Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Livspondus höjer klientarbetets status

28 februari 2017

"Livspondus handlar om att återföra meningen med arbetet till de som gör arbetet. Det är en rörelse som pågår runt om i världen och även i Sverige", säger Hans Lindgren, initiativtagare till projektet Livspondus som har fått stort genomslag i Kriminalvården.

På lika villkor vid maktens bord. Livspondus bidrar till att kriminalvårdarna professionaliseras och därmed höjs deras status.

Projektet Livspondus har under några års tid växt sig större och större i Kriminalvården och har nu spridits till alla regioner, efter ett beslut av generaldirektören våren 2014. Sist ut var region mitt, region öst och NTE, som drog igång under 2016.

Det Livspondus gör är att synliggöra och sprida tyst kunnande, alltså kunskap som alla har men som inte uppmärksammas i det vardagliga arbetet. Det görs med hjälp av en metod som kallas för komplabb, en metod som har utvecklats av bland andra Hans Lindgren, adjunkt på Göteborgs Universitet, som också är initiativtagare till Livspondus.

– Livspondus är ett stöd i professionaliseringen av det vardagliga arbetet. I Kriminalvården handlar det om att möta klienter i situationer där man bara har sig själv att utgå ifrån, där ditt sätt att bemöta andra är det yttersta verktyget. De som jobbar klientnära jobbar med människor som är svåra för hela samhället att hantera, vilket är ett extremt svårt uppdrag som kräver stor kompetens. Ändå ser man inte alltid vilken kompetens man har, säger Hans Lindgren.

Varför synliggörs inte ”den tysta kunskapen”?
– Mycket handlar om att vi har utvecklat en extrem toppstyrning i våra organisationer. Det leder till att professionerna inte längre äger sin egen arbetsyta, man blir alltmer styrd uppifrån. Styrningen är väldigt mekanistisk i och med att den är ute efter att skapa mätbara resultat i form av siffror och pinnar. Den bidrar också till att det riktas en väldigt stor misstro nedåt i systemet. Man känner sig misstrodd, ledningen litar inte på att man gör sitt arbete. Det är ett väldigt allvarligt samhälleligt problem. Samtidigt så är det ingen som vill något illa utan det är mekanismer som uppstår. Effekten av den överorganisatoriska toppstyrningen och misstron i samhället i stort är att sjuktalen ökar, folk arbetar inte kvar och det blir allt svårare att rekrytera chefer.

Vad betyder Livspondus för Kriminalvården?
– Genom att satsa på Livspondus tar Kriminalvården faktiskt ett stort steg och ett första steg av de offentliga organisationerna att rikta tillit ner mot medarbetarna. Kriminalvården är då en del av en samhällsrörelse som kommer få allt större betydelse under de kommande tio åren. Det här är ett steg i en riktning mot förändring av synen på arbetet, där tilliten är grundläggande. Tillit är en bristvara i dagens arbetsliv, säger Hans Lindgren.

– Metoder som liknar komplabben har spridit sig utanför Kriminalvården. Vi håller på att jobba i sjukvården med något som bygger på samma idé, säger Hans Lindgren.

Cecilia Algelius, nationellt ansvarig och gruppchef, har varit projektledare för Livspondus ända sedan det startade och hon har jobbat hårt för att projektet ska ha förutsättningar för att leva i ett längre perspektiv.

– Livspondus gör att vi blir en lärande organisation som vågar prata om det vi gör, både det som är bra och det som är mindre bra. Vi lär oss av varandra och tar förhoppningsvis med oss momenten utanför komplabben. Livspondus är inte bara ett spår för sig som agerar isolerat från resten av Kriminalvården, utan det finns kopplingar till bland annat värdegrund, säkerhetsarbete, stödjande miljö och jämställdhetsintegrering, säger Cecilia Algelius.

Hur ser framtiden ut för Livspondus?
– Förhoppningen är att det ska fortsätta i den formen som det tar sig nu. Att man genomför komplabb ute på verksamhetsställena och att alla som arbetar klientnära övertid ska få möjlighet att vara med, säger Cecilia Algelius.