Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Dömda ska hjälpas tillbaka in i samhället

4 april 2017

Många människor som begår brott fastnar i kriminalitet – en kriminalitet som kostar mycket, både i form av lidande för brottsoffren men också i form av samhällsresurser. Utredaren Anne Holm Gulati lämnade 31 mars in sitt förslag till regeringen kring ett inslussningsprogram för villkorligt frigivna.

Anne Holm Gulati, vad händer nu?

– Införandet av inslussningen är en flerstegsraket. Nu ska min rapport beredas i Justitiedepartementet. Om de vill gå vidare är nästa steg att regeringen ger Kriminalvården i uppdrag att, tillsammans med övriga berörda, genomföra en försöksverksamhet. I processen kommer arbetsmodellen successivt att utvecklas innan det längre fram kan bli ett införande på bred front.

Varför är samverkan viktig för att minska återfall i brott?
– Kriminalvårdens klienter har ofta behov inom många områden, med flera huvudmän. Det är personer i en utsatt livssituation. Det är rimligt att det är de offentliga aktörerna – och inte den dömde – som tar huvudansvaret för att samhällets insatser samordnas. Riksrevisionen har också konstaterat att samhällets återfallsförebyggande arbete skulle kunna bli mer effektivt med mer samordning.

Många pratar om samverkan som avgörande: ändå är det svårt att få till. Vad beror det på?
– Jag tror att det beror på flera saker. Samverkan kräver dialog och förståelse för varandras perspektiv. Det i sin tur kräver lite tid, framför allt i uppbyggnadsskedet. Med det tryck som många har i sitt arbete upplever man nog ofta att den tiden inte finns. Samverkan kräver också anpassningar av alla, för att man tillsammans ska uppnå ett bättre helhetsresultat. Ibland när man pratar om att samverka kan det låta som att det är de där ”andra” som ska anpassa sina arbetssätt.

Vad kan vi göra åt det?
– Ömsesidig respekt och resultatfokus tror jag är nödvändiga byggstenar för fungerande samverkan. Styrningen av verksamheterna behöver också vara inriktad på samverkan – inte bara i retoriken. Sedan tror och hoppas jag att en struktur med tydliga roller och uppgifter och olika former av praktiskt stöd underlättar. Det är det som utredningens förslag handlar om.

Har du hittat några bra samverkansexempel?
– Den lokala samverkan i Halland, Integrerat Team för Opiatberoende Kriminalvårdsklienter (ITOK) och Sociala insatsgruppen i Södra Järva är några som jag kommit i kontakt med och som verkar ha hittat framgångsfaktorer. Jag är säker på att det finns många fler.

Försöksverksamhet – var kan det bli aktuellt?
– Ett första steg för en försöksverksamhet är att identifiera de kommuner som ska vara med. Det är viktigt att de kan vara aktiva i förberedelsearbete. Jag har föreslagit att det ska vara kommuner med socialt utsatta områden med.

Fakta: Utredningens förslag i korthet

Strukturerad övergång till frihet
Intagna som friges villkorligt med övervakning efter längre fängelsestraff erbjuds deltagande i ett inslussningsprogram. Det är en ytterligare möjlighet till strukturerad övergång från anstalt till frihet för att minska risken för återfall i brott. Minimum är att ta tillvara de investeringar som samhället – via Kriminalvården – och den intagne gjort under anstaltstiden.

Flera aktörer ansvarar
Tiden efter frigivning planeras noga tillsammans med aktörer på den intagnes hemort. Sysselsättning är garanterad, det finns en förberedd fortsättning på de processer som inletts under anstaltstiden – som behandling eller utbildning. Skuldrådgivning och en stödperson från civila samhället erbjuds.  Aktörerna som behövs för planering och genomförande bildar inslussningsgruppen. Kriminalvården, socialtjänsten och klienten själv är givna. Inslussningsgruppens arbete samordnas av en tjänsteman, en inslussningssamordnare.

Försök redan nästa år
Modellen prövas i försök som drivs av Kriminalvården tillsammans med frivilliga kommuner och Brå. Där prövas olika lösningar för inslussningssamordnarrollen, frivårdshandläggare eller socialsekreterare, användningen av Kriminalvårdens verkställighetsplan i kombination med socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens samordnade individuella plan (SIP) som planeringsverktyg och – slutligen – att de kommuner som deltar också samverkar för att möjliggöra byten av bostadsort för klienter som behöver det. Förslaget är att försöksverksamheten ska kunna inledas senast den 1 januari 2018.