Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Så bryts isoleringen

13 april 2016

På häktet Huddinge har man med åklagarnas tillstånd börjat med gemensamma aktiviteter för häktade med restriktioner. Första gången testades cirkelträning.

Salar Ahour kör hårt tillsammans med klienterna. Mellan övningarna är det han som snackar mest. "Jag är en social pratkvarn", säger han.

I träningsrummet på plan 6 spänstar fyra intagna runt på olika stationer till toner av 1950-talsrock. Männen går verkligen in för de fysiska aktiviteterna, de kör flitigt armhävningar, benböj och sit-ups. En kort vila och så är det dags för nästa station.

Det är en blandad grupp häktade, i olika åldrar. Några har suttit häktade i månader, medan en person suttit i 14 dagar, två av dem pratar inte svenska. Alla har restriktioner.

Godkänt av åklagarna

Inför cirkelträningen har fyra åklagare tillfrågats och gett sitt godkännande till att de fyra deltar i gruppen. De får inte tala med varandra på något språk som inte personalen kan. Kriminalvården har också stämt av med KUT-personalen att det inte finns några gängkopplingar eller kända hotbilder.

Hälsoinspiratör Monica Damberg demonstrerar övningar, peppar och jagar på de intagna med intensitet. Hon önskar att männen ska få skingra tankarna, men också att de ska bli rörligare.  

– In position! One, two, three, go! Jättefina rygglyft, berömmer hon.

Det är glada miner i gänget när Monica Damberg instruerar kålmasken.

Isolering tar på psyket

– Det man behöver är närhet. Det får man inte någonstans när man är inlåst 24-7 och personalen inte har tid. Jag har bara grinat i tre veckor, säger en ung man samtidigt som han kör utfallssteg så svetten blänker i hårfästet.

Det som är nytt och annorlunda på häktet Huddinge är att man gör gemenskap till en ordinarie verksamhet, berättar kriminalvårdsinspektör Therese Hellman.

– Vi kallar det restriktionsgemensamhet.

Huddinge satsar brett på en permanent verksamhet med isoleringsbrytande verksamheter i form av hälsoinsatser, yoga och restriktionsgemensamhet. Det finns öronmärkta pengar för två tjänster.

Personalen jobbar uppsökande

Denna torsdagseftermiddag leder hälsoinspiratören och två ungdomsansvariga de gemensamma aktiviteterna. Gruppens uppdrag är att bryta isoleringen hos dem som allra mest behöver det – häktade med restriktioner.

Det finns ingen ungdomsavdelning på häktet Huddinge, men väl två engagerade vårdare med ansvar för ungdomar. Salar Ashour gillar att prata och beskriver sig som ”filosofen” eller ”en social pratkvarn”. Veronica Vadling uppskattar konst och skapande, hon hittar ofta samtalsämnen med klienter som är mer introverta. Hälsoinspiratör Monica Damberg å sin sida jobbar uppsökande och tar kontakt med klienter som övrig personal har tipsat behöver röra på sig eller aktiveras för att få något annat att tänka på.

– Jag är ångvälten! Jag kör så det ryker, och jag trivs med att jobba med dem som mår sämst, säger Monica Damberg som har lång erfarenhet av arbete på häkte, bland annat som barnombud och hälsoinspiratör på flera häkten i Stockholmsområdet.

Personalen har klientfokus

En ångvält, en filosof och en konstnär! Tre engagerade människor som är på rätt plats, enligt Therese Hellman. De har alla klientfokus och har rekryterats för uppgiften att bryta isoleringen.  Förhoppningen är att klienterna ska få med sig någonting vettigt från tiden på häktet.

För att underlätta för restriktionsgemensamhet har häktet bjudit in samtliga åklagare från åklagarkamrarna Södertörn och Söderort på studiebesök. Det finns omkring 60 åklagare och av dem har 20-25 hittills besökt häktet Huddinge.

Enligt Therese Hellman har åklagarna varit väldigt positiva till initiativet. De har uttryckt att det är nyttigt att se hur det ser ut när man fattar beslut om restriktioner.

Logistiken måste fungera

Det är mycket logistik på en restriktionsavdelning och personalens dagar är tajta där mycket ska ske. Alla intagna ska ha mat, duscha, ha promenad och ta emot besök och allt ska ske för en person åt gången.

– Åklagarna vill ju att klienterna ska vara i bra skick inför rättegången. Nu får de verkligen se vad en dag på häktet innebär. De får se att klienterna sitter ensamma på en väldigt liten yta. Kanske har någon trott att personalen har mer tid än vad de i verkligheten har, säger Therese Hellman.

Jeanette Ahle är en av fyra åklagare som har beviljat sin klient restriktionsgemenskap för dagens övningar på häktet Huddinge. Hon är väldigt positiv till häktets initiativ och ser att samarbetet mellan myndigheterna visar att det finns saker att göra för att bryta de häktades isolering.

För några veckor sedan var hon själv på studiebesök, såg lokalerna och fick höra häktespersonalen berätta om hur en restriktionsgemenskap kan se ut. Åklagarna fick också tillfälle att ställa sina frågor −  att veta att aktiviteterna är personalledda gör Jeanette Ahle lugn.

Tidigare lätt att lägga restriktioner

Jeanette Ahle ser att det tidigare funnits en tendens till att restriktioner utfärdats lite slentrianmässigt.

– Vi i åklagarmyndigheten har i uppdrag att jobba med restriktionerna. Vi får mycket kritik och vi har ögonen på oss. Det här samarbetet är absolut en framkomlig väg.

En ny blankett har införts där åklagarna måste motivera varje restriktion. Det räcker inte bara med ett kryss i en ruta utan åklagaren måste ta ställning till om klientens samvaro med andra kan påverka brottsutredningen.  

- Det gör att man stannar upp och tänker till: Behövs restriktioner och varför?

Åklagare Ahle är väl medveten om att många häktade med restriktioner mår psykiskt dåligt. Hon påpekar att åklagarna ska underlätta för dem genom att tillåta samsittning.

– Det är människor vi jobbar med och det är inte meningen att de ska brytas ned. Det är svårt att föreställa sig hur hemskt det är att sitta inlåst och isolerad från omvärlden. Vi åklagare kanske borde pröva på ett dygn för att känna hur det egentligen är?

Hon berättar att åklagarna även jobbar med att tydliggöra restriktionerna för klienterna.

– Vi är skyldiga att informera de misstänkta om att de ska ha en motivering till restriktioner och att de kan begära att beslutet överprövas.

Längtar till närhet och familj

Efter cirkelträningspasset får Omkrim en pratstund med de intagna som tidigare inte fått träffas eller prata med varandra. De får fortfarande inte ta mot besök utifrån och deras telefon och post kontrolleras. Lättnaden i restriktionerna gäller enbart för gemenskap med andra, lämpliga intagna. Alla vittnar om hur hemskt det är att inte ha kontakt med yttervärlden.

En kille berättar att han skojar med personalen om att de inte får någon dricks för rumsservicen.

– Jag vill bara byta några ord med mina medmänniskor.

Den yngste mannen i gruppen säger sig längta efter närhet. ”Det är hemskt att vara utan. Jag längtar så efter min familj.” 

En man med erfarenheter från häktet i Frankfurt höjer rösten och beskriver det svenska systemet som fruktansvärt. Han är plågad efter att inte ha sett solen eller andra människor än uniformerad personal på fyra månader. Han känner sig som ett djur i bur på rastgården och enbart tankarna på familjen håller honom uppe.

Den yngste är i häkte för första gången och han ser förskräckt ut. De senaste 14 dagarna har varit en omtumlande tid, där han har omvärderat sin syn på mycket. Han vänder sig direkt till hälsoinspiratören:

– Men du är duktig och inspirerande – det ska du ha en eloge för.

– I´m blushing! säger Monica Damberg utan att rodna. I´m so old and have no prestige.