Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Se tidiga varningstecken

7 juli 2016

Så jobbar vi! Under tisdagens seminarium i Almedalen berättade Kriminalvården om ungdomssatsningen och arbetet med dömda ungdomar. Men hur ska vi hjälpas åt kring unga som begår brott?

Många besökte onsdagens seminarium i Almedalen.För att ta ett bredare grepp på hur vi kan samverka kring unga som begår brott bjöd Kriminalvården in till seminarium i Almedalen. Det blev ett samtal mellan kriminalvårdare Anna Andersson, polisområdeschef Niclas Andersson, forskaren Knut Sundell och Rebecca Svart som är ordförande för Unga Kris, och som själv har erfarenheter av utanförskap och kriminalitet. Ytterligare perspektiv bidrog personer från publiken med, bland annat fanns flera ideella organisationer på plats.

Först ut bland talarna var Rebecca Svart som berättade om hur det var att vara rom och växa upp i en dysfunktionell familj. Hon kände att vuxenvärlden varken såg henne eller hennes problem.

"Grip in i tid"

– Jag växte upp med känslan av att inte passa in någonstans. Ingen såg mig, ingen vuxen hjälp fanns. Jag var jätteung när jag började med brott, och sen eskalerade det.

Rebecca Svart menar att man ofta kan se de stökiga och utåtagerande barnen tidigt, de som riskerar fara illa. Det gäller att våga sätta på sig glasögonen och gripa in tid.

Enligt forskaren Knut Sundell stämmer Rebeccas uppväxt väl in på det forskningen ser som riskfaktorer för att utveckla en brottslig karriär. Han är inne på samma linje som Rebecca Svart vad gäller nödvändigheten med ett effektivt, förebyggande arbete för ungdomar. Föräldrautbildningar, en skola som kan hantera struliga barn, empatiska vuxna som kan bygga förtroenden - alla är viktiga skyddsfaktorer.

Sätt stopp tidigt

En brottsbana bör brytas så tidigt som möjligt. Forskningen pekar på att det finns två olika grupper kriminella: Den första gruppen är de som startar tidigt med kriminalitet och är aktiv hela tiden, långt upp i hög ålder.

Den andra gruppen begår brott i tonåren, som en sorts frigörelse, men slutar begå brott efter tonåren. Den första gruppen är ofta de som sedan återfinns på kriminalvårdsanstalter, personer med en lång historia av kriminalitet.

Ett stort problem, menar Knut Sundell, är att många anmälningar som rör barn och ska utredas av socialtjänsten nonchaleras.

– Ju yngre barn desto vanligare är det att man avskriver ärendet. En tioåring som snattar är en stoppsignal. Då bör man göra en utredning.

Närvaro en nyckel

Polisen Niclas Andersson håller med. Han jobbar i en tungt belastad förort där det förekommer mycket våld och missbruk. Barn och unga kan komma i kläm efterson lagstiftningen tillämpas olika i olika kommuner.

Anna Andersson berättar att de unga intagna på anstalten Luleå får möta en strukturerad verksamhet med studier, program, sysselsättning och fritidsaktiviteter där personalen hela tiden är närvarande.

– Vårt sätt att jobba är att vara nära killarna hela tiden. Vi finns bredvid dem i tv-soffan, vi äter gemensam frukost och gör så mycket som möjligt tillsammans. Det är badminton, volleyboll eller innebandy - när vi gör något fysiskt tillsammans får vi många chanser att prata.

Luleå en förebild

– Det viktiga är att vi bygger upp en tillitsfull relation. När man väl har den har man också chans att påverka, fortsätter hon.

Stödet från forskningen finns även där. Knut Sundell påpekar problemen med att låsa in antisociala killar. De kan bygga upp egna nätverk i låsta miljöer och på så sätt förstärka det negativa beteendet. Men med en ständigt närvarande personal förhindrar man detta.

Efter att Anna Andersson berättat om personalens förhållningssätt och hur en vardag ser ut på anstalten Luleå sade Paul från föreningen Kris:

– Jag är djupt imponerad av hur de jobbar i Luleå! Det arbetssättet skulle även behövas på vuxenavdelningar.

Hoppfull livsstilsförändring

Nils Öberg pekar på en hoppfull livsstilsförändring bland ungdomar i de nordiska länderna.
Forskning visar att ungdomskriminaliteten i Danmark har minskat med 50 procent för de riktigt unga (10-17 år) jämfört med för tio år sedan. Generaldirektören berättar att samma tendens även finns i Sverige, Norge och Finland.
– Det här är den viktigaste positiva kriminalpolitiska förändringen vi kan se. Det är något vi som myndighet behöver reflektera över.