Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

William lever sina första år i fängelse

7 oktober 2016

Lille William har bott på anstalten Ystad sedan han föddes. Mamma Mari som har 22 månader kvar av sitt fängelsestraff hoppas att sonen ska få vara hos henne hela tiden fram till frigivningen.

Förmiddagssyssla. Mari gör i ordning lunch för samtliga kvinnor på avdelningen.

När Mari matar sin fyra månader gamla son med mangopuré hoppar han av glädje. En sked till! Här i köket på avdelningen för mammor och gravida går inte matningen snabbt nog, anser William. Varje gång skeden med gul puré hittar fram till munnen suckar han nöjt.

På anstalten börjar dagen med en gemensam frukost. Men när de andra kvinnorna försvinner till sysselsättning och skola blir Mari kvar på avdelningen. Förutom att sköta William ansvarar hon för matlagning och städning tre dagar i veckan. När Omkrim hälsar på puttrar en gryta på spisen som ska bli dagens lunch. Att bo tillsammans funkar fint.

– När tjejerna kommer hem vid halv 12 så äter vi tillsammans. Det är nästan som att bo i ett litet kollektiv. Det är också skönt att ha något att göra.

”Nu har jag landat”

Mari är dömd för narkotikabrott. ”Långt” säger hon om sitt straff, men det har också inneburit en väckarklocka. Hon, som tidigare är ostraffad, visste inte riktigt vad tiden i fängelse skulle innebära eller vad hon skulle förvänta sig. Tiden på riksmottagningen på Hinseberg var jobbig, men allt sedan Williams födelse har saker gått hennes väg.

− Då var jag gravid och förstörd av hela situationen. Nu har jag landat, jag har fött ett barn och han mår bra. Jag vet också att mina andra barn där hemma har det bra.

Värdefull föräldrautbildning

Anstaltens föräldrautbildning var värdefull och väckte nya tankar hos Mari. Liksom den goda kontakten med personalen.

− Jag har fått upp ögonen för saker som jag tidigare inte tänkt på men som jag nu vill förändra. Barnombuden Maria Svensson och Anders Frense som håller i utbildningen berättar att Mari bidragit till den goda stämningen i föräldragruppen. Hon är en person som vågar säga vad hon tycker, hon ställer frågor och de övriga mammorna i gruppen lyssnar på henne.

– Jag blev nästan chockad när jag fick läsa socialtjänstens utredning där min kontaktperson sa så fina saker om mig. Det hade jag inte förväntat mig, jag blev jätteglad och tackade personerna efteråt.

Barnets bästa går först

Mari har en familj utanför som ställer upp för henne och barnen. De två äldsta barnen som bor hos hennes bror, och det tredje barnet, som bor hos sin pappa, besöker Mari och William ofta. Tack vare att Maris bror och mamma turas om att komma till anstaltens besökslägenhet har de tät kontakt. Den senaste helgen var det de två äldsta brödernas tur att få träffa sin lillebror.

– De vill ta hem honom varje gång, säger Mari och ler.

Hennes fjärde barn var inte planerat. Hon blev gravid med William i häktet. Williams pappa, som sitter på en annan anstalt, går idag i behandling för sitt missbruk. Om deras gemensamma framtid säger Mari:

− Vi får se hur det blir. Vill han sköta sitt liv när han kommer hem så är dörren öppen.

Idag vet ingen om William kommer att bo kvar på anstalten ända fram till Mari friges. Det är inte omöjligt.

Men det är inte heller säkert att det blir så. Det som styr är vad som anses vara bäst för William. Barnets bästa är vägledande för kommande beslut. Tidigare fanns en tidsgräns, barn över ett år fick inte vara kvar i fängelset, men ettårsregeln är borttagen och socialtjänsten gör alltid individuella prövningar.

”Ofta har vi flera barn här”

Anders Frense menar att det inte behöver innebära några negativa konsekvenser för ett barn som tillbringar sina första levnadsår här.

− Sen kommer en tid då det är viktigt för barn att träffa andra barn. Ofta har vi flera barn här, och det kan fungera hur bra som helst. Men barn behöver utvecklas på flera sätt och ett fängelse är ingen bra miljö för barn i längden. Anstalten har diskuterat möjligheten med att ta kontakt med barngrupper eller öppen förskola, för att ge intagna mammors barn möjlighet att träffa och leka med andra barn. Det blir dock resurskrävande eftersom någon i personalen måste följa med. Anstalten förser William med vagn, säng, leksaker och andra barnsaker. Mari säger att hon inte har nekats något som William behöver.

− Han har det bra här och han får mycket uppmärksamhet av mig. Det enda som drabbar honom är att vi inte kan gå utomhus så mycket som vi skulle önska.

Vill börja plugga igen

En timmes daglig promenad får de tillsammans ute i friska luften. De får också följa med på en kortare kvällstur när personalen slänger sopor. Vetskapen om att alla barnen mår bra gör att hon klarar av att även tänka på sin egen framtid. Hon vill börja studera igen. Det är bara ett betyg i engelska som saknas för att hennes gymnasiebetyg ska bli kompletta. Hon pratar mycket med en engelsktalande kvinna på samma avdelning för att öva sig. Efter fängelsestraffet vill Mari ta med William till ett behandlingshem. Hon vet om ett ställe dit även barn är välkomna.

Katarina Luksepp

 

Barnombudet Anders Frense får en pratstund med Mari. Mari och sonen William heter egentligen något annat.