Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Går det att behandla kriminalitet?

28 april 2017

Går det att behandla kriminalitet? Det var den övergripande frågan på ett seminarium Kriminalvården bjöd in till torsdagen 27 april.

I panelen satt Martin Lardén, Andreas Nygren, Märta Wallinius, Henrik Tham och Agneta Öjehagen.

Svaret på frågan är inte givet. 

- Kriminalvården har enligt mig det mest komplexa uppdraget i rättskedjan, och vi har väldigt få enkla svar. Vi måste vara ödmjuka inför att det finns många sätt att arbeta och vi behöver resonera tillsammans med andra aktörer, inledde generaldirektör Nils Öberg.

Panelen ser vikten av behandling

För att resonera kring frågan om Kriminalvårdens satsning på rehabilitering, hade Nils Öberg bjudit in en expertpanel. I panelen var enigheten stor om att behandling av kriminalvårdsklienter är viktig, även om experterna hade olika infallsvinklar. Märta Wallinius, forskare inom rättspsykiatri, såg utmaningar med den ökade psykiska ohälsan.

- Programmen ni har är jättebra, och det är beundransvärt hur ni utvärderar era insatser. Jag som kommer från rättspsykiatrin är särskilt intresserad av klienternas mottaglighet. Med ökad psykisk ohälsa och andra problem, hur lyckas vi anpassa programmen så att klienterna kan ta till sig innehållet?

"Livet består av mer än program"

Behandlingsforskare Agneta Öjehagen lyfte frågan till hela samhället:

- Hur får vi resten av samhället att haka i behandlingen? Livet består av så mycket mer än bara programmet; social problematik, kanske missbruk, en stigmatisering i samhället. Hur får vi dessa bitar att jobba ihop med behandlingen?

Det resonemanget stämde även Andreas Nygren, grundare av Processkedjan, in i. Processkedjan coachar dömda ungdomar redan under häktestiden, och Andreas Nygren poängterade möjligheten att nå personer under verkställighetstiden.

- I häkte och om man lyckas skapa trygga miljöer även i anstalt, finns ett fönster för mottaglighet. Personen är borta från sin vanliga vardag, drogfri och redo att ompröva sitt liv.

En ifrågasättande röst i panelen var Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi. Han menade att den minskning i brottsåterfall vi sett de senaste tolv åren inte har med behandling att göra, och att det finns risker med att sätta behandlingstanken för högt. Han berättade att politiker börjat ifrågasätta tvåtredjedelsfrigivningen, och anfört argumentet att med för korta fängelsestraff hinner man inte med behandling.

- Då går vi helt ifrån den viktiga tanken med tidsbestämda och förutsägbara straff och rättssäkerhet.

"Håll behandlingsfanan högt"

Henrik Tham såg ändå behandling som viktigt. Hans uppfattning är att samhället måste inse att de dömda visserligen gjort något dåligt, men att de har kraftiga resursbrister och inte ska straffas mer än frihetsberövandet i sig.

- Oavsett om behandling bara är återfallsförebyggande på marginalen är det ändå viktigt att Kriminalvården håller behandlingsfanan högt. Det är det synsättet vi måste värna för att hamna rätt.

Kriminalvårdens expert på behandlingsfrågor, Martin Lardén, fick många frågor från publiken. Det handlade allra mest om samverkan och hur viktigt det är att det finns något att komma tillbaka till efter avtjänat straff. Men det kom även frågor om behandling kring hedersvåld, våldsbejakande extremism och hur Kriminalvården arbetar med klienter som inte kan svenska.

Kriminalvården arbetar med olika klienter på olika sätt. Hedersvåld hänger ofta ihop med annan problematik, och när det gäller våldsbejakande extremism använder Kriminalvården oftast de våldsbrottsbehandlingar som finns.

- Vår behandling går ut på att få klienterna att sluta använda våld, inte att helt ändra världsbild. Vi har använt våra behandlingsprogram mot våld och vi har nått fram till klienter. Vilken verkan det fått vet vi inte ännu.

Vill nå fler

För att nå klienter som pratar dålig svenska har Kriminalvården testat flera olika varianter: tolk, programledare med samma bakgrund och språkkunskaper, och översatta klientböcker.

- Det som är mest intressant just nu är att använda bryggspråk, som engelska eller franska om det inte finns tillräckligt många i en annan språkgrupp. Eller att försöka på lätt svenska, berättar Martin Lardén.

I anstalt genomgår var femte klient ett behandlingsprogram och i frivård lite mer än var fjärde. En fråga från publiken var om inte Kriminalvården ville nå fler, eftersom programmen har en återfallsförebyggande effekt som går att mäta statistiskt, och för den enskilda klienten kan vara livsavgörande.

- Jo vi vill absolut nå fler och det ska vi försöka göra, sa Martin Lardén.