Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Valplycka knyter samman klienter och personal

24 februari 2017

Sörbyns fodervärdskap är en lyckad satsning för både klienterna och hundarnas ägare Försvarsmakten. Anstaltens två senaste tikar utbildas till polishund respektive har valts ut för avel – och i förra veckan flyttade två nya valpar in.

Sörbyns nya schäfrar heter Lycka och Lystra. Valparna får inte störas när de dragit sig undan eller sover, en regel som respektas av alla. Desto mer kramar får de när de är vakna och alerta, av både intagna och personal.

På anstalten Sörbyn utanför Umeå har det gosats mycket de senaste dagarna. Föremålen för klienternas och personalens kramar är de nyinflyttade schäfersystrarna Lycka och Lystra. Valparna föddes två dagar innan jul på Försvarsmaktens avelsstation i Sollefteå.  Nu när de fyllt åtta veckor har de fått komma till det som ska vara deras hem det närmaste dryga året.

Anstalten ska vara fodervärd åt dem, vilket ger några av de intagna chans att bli hundarnas förare och goda vänner.

– Lycka och Lystra har redan fått varsin förare. Första tiden bor valparna i en valphage i det allmänna utrymmet på avdelning C. Hundförarna är lyriska och sover på golvet bredvid valparna när det är dags för en tupplur, berättar kriminalvårdaren Anna Stabbfors, som tillsammans med Jenny Häggström är hundansvarig på anstalten.

– Det är full rulle hela dagarna. Valparna ska äta, leka, sova, bajsa och kissa. Killarna är som småbarnsföräldrar på heltid just nu, fortsätter hon.

Ansvar och friskvård

 

Även klienter från andra avdelningar dras till schäfrarna.

– De kommer hit och sitter i soffan och beundrar de små underverken. Även många ur personalen kommer ner för att hälsa på dem, så det är verkligen något som knyter samman alla, säger Anna.

Klienterna har stått i kö för hundföraruppdraget. Anna och Jenny tog in intresseanmälningar och valde sen ut dem av killarna som bedömdes mest lämpliga, vilket är en avvägning mellan klientens behov samt klientens förmåga att ta det ansvar som krävs.

Behovet kan bestå i att klienten mår psykiskt dåligt och skulle må bra av det kravlösa sällskapet från en hund. Klienten kan behöva träna på att ta ansvar eller få in rutiner i livet inför frigivningen. Det finns också en friskvårdsaspekt, då hundansvar innebär att man måste ut och röra på sig mer, vilket brukar främja både vikt och blodtryck hos klienten.

– Klientnyttan med det här är så stor. Att ta hand om en hund är oerhört utvecklande för klienternas personligheter, säger Anna Stabbfors.

Fler klienter får chansen

De klienter som väljs ut har en relativt lång verkställighet kvar och får ta hand om hunden i ungefär ett halvår, innan en annan kille tar över som husse.

– Vi har haft runt 20 klienter som varit hundförare sedan starten 2013. Alla har varit jätteengagerade. De vill att hunden ska ha det så bra som möjligt och det blir egentligen som att ha en hund hemma; det blir en familjemedlem, säger Anna Stabbfors.

Upplägget, när valpen blivit lite större, är att schäfertiken vistas med klienten större delen av dygnet. De sover ihop i rummet på natten. På förmiddagarna, när jycken rastats och klienten gått till sin ordinarie sysselsättning, får vovven vistas ute i en stor hundgård med egen koja som krypin. På eftermiddagarna har klienten hunden som sin sysselsättning och då ägnas tiden åt rastning, umgänge och träning i vardagslydnad. Klienten ansvarar också för omvårdnad som kloklippning och badning.

En vän utan tjafs

Risken att schäfern ska känna sig instängd på anstalten är liten. Promenadmöjligheterna är goda, med vidsträckta marker ner till havet, och tiken kan i regel röra sig fritt på sin förares avdelning. Det ger också övriga klienter chansen att umgås med henne, vilket är uppskattat.

– Att se ett stort gäng vuxna, tatuerade karlar huka sig ner och klappa en mjuk liten schäfervalp samtidigt som de säger ”Åååh!” … Det är fantastiskt att se vad umgänget med djur kan framkalla, säger Anna Stabbfors.

Hur beskriver klienterna hundföraruppdraget?

– Att hunden blir någon att prata med, en vän som man slipper diskussioner och tjafs med. Den blir ett känslomässigt stöd under en jobbig tid när klienten är ifrån sin familj. Hos vissa har det väckt ett intresse för att skaffa hund själv efter anstaltstiden, säger Anna.

Ute på miljöträning

Hon och kollegan Jenny Häggström turas även om att ta med sig jyckarna ut i skogen för att träna på att spåra eller söka. De ger sig också regelbundet ut i samhället för miljöträning, oftast tillsammans med hundförarna. Tikarna behöver bland annat vänjas vid andra hundar, folksamlingar och trafik. Ju mer de får uppleva under uppväxten, desto mer kan de hantera som vuxna. Men även på Sörbyn möter de mycket liv och rörelse, tack vare att anstalten bedriver jordbruk.

Då och då kommer försvarets fodervärdskonsulent Anders Burstedt på besök till anstalten för att hålla i valpkurser med hundar, hussar och hundansvariga. Han ger också klienter och personal rådgivning per telefon, när de har frågor kring hundarna.

Berömmer killarna

Ibland åker klienterna och hundansvariga på valpträffar utanför anstalten.

– Vi är väldigt nöjda med samarbetet med Sörbyn. Jag vill ge jättemycket beröm till alla killar som varit fodervärdar. De har gjort ett jättebra jobb, säger Anders Burstedt.

Ett bevis på den fina insatsen är att den föregående tik-duon Kyria och Kulla nyligen lämnade anstalten för att bli tjänstehund hos Östersundspolisen, respektive avelstik åt försvaret.

Förutsättningen för att få de uppdragen är att hundarna klarat försvarets lämplighetstest. I det prövas hundarnas mentala stabilitet. Testledaren Pierre Wahlström bedömer hur de reagerar på bland annat lek, kamp, mörker och ljud.

Unikt samarbete

Blir de godkända kan de börja arbeta som patrull- eller preparatsökande hund hos försvaret eller polisen. Alternativt kan de få anställning hos tullen, hemvärnet eller ett väktarbolag. Icke-godkända hundar säljs vidare till privatpersoner.

Att försvaret samarbetar med Kriminalvården kring fodervärdskap är unikt. Alla deras övriga fodervärdar är privatpersoner. Av Sörbyns hittills sju utflyttade schäfrar har fyra hundar klarat lämplighetstestet, vilket till och med är ett bättre resultat än genomsnittet, berättar Anders.

– Fördelarna med att hundarna bor på Sörbyn är att miljön är bra, det händer mycket med traktorer och jordbruk. Sen är det bra att hundarna får pröva på att vara hos olika hundförare, men utan att byta miljö. Statistiskt sett är det fler hundar som haft olika hem som klarat av testet. Dessutom har vi extra bra kontroll av Sörbyns hundar, eftersom personalen hela tiden håller koll på deras utveckling, säger Anders.

Vill utöka fodervärdskapet

Både Försvarsmakten och anstalten Sörbyn hoppas att samarbetsprojektet ska permanentas och utvecklas. Det är dock en fråga om ekonomi. Försvaret står för hundarnas omkostnader som mat och veterinärbesök, men vill man framöver öka antalet hundar som man tar emot så krävs att kriminalvården skjuter till pengar.

Redan idag är det svårt att få ihop det utan ett stort engagemang från anstaltspersonalen. När Anna Stabbfors och Jenny Häggström åker ut för att träna hundarna så är det övrig personal som får täcka upp för dem. När valparna är små bor de dessutom i centralvakten, där nattpersonalen hjälper till att få dem rumsrena.

– Tänk om vi hade en tjänst som kunde ägna sig åt det här på ett mer strukturerat sätt. Om vi fick möjlighet att vidareutveckla fodervärdskapet så skulle det stärka vår profil som djuranstalt, säger Anna.