Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Beslut som ska rusta oss för framtiden

20 juni 2016

Generaldirektör Nils Öberg skriver i dag i en debattartikel i Sydsvenskan om de första genomförandebesluten gällande infrastruktur vid anstalter och häkten. Besluten gäller anstalterna Hall, Tidaholm, Sagsjön, Kirseberg samt häktet Östersund.

På måndagen fattas beslut om att bygga ut anstalten Hall.

Genom att klassa om anstalter och utveckla den lägsta säkerhetsklassen tas viktiga steg mot ett mer långsiktigt hållbart svenskt fängelse- och häktesbestånd. I Skåne inleder vi nu diskussioner med Svedala kommun om etablering av en ny anstalt, skriver generaldirektör Nils Öberg.

I slutet av 1990-talet ökade inströmningen av klienter i svensk kriminalvård kraftigt vilket ledde till svår platsbrist i början av 2000-talet. Situationen var tidvis kaotisk och fick stora verksamhetsmässiga konsekvenser. En stor expansion inleddes, den fullbordades för bara några år sedan. Men vid det laget hade trenden för länge sedan vänt. Sedan början av 2000-talet har antalet kriminalvårdsklienter minskat stadigt. Mellan år 2004 och 2015 har medelantalet intagna i fängelse minskat med 24 procent.

Klientantalet varierar alltså och det är i princip omöjligt att veta när nästa vändning kommer. Effekten av straffskärpningar är svår att bedöma, förändringar i rättspraxis och brottsutveckling ännu vanskligare att förutspå. Det vi vet är att det går fort att avveckla fängelser och häkten, men tar lång tid att bygga nytt. Det handlar inte bara om själva byggprocessen, rekrytering och utbildning av personal tar också tid.

I Kriminalvårdens nya strategi för svenska häkten och anstalter är målet att bättre anpassa vår infrastruktur till en föränderlig verklighet. Klienternas behov och vårt återfallsförebyggande uppdrag står i centrum. I praktiken innebär det att vi ska kunna använda befintliga anstalter och häkten på ett mer flexibelt sätt över tid. Många byggnader är dessutom gamla och i behov av omfattande renovering. I vissa fall kommer det att vara mer kostnadseffektivt att avveckla och bygga nytt. Ett exempel är i Skåne där vi nu överlåter anstalten Kirseberg till Migrationsverket samtidigt som vi inleder diskussioner med Svedala kommun om etablering av en ny anstalt.

För att bättre utnyttja den infrastruktur vi har kommer vi att göra omklassningar. Svenska fängelser är indelade i tre säkerhetsklasser. Säkerheten är högst i klass 1 och lägst i klass 3. En grundläggande princip är att ingen intagen ska placeras säkrare än nödvändigt. Variationen inom varje säkerhetsklass är idag för stor, inte minst behöver säkerhetsnivån i klass 2 göras mer enhetlig. Genom att klassa ner några anstalter i den högsta säkerhetsklassen kan vi höja säkerheten i klass 2. För att platserna i klass 1 då inte ska bli för få behöver några sådana enheter utökas. Vi fattar därför idag beslut om att bygga ut anstalterna Hall och Tidaholm. En utredning om vilka anstalter som ska klassas om inleds inom kort.

Den lägsta säkerhetsklassen, klass 3, fyller en mycket viktig funktion i förberedelserna inför frigivning, så kallad utsluss. Klienter ska återvända till samhället bättre rustade för ett liv utan kriminalitet. För att skapa ännu bättre förutsättningar för utsluss och frigivning inleder vi nu en omfattande satsning på klass 3. Uppdraget och verksamheten ska utvecklas, inte minst med hjälp av ny teknik. Även här kommer vi att göra omklassningar, då några av dagens klass 2 blir klass 3. En viktig del är också att säkerställa att klass 3-anstalter finns över hela landet. Där vi satsar hoppas vi också att kommunerna svarar upp, till exempel genom ökat samarbete när det gäller tillgång på lärare och sjukvårdspersonal.

På detta sätt förväntar vi oss att kunna öka placeringar i den lägsta säkerhetsklassen och minska dem i den högsta. Målet är att fler intagna ska kunna avtjäna hela sin påföljd eller i alla fall avsluta den i klass 3.

Svensk fängelsepopulation består av cirka 94 procent män och 6 procent kvinnor. Vi har historiskt inte förmått ta tillräcklig hänsyn vare sig till kvinnornas eller till kvinnoanstalternas specifika förutsättningar och behov. Vår infrastruktur stödjer heller inte fullt ut en verksamhet där kvinnor och män ges likvärdiga förutsättningar för en individanpassad och rättssäker kriminalvård. Med små volymer är det också svårt att göra speciallösningar för de kvinnor som är i behov av det. Behovet av differentiering är stort bland kvinnliga intagna, bland annat på grund av omfattande psykisk ohälsa. Vi kraftsamlar nu för att utveckla verksamheten och höja kvaliteten på våra kvinnoanstalter för att kunna erbjuda kvinnor och män en likvärdig kriminalvård. Men det kommer inte att räcka. Sverige behöver också en ny, modern anstalt för kvinnor. Kriminalvården planerar därför att bygga om anstalten Sagsjön i Göteborg till en ny anstalt med ett femtiotal platser i klass 2 och 3.

På häktessidan är skicket på våra fastigheter över lag bättre, men även här behövs utveckling.  Svenska häkten är byggda för att människor ska sitta där kort tid. Idag är ofta häktestiderna långa och de häktade beläggs med omfattande restriktioner. Situationen för häktade idag är i delar inte acceptabel, och häktesbeståndet i stort behov av en upprustning och anpassning till de häktesvillkor som gäller. I Östersund bedriver vi till exempel häktesverksamhet i polisens arrestlokaler, vilket var tänkt som ett provisorium men har varat i många år. Det behövs ett permanent häkte i Östersund och beslutet om att inleda projektering är nu fattat.

Vi har nu påbörjat arbetet med att rusta svensk kriminalvård för framtiden. Bakom vår nya infrastrukturstrategi ligger tydliga arbetsmiljökrav och en nödvändig utveckling av arbetsvillkoren för vår personal. Kriminalvården ska även i framtiden kunna locka till sig skickliga människor som vill ta på sig ett av det allra mest komplexa och angelägna samhällsuppdragen.

Nils Öberg

Generaldirektör Kriminalvården