Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Bibliotekarier vill att läsning ska bryta isolering för fler

16 augusti 2017

Klienternas tillgång till böcker och bibliotek ser väldigt olika ut på landets anstalter och häkten. Alltför olika. Därför jobbas det med att ta fram förslag som så småningom ska kunna leda fram till nya riktlinjer för Kriminalvårdens biblioteksverksamhet.

 

Kriminalvården har tre heltidsanställda bibliotekarier: Rune Ellehammar, Göteborg, Erik Kilsberger, Kumla och Thomas Öhnell, Hall. Här i Norrköping flankerar de Maria Danielsson från huvudkontoret.

Under en nätverksträff i Norrköping fick 25 verksamma bibliotekarier träffa Maria Danielsson från huvudkontoret som har ställt samman ett diskussionsförslag. Förslag ska först beredas och därefter ska avdelningsdirektören fatta beslut. Det kommer säkert att ta en tid innan bibliotekarierna ser någon förändring. Idag sker utlåningen av böcker i Kriminalvården på en mängd olika sätt. Ett anstaltsbibliotek i egen lokal och med en heltidsanställd bibliotekarie finns endast på en handfull anstalter. Många anstalter har mindre bibliotek som några timmar i veckan sköts av en bibliotekarie från ett närliggande folkbibliotek, alltså en köpt tjänst som Kriminalvården betalar för. Biblioteken kan också skötas av någon i personalen.

Inte likvärdig service

Ytterligare bibliotekslösningar är bokhyllor i rum med flera funktioner eller bokvagnar som rullas ut på avdelningarna. I sin sämsta form är ”biblioteket” en hylla med donerade pocket- eller bokreaböcker i en korridor. Lösningarna ser alltför olika ut – tillgången till böcker och bibliotek är inte likvärdig över landet – vilket är skäl till förändringar. Utgångspunkten i förslaget är att det ska finnas en miniminivå för intagnas lånemöjligheter och tillgång till bibliotekarie. Klienter på häkte, liksom intagna i säkerhetsklass 1 föreslås få tillgång en gång i veckan, medan klienter på öppna anstalter som har mer kontakt med det omgivande samhället, föreslås få tillgång varannan vecka. Förslaget rekommenderar att bibliotek i första hand placeras i egen lokal och sköts av utbildade bibliotekarier.

Delar erfarenheter

Förväntningarna hos nätverksdeltagarna är höga. Arbetsmiljön är förstås väl känd av bibliotekarierna själva som önskar en normering. Under Norrköpingsträffen berättar de om problem i vardagen och tipsar varandra om lösningar. Flera frågor kom upp på bordet: Ska bibliotekarien med bokvagn gå omkring själv, utrustad med larm och nycklar? Om inte bibliotekarien får söka upp klienter för bokprat och rådgivning – hur ska personen då kunna ge bra service? Och hur ska bokbeståndet gallras om bibliotekarien inte känner sina låntagare eller har tillgång till statistik? När passar det egentligen att bibliotekarien kommer? Ett tips är att gå samtidigt som medicinvagnen, berättar en bibliotekarie. Eller ska biblioteket vara tillgängligt när kiosken har öppet?, funderar en annan person. Helt omöjligt hos oss, svarar en tredje. Det är inte alltid som kriminalvårdspersonalen förstår bibliotekariens kompetens. En ny bibliotekarie vittnade om att hens arbetsuppgifter har reducerats till att låna ut och samla in böcker. Något möte, annat än med personer som redan vet vilken bok de önskar, kommer inte till stånd. Ett problem är att böcker försvinner. Inte minst lexikon är det stor åtgång på.

Minskat svinn

I Västervik har man minskat svinnet enormt genom att skicka krav till varje klient varje vecka. En annan bibliotekarie säger att det är svårt för vårdarna att ha koll på biblioteksböcker när någon intagen knallas. I ett nyrenoverat häkte har nya rutiner försvårat för bibliotekarien. Inga onödiga saker får finnas i korridoren så återlämningslådan är nedtagen, vilket gör att det är ett väldigt bestyr att få tillbaka böckerna. Maria Danielsson berättar att i förslaget ska bibliotekens roll breddas och Kriminalvården ska utnyttja bibliotekariens kompetens bättre.

– Kriminalvården behöver också bli bättre på att erbjuda frihetsberövade möjlighet att göra egna val, säger hon.

Det sista ordet får en bibliotekarie som berättar om hur tacksamt det är att arbeta på ett fängelsebibliotek. Intagna berättar att det inte är inlåsningen som är det värsta – utan att de så sällan får bestämma något själva. Ett biblioteksbesök är ett mycket välkommet avbrott i fängelsevardagen och beslutet om att gå till biblioteket eller inte, eller vilken bok de ska låna, är några av de få val som intagna tillåts göra.

Förslag i korthet som diskuterades:

Klienterna erbjuds kontakt med en bibliotekarie, antingen anställd eller som inhyrd tjänst.

Ett breddat utbud ska erbjudas, exempelvis boksamtal, Godnattsagor inifrån, bokcirklar, bokpresentationer, samverkan med lärcentrum.

Ett mer likvärdigt utbud av böcker, tidskrifter och ljudböcker ska erbjudas. Även böcker på andra språk och böcker för personer med funktionshinder.

Ett nationellt mediebestånd i Kriminalvårdens regi ska byggas upp. Ett gemensamt bibliotekssystem ska upprättas. Tydligare ramar för samverkan med lärcentrum.

Klienterna ska ha egna lånekonton och ansvara för lån. Förseningsavgifter i anstalt övervägs. Förutsättningar för klienterna att vara delaktiga i verksamheten ska öka.

Bättre förutsättningar för bibliotekarier som inte är anställda: med lokal introduktionskurs och en kortare nationell utbildning, skriftlig uppdragshandling, tillgång till dator med Krimnet, en kontaktperson ska utses. Bibliotekarien å sin sida ska skriva en årlig verksamhetsberättelse och erbjudas årlig träff med andra bibliotekarier.

Nationell information om biblioteken, även på andra språk, ska tas fram.

Samverkan sker med Kungliga biblioteket i arbetet med en nationell biblioteksstrategi.

Klienternas möjlighet till digital användning ska utvecklas.

Fotnot: Förslagen bygger på en tidigare utredning från 2014: ”Det är nästan som att vara på rymmen”.

Artikeln kommer från det senaste numret av personaltidningen Omkrim.