klienten vanligtvis hemma, men har krav på sig att ha regelbunden kontakt med frivården och med lekmannaövervakaren, om en sådan finns. Misskötsamhet rapporteras till övervakningsnämnden som bland annat kan tilldela klienten en varning. Vid allvarlig misskötsamhet kan övervakningsnämnden besluta om att förverka högst 14 dagar av återstående strafftid, som då måste avtjänas i fängelse.
Verkställighetsplan och utsluss
Frivården är sedan några år tillbaka samordnare för planeringen av verkställigheten. Det innebär att frivården redan från början av fängelsestraffet ska finnas med i planeringen av verkställigheten och föreberedelserna för utslussningen från anstalten. Sedan år 2007 finns fyra utslussningsalternativ: vårdvistelse, frigång från anstalt, halvvägshus och utökad frigång. Frivården utreder halvvägshus och utökad frigång, men ska även yttra sig när anstalten utreder vårdvistelse och frigång.