Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Halvvägs ute i frihet

1 juni 2016

Skyddsvärnets Lena Karlsson, föreståndare Anneli Nordstedt och Jonas på halvvägshuset på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Jobb, utegångsförbud och en schemalagd fritid. På halvvägshuset råder det ordning och reda. Det är frivården som bestämmer över klienternas scheman.

Här har vi strama tyglar, säger Lena Karlsson som är enhetschef för Skyddsvärnet, den ideella förening som driver halvvägshuset på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Det är Kriminalvården som bestämmer vilka som får slussas ut ur fängelse via ett halvvägshus. Vistelsen på ett halvvägshus är en del av straff tiden och hur det ska drivas finns nedtecknat i avtalet med Skyddsvärnet.

På halvvägshuset får Kriminalvårdens klienter prova på ett eget boende under strukturerade former. Klienten har en sysselsättning på minst halvtid och inget får svaja. Rummet ska städas, man måste komma upp på morgonen, passa tider och få vardagen att fungera. Personalen kontrollerar och finns tillgänglig för stöd och råd dygnet runt.

"Enastående bra"

Jonas, 65, visar gärna sin lägenhet på femte våningen. Han öppnar ytterdörren och vi blir glatt överraskade när vi bjuds in i en ljus etta med eget kök, badrum och en liten balkong med en hänförande utsikt över parken på andra sidan Rosenlundsgatan.

– Det här är otroligt, enastående bra. Här rår man sig själv och riskerar inte komma i konflikt med andra.

Vardagen är väsensskild från anstaltsmiljön, anser Jonas som säger sig ha fått människovärdet tillbaka. Han beskriver sig som en ensamvarg som självmedicinerat amfetamin för sina depressioner. Han har en akademisk bakgrund med sig i bagaget. ”Vilket inte har någon status i fängelset”. Han minns en tidigare fängelsevistelse från 1970-talet i ett mera rosa skimmer.

– Då, på 60- och 70-talet, läste fångarna poesi, diktade och spelade bridge. Idag är det en katastrof.

Sammantaget blev det elva år i fängelse; det är inget han är stolt över. Här på halvvägshuset umgås Jonas gärna med personalen, som han finner lättsam och sällskaplig. Det är inte tillåtet att vistas utanför byggnaden annat än för sysselsättningen eller den schemalagda fritiden, som främst är till för att förstärka de boendes sociala nätverk.

Övar för att fungera

Jonas, som dras med en lätt övervikt och har känning av diabetes, promenerar dagligen 45 minuter i varje riktning till sin sysselsättning på Tjuvgods. Det är en förening som säljer och köper dödsbon och som startades av två före detta missbrukare.

De som bor på halvvägshuset får inte ha för stora vård- eller behandlingsbehov. De är främst långtidsdömda, flera har en sexualbrottsdom. De stannar från sex månader upp till ett år. Det krävs övning och långsam tillvänjning för att fungera igen efter en lång tids inlåsning, berättar Anneli Nordstedt, halvvägshusets föreståndare.

– Man måste få tid att landa. Bara tanken att gå ner till närmsta t-banestation är för många skrämmande och kan innebära en veckas fasa.

Läser mellan raderna

Att åka kollektivt, liksom tekniska nyheter som internet, swish och mobiler, är en pärs. Att inte veta hur biljettsystemet fungerar när man känner sig uttittad och tror att det står fängelsekund i pannan är tufft.

Det kan också vara svårt att efter en lång frånvaro hitta sin plats i det egna hemmet.

Halvvägshusets föreståndare önskar ta del av alla klienters verkställighetsplaner, för att kunna förbereda inför överflyttningen. Lena Karlsson och Anneli Nordstedt uppskattar att de idag läser åtta av tio klienters vsp. Ibland är den väldokumenterad, andra gånger är det mer tunt.

– Vi behöver vsp:n och vill se den innan personen kommer, så vi vet vilka behov klienten har. Där finns även uppgifter om klientens tidigare kontakter, exempelvis med socialen. Dessutom finns mycket man kan läsa mellan raderna, säger Anneli Nordstedt som tidigare har jobbat i Kriminalvården.

Bostaden en knäckfråga

Ett första möte sker medan klienten är kvar på anstalten. Då närvarar förutom föreståndaren, även frivårdsinspektören, samordaren och gärna även lekmannaövervakaren. Under mötet går man tillsammans med klienten igenom vilka regler som gäller under vistelsen på halvvägshuset. Vilket minimerar risken för att klienten kan spela ut halvvägshusets personal mot frivårdens.

Väl på halvvägshuset får varje klient en egen kontaktperson. Kontaktpersonen har telefonkontakt med klientens arbetsplats och gör varje vecka oanmälda besök på arbetsplatsen. Varje månad skickas statistik in till Kriminalvården.

En egen bostad är en knäckfråga för alla som muckar från anstalt. Det är viktigt att ställa sig i bostadskö redan under anstaltstiden. I Stockholm är hyresmarknaden extremt het och konkurrensen om förstahandskontrakten är hård, vilket naturligtvis gör det extra svårt för klienterna.

Jonas, som har nio år i bostadskön, har fått avslag på ett korttidskontrakt på en beredskapslägenhet som han hoppades på. En mindre, oreglerad skuld som han inte kunde betala under anstaltstiden fick fastighetsbolaget att neka. Nu funderar Jonas på om en husbil vore ett alternativ.

Idag finns halvvägshus i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Platser står tomma

Från en trevande start utnyttjas halvvägshusen bättre idag än när möjligheten infördes 2007. Men faktum är att platserna på halvvägshuset inte utnyttjas fullt ut.

Oavsett hur många som bor på halvvägshuset i Stockholm betalar Kriminalvården för 14 platser och har option på ytterligare 6 platser.

– Att Kriminalvården betalar för 14 personer varje dygn borde vara en motivator att placera klienterna hos oss, säger Lena Karlsson, chef på Skyddsvärnet.

Visst minskar antalet klienter i hela Kriminalvården, men det förklarar inte allt, menar Lena Karlsson och föreståndare Anneli Nordstedt. De tror också att personalen i Kriminalvården har vaga kunskaper om hur halvvägshusen fungerar.

Därför gjorde Anneli Nordstedt och en frivårdsinspektör en anstaltsturné för att informera om hur utslussningsåtgärden fungerar. Under resan från Härnösand i norr till Kristianstad i söder möttes de av frågor. En vanlig missuppfattning var att klienterna får göra lite som de vill och att det inte råder någon ordning på halvvägshusen.

Efter marknadsföringsoffensiven har antalet placeringar ökat, men det har aldrig varit fullt och under sommaren stod många lägenheter tomma. Tidigare var inte alltid kön aktuell, vilket gjorde att det uppstod rykten om att det ”alltid var fullt”. Men numera är kön ständigt uppdaterad och sköts av personal på frivården Fridhemsplan.

Livrem och hängslen

Lena Karlsson anser att frivårdsinspektörerna gärna använder både livrem och hängslen. De är rädda att placera en riskklient på halvvägshuset, som kanske missbrukar ellergår sin väg.

– Frivården vill inte chansa. De stänger dörren för dem som skulle kunna hitta hit. Klienterna är så genomgångna när de kommer hit, kanske nästan för bra.

Ett analysarbete om särskilda utslussningsåtgärder pågår.

Ulf Jonson som ansvarar för analysen tror också att kunskaperna om halvvägshus är låga, både hos personal och hos klienter.

– Man har inte riktigt klart för sig vad halvvägshus är eller vem de kan vara bra för.

Han ser dock goda utvecklingsmöjligheter i halvvägshusen, där konceptet skulle kunna byggas ut ytterligare. Exempelvis har Skyddsvärnet även tillgång till träningslägenheter och driver sociala företag. Där skulle en stöttande miljö kunna finnas kvar runt klienten även efter avtjänat straff. 

Fakta särskilda utslussåtgärder

  • Halvvägshus – klienten bor i hus som är öppnare än klass 3-anstalter och har under schemalagda tider sysselsättning, får göra inköp och delta i aktiviteter.
  • Frigång – klienten bor på anstalten och får på dagtid introduktion i arbetslivet eller studerar utanför anstalten.
  • Vårdvistelse – klienten får behandling för missbruk eller beroendeproblem utanför anstalten på särskilda behandlingshem eller familjehem.
  • Utökad frigång – klienten avtjänar sitt straff i hemmet och kontrolleras av elektronisk fotboja.