Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Gemensamma krafter för kortare häktningstider

11 mars 2016

Att gemensamma krafter måste till för att korta häktningstiderna blev tydligt när Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg bjöd in till ett seminarium i Stockholm under fredagen.

 

Vad kan man göra från olika håll i rättsväsendet för att förkorta tiden i häkte? Frågan dryftades i panelen som bestod av Kriminalvårdens häktesdirektör Hanna Jarl, riksåklagare Anders Perklev, Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och lagman Stefan Strömberg.

Alla var överens om att tiden i häkte är alltför lång och restriktioner i häkte alltför vanliga. Därför blev det en spännande inledning när åklagare Inger Söderholm, regeringens utredare vad gäller häktes- och restriktionsfrågor, släppte några nyheter ur den kommande utredningens förslag. Utredningen ska vara klar i augusti och är en av inte mindre än tre utredningar om häktes- och restriktionsfrågor.

– Vi vill införa en tidsgräns för hur länge man får vara häktad. Det är en tydlig signal till hela rättsväsendet, men även till den som är frihetsberövad som därmed får en tidsgräns att förhålla sig till.

Just ovissheten, att den häktade inte vet hur länge hen kommer att sitta häktad, är särskilt nedbrytande och kan leda till psykisk ohälsa.

Olämpliga miljöer för barn

Inga tider är spikade. Inger Söderholm berättade att man funderar på hur lång tid som föreslås bli maxtid i häkte: ett år, nio månader eller sex månader. För barn blir maxtiden kortare, förslaget är tre månader.

Hon beskrev svenska häkten som inrättningar med omänskliga miljöer, direkt olämpliga för barn. I Sverige finns en hög ribba innan barn häktas, men hur ska vi göra med barn som ändå måste frihetsberövas?

– Vi tänker oss att de ska häktas. Men de inte ska sitta i Kriminalvårdens häkten utan de blir en uppgift för Statens Institutionsstyrelse. SIS har erfarenhet av barn och deras lokaler är anpassade efter barns behov. Det går att ordna så att barnen inte får kontakt med omvärlden.

De enstaka barn som hamnar på ett vanligt häkte föreslås få rätt till 4 timmar mänsklig kontakt.

Svårt att hitta alternativ

Utredningen kommer att föreslå att domstolen är den som beslutar om restriktioner. Idag är det åklagaren, en part i målet, som beslutar om restriktioner. Men utredaren ser att besluten får större transparens och får en bättre prövning om det är domstolen som bestämmer.

Utredaren har haft svårt att hitta alternativ till häktning. Men kan tänka sig att elektronisk fotboja kan vara en variant för att förkorta häktning, exempelvis vid överklagan till hovrätt.

Häktesdirektör Hanna Jarl Källberg ser att Kriminalvården har kommit en bit på väg vad gäller isoleringsbrytande åtgärder i häkte, men att det återstår mycket att göra. Hon ser främst tre utmaningar i arbetet:

Vardagslogistiken för att få ett häkte att fungera tar huvuddelen av personalens resurser i anspråk.

Lokalerna, några är byggda för gemenskap, men efterfrågan på restriktionsplatser har gjort att Kriminalvården har fått bygga om en del lokaler. Hon ser också att klienterna har olika bakgrund, språk och behov.

För långa häktestider

Chef för Stockholms tingsrätt Stefan Strömberg konstaterar att det är för långa häktestider och för mycket restriktioner. Han tycker dessutom att det är ett för stort steg från häktning till reseförbud - däremellan finns inget. Här finns möjlighet att utveckla fler åtgärder, såsom borgen.

–Man kan på samma sätt som i England utföra förbud mot att göra vissa saker: Exempelvis att man inte får lämna sin bostad, inte besöka den affären eller ta kontakt med vissa personer. Och gör man det åker man in.

Han vill också investera i modern kriminal- och rättsteknik, som till exempel NFC sysslar med. Att ta fram ny teknik skulle kunna ge kortare häktningstider.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skäms över att Sverige år efter år kritiseras av både Europarådets och FN:s tortyrkommittéer.

– Vi kan ju rimligen inte ha en annan brottslighet som är så ohyggligt mycket allvarligare och svårare att utreda än på andra platser i världen. Vi utmärker oss med långa restriktioner och häktningstider och dessutom häktning av barn.

Anne Ramberg ansåg att åklagarna har lite för lätt att få bifall till häktning.

– Gränsen för sannolika skäl är ju låg. Vi är lite självgoda i Sverige och tycker att vi är bäst i klassen. Men det räcker inte, vi kan inte luta oss tillbaka och inte ta tag i de stora brister som förekommer.