Jag ska inte berätta om hur det är att ha någon närstående som sitter i fängelse eller har begått något brott, för det vet jag inte hur det är. Jag tackar Gud för det.

Men efter att ha läst många av era berättelser så måste jag bara få skriva av mig det här. Jag blev så otroligt rörd, har suttit och gråtit igenom mig alla berättelser. Ni är så fina mot era föräldrar/syskon även om dom har begått något brott. Ni visar så tydligt att ni fortfarande älskar dom och det är så fint. Jag, eller någon annan, som inte har varit med om det här, kan aldrig sätta oss in i era situationer men det måste vara så jobbigt.

Fortsätt att vara starka och kämpa, det klarar ni! Det klarar alla! Tillsammans är vi starka. En stor bamsekram till er alla.

Nathalie