Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Unikt teamwork i Kenya

1 januari 2016

Stefan Eriksson och Petra Tullgren deltog i en FN-kurs, trots att de inte är på FN-uppdrag.

Stefan Eriksson och Petra Tullgren bor med sina respektive familjer i Nairobis storstadsdjungel, där de agerar ödmjuka kriminalvårdsrådgivare.

Malindis kvinnofängelse sitter en 27-årig kenyanska och syr. Hon har snart avtjänat sina sju års fängelse för att ha dräpt en mzungo, en blond utländsk man, som hon hade ett förhållande med. Kvinnan säger att hon väcktes av polis mitt i natten, anklagad för att ha knuffat ner mannen från balkongen. Hon fälldes utan fysiska bevis eller vittnen, för att hon vistats i samma lägenhet. Hon har en tioårig son som hon tänker ta hand om efter frigivningen. Hon är skärpt och vill studera juridik. Men hon säger att den realistiska planen är att livnära sig på att virka klänningar, vilket ger 16 kronor om dagen.

Chans att förändra liv

Sann version eller inte? Stefan Eriksson, Petra Tullgren och de andra i teamet kan hur som helst inte släppa kvinnans berättelse, som de får höra under ett regntyngt fängelsebesök i kuststaden Malindi. Några dagar senare mejlar en av teammedlemmarna att hon varit i kontakt med African Prisons Project, som lovat att sponsra kvinnan till en juristutbildning. 27-åringen flyttas genast till Langatas kvinnofängelse i hemstaden Nairobi. Kvinnan får – av en lycklig slump – en realistisk chans att förändra sitt liv. Kanske en droppe i havet, men havet består av enskilda droppar, resonerar Stefan Eriksson, som återger berättelsen på sin blogg från Kenya.

Långsiktigt mål

– Tänk på vad som kan hända om kenyanerna bestämmer sig för att titta på individuella behov och risker och göra långsiktiga planer för samtliga intagna på fängelser och i frivården. Då blir det inte längre slumpen som styr, utan en genomtänkt strategi i syfte att kenyanska brottsdömda ska komma ”bättre ut”, reflekterar Stefan.

Stefan Eriksson, anstaltschef på Hällby, och Petra Tullgren, frivårdschef i Malmö, flyttade till Nairobi i augusti i år med sina respektive familjer. Deras uppdrag är att långsiktigt stärka landets frivård och fängelser, som idag är separata verksamheter.

Frivårdsalternativ viktiga

– Ett huvudmål är att få fart på alternativa frivårdspåföljder. Förutom att det ger en massa andra fördelar är en positiv effekt att det minskar den massiva överbeläggningen på anstalterna, säger Petra Tullgren.

Positivt nog finns redan lagutrymmet för att fler ska få frivård. 

Den erfarna duon – med 25 år var inom kriminalvården betonar att de inte rest ner för att berätta för kenyanerna hur de ska göra. Istället har de lagt fokus på att få till en bra arbetsgrupp på plats; ”The Incredible Program Management Team” som de lite skämtsamt kallar den. De övriga i teamet är tre kenyaner från anstalt och en från frivård. Lagarbetet, och det faktum att Petra har ett arbetsrum på frivårdens huvudkontor och Stefan ett på fängelsernas motsvarighet, ger dem en unik möjlighet att arbeta nära sina kenyanska kollegor. Rådgivning och mentorskap blir naturligt och vardagsnära. Redan nu har teamet påverkat strategiska beslut, genom att de befinner sig mitt i hjärtat av både verksamheten och beslutsfattandet. Petra och Stefan berättar vidare om sina kollegor.

Vill stötta

– De är otroligt duktiga och smarta, helt suveräna. Tanken är att idéerna ska komma från dem och vår strategi är att stötta utan att vara besserwissrar.

På skruttiga vägar och genom fantastiska landskap har teamet under hösten åkt på veckolånga studieresor till frivårdskontor och anstalter.

– Vi kartlägger den kenyanska kriminalvården. Var de står idag, vad de vill utveckla och hur mycket arbete de är beredda att lägga ner. Vi samlar in enkäter och pratar otroligt mycket med folk, medan vi dricker ohyggliga mängder kenyanskt te, säger Petra.

Frivårdsverksamheterna skiljer sig åt i många avseenden och varje kontor har sin egen prägel. Gemensamt är dock att mycket jobb går ut på att göra utredningar på uppdrag av domstolarna.

”Älskar det här landet”

– Frivårdsinspektörerna är engagerade och klokaakademiker. Tänk om man kunde fånga upp alla deras goda idéer och initiativ och göra en gemensam plan för verkställighetsarbete och risk- och behovsanalyser, säger Petra.

Närmast på agendan ligger workshops i just risk- och behovsbedömning. Nästa år ska chefer och personal utbildas inom en rad områden. Stefan beskriver jobbet som lika utmanande som roligt och annorlunda.

– Jag älskar det här landet, det är magiskt. Människorna är vänliga utan att vara inställsamma. Om det inte funnits så hög grad av fattigdom, arbetslöshet, korruption, terrorism och brottslighet skulle Kenya vara ett oinskränkt paradis på jorden. 

På helgerna gör de utflykter. Besöker den enorma Karuraskogen mitt i Nairobi, poolbadar på ett hotell eller klappar snablar på elefantbarnhemmet. På vardagarna bussas Petras och Stefans respektive söner till svenska skolan. Rörelsefriheten är begränsad i huvudstaden, rån och kidnappningsrisken överhängande.

Omgärdade av säkerhet

– Många vi träffat som bott i Nairobi i några år har antingen blivit rånade, kidnappade eller misshandlade. Det är helt otänkbart för barnen att springa ut och leka, skjutsning och hämtning krävs hela tiden. Man får hålla sig mycket hemma, vilket så klart kan vara påfrestande, berättar Petra och Stefan.

Husen som de hyr är omgärdade av säkerhet.

– Vi bor säkert med murar, larm, elstängsel och vakt utanför huset. Vi går sällan omkring i stan, och absolut inte på kvällarna. Vi åker bil eller taxi överallt. Det gäller att vara förberedd i möjligaste mån.

Trafikproblem

Ett annat vardagsproblem är trafiken. Vissa dagar tillbringar de fyra timmar i Nairobis bilköer. Men Stefan tycks ha hittat en egen strategi mot både rånrisk och bilkaos.

– Jag ger mig ut och löptränar på gator och torg och hoppas att jag kan springa ifrån eventuella rånare. Duon har ettåriga kontrakt med möjlighet till förlängning, under de tre år som det Sida-finansierade projektet pågår.

– Om vi blir kvar längre beror mycket på hur det funkar för familjerna. Visst längtar vi hem ibland, men vi får mängder av besök från släkt och vänner från jul och framåt.

Foto: Stefan Eriksson