Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

En lagspelare vid rodret

20 december 2016

Nils Öberg har chefat för Kriminalvården i fem år, ett ledarskap som han betonar bygger på dialog med chefer och medarbetare. Efter att den stora omorganisationen är sjösatt har generaldirektören nu siktet inställt på att slutföra alla påbörjade utvecklingsprojekt.

Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har ett år kvar på sitt förordnande, med möjlighet till förlängning ytterligare tre år.             

 

Vad är det bästa med att arbeta i Kriminalvården?

– Det bästa med Kriminalvården är uppdraget. Att ha förmånen att leda en verksamhet som betyder så mycket när det gäller att bidra till att skapa trygghet i samhället. Det är en fundamental uppgift för rättsväsendet och där har vi ett viktigt bidrag att lämna.

Vad är det sämsta?

– Uppgiften är svår, komplex och det tar tid att se resultat. Det är klart att det är roligare att hela tiden få en omedelbar kvittens på om man gör rätt eller fel. I vår verksamhet får vi inte det. Det tar lång tid innan vi märker om vi är på rätt väg eller inte, det kan vara frustrerande.

Du träffar många anställda på dina dialogresor runt om i landet. Några ser du i ett mindre roligt sammanhang, som ordförande i Personalansvarsnämnden. Har du en bra bild av problem och framgångsfaktorer på arbetsplatserna?

– Jag har en ganska bra bild av vad som är våra framgångsfaktorer och vad som är våra utmaningar och svårigheter. Vi levererar ett bra resultat. Återfallen i brott har minskat de senaste tio, tolv åren med nästan 10 procentenheter. Det är inte bara Kriminalvårdens förtjänst, men vi är en del av den framgången. Jag känner inte till något annat land som kan redovisa motsvarande siffror, där kan vi som organisation stå rakryggad och trygg.

Relationsskapande insatser

– Jag tycker att vi lyckas utveckla verksamheten med att verkställa domar på ett bra sätt. Vi har få rymningar och ett dynamiskt sätt att arbeta med säkerhetsfrågor, som inte bara bygger på fysiskt tekniska arrangemang utan på relationsskapande insatser mellan personal och intagna. Det är kanske vårt viktigaste varumärke.

Som hjälp i arbetet har du låtit alla anställda svara på två stora medarbetarundersökningar. Ser du något viktigt utvecklingsområde i den senaste undersökningen?

– Det är samma utvecklingsområden i båda medarbetarundersökningarna och det handlar om värderingar och attityder. Att en så stor andel av personalen har blivit utsatt för kränkande eller nedsättande kommentarer av chefer och medarbetare. Det finns något i sättet att tala till varandra, och hur vi behandlar varandra som yrkesmänniskor och kollegor, som vi behöver jobba med.

Är du förvånad över det dåliga resultatet?

– Nej. Med tanke på att vi har genomfört en stor omorganisation hade jag förväntat mig en viss tillbakagång, men istället blev det ett något bättre resultat än i första mätningen.

När kriminalvårdare talar om sitt jobb kommer ofta scheman upp. Är det ett viktigt utvecklingsområde?

– Att arbeta i en verksamhet som håller på 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, innebär en hel del utmaningar med att få livet att gå ihop. Som arbetsgivare måste vi hitta metoder så att människor får en bra balans mellan arbetsliv och privatliv. Utmaningen är större för oss än för myndigheter som inte bedriver verksamhet dygnet runt. Men lösningen kan aldrig vara att vi blir en annan sorts kriminalvård.

Givande arbete

Enligt medarbetarundersökningen är 66 procent stolta över att arbeta i Kriminalvården. Medan enbart 38 procent anser att Kriminalvården är en attraktiv arbetsgivare. Vad saknas för att personalen ska kalla Kriminalvården för en attraktiv arbetsgivare?

– Det är en tuff miljö. Som i många yrken, där man jobbar nära och ständigt konfronteras med människor som har det svårt, tär det på personalen. Sen finns det andra myndigheter som betalar sina medarbetare mer än vad vi kan göra.

Personalomsättningen är högre än tidigare och Kriminalvården står inför stora rekryteringsbehov. Skulle du rekommendera någon du känner att söka jobb i Kriminalvården?

– Definitivt. Att arbeta med klienterna beskrivs ofta som mycket givande av våra medarbetare. Jag kan också rekommendera den som är intresserad av en chefskarriär att söka sig hit. Man får utöva ett ledarskap som är svårt och som ger erfarenheter. De chefer vi fostrar blir väldigt attraktiva på arbetsmarknaden.

Vilka egenskaper är viktiga för att arbeta i Kriminalvården?

– Man måsta ha ett stort och genuint intresse för människor. Man behöver även ett visst mått av uthållighet för att klara av det över tid. Professionaliteten ligger i att se bakom maskerna, att se människors potential och förstå sin egen uppgift. Det behöver inte betyda att man tycker om alla individer, men man måste respektera att det är människor det handlar om.

Bort med glastaket

Du har tidigare sagt att olika grupper av medarbetare i Kriminalvården ofta har åsikter om varandra. Att vi pratar mer om varandra än med. Vad gör vi åt det?

– Första steget är att öka kunskapen och förståelsen för komplexiteten i myndighetens uppdrag. Av det följer insikten att ingen funktion är viktigare än någon annan. För att det ska fungera måste alla hjälpas åt. Alla har ett värde och bidrar på sitt sätt.

Hur kan Kriminalvården bidra till att fler utrikesfödda blir chefer?

– Vi är inte ute efter representativitet utan kompetens. Utrikesfödda har inte bara språkkunskaper, utan perspektiv, förhållningssätt, förståelse för människor som kommer från olika delar av världen. Det är kunskaper och förmågor som vi är intresserade av. Var sen personen kommer ifrån är för mig mindre viktigt.

– Vi har många utrikesfödda i Kriminalvården jämfört med andra myndigheter. Det vi behöver jobba med, är att förstå varför de utrikesfödda inte söker chefstjänster. Om det är så att det finns ett glastak i vår organisation ska vi se till att ta bort det.

Det finns ett fokus på första linjens chefer. Hur ser det arbetet ut i praktiken?

– De skickligaste cheferna i vår organisation ska finnas allra längst ut i verksamheten, det är där ledarskapet prövas mest. Vi har nästan 400 första linjens chefer, kriminalvårdsinspektörer. Ledarskapet sätts där och inte på min nivå. Vårt fokus ska ligga på att stötta dem och ge dem så goda förutsättningar som möjligt. I arbetet, som går under namnet Bra byråkrati, ska vi lyfta av cheferna onödig administration så att de kan vara de proaktiva och moderna ledare som vi vill.

Tar tid innan det sätter sig

Ett av dina stora uppdrag är genomfört: I januari 2015 antogs en ny organisation. Är Kriminalvården en modern myndighet idag?

– Både ja och nej. Vi har nu skapat strukturer och arbetsprocesser som gör att vi kan utveckla verksamheten på ett annat sätt än tidigare. Verksamheten går att styra på ett mer enhetligt sätt, vi kan sätta nationella prioriteringar och se till att vi förverkligar dem på ett bra sätt. Betyder det att vi är klara? Nej, naturligtvis inte. En omorganisation är aldrig mer än en omorganisation. Den skapar förutsättningar för att jobba på ett nytt och bättre sätt, men sen ska man också jobba på ett nytt och bättre sätt. Man måste hålla isär de två sakerna.

Kritikerna säger att hk har stått och stampat en längre tid nu. De nya cheferna har inte hittat sina roller, regionerna är desarmerade, och ute på linjen får inte personal svar på sina frågor. Kommentar?

– Jag tror att det finns en hög förväntan på att man snabbt ska se stora förbättringar i vårt vardagliga arbete som resultat av omorganisationen. Det har aldrig varit min tro att det blir så. Jag är helt trygg med de förändringar som är gjorda. Sen ska vi som jobbar på central nivå öka takten ytterligare så att det både syns och märks i människors arbetsvardag.

Så att det märks för dem på linjen?

– En viktig grundprincip för förändringsarbetet har varit försiktighetsprincipen. Vi har bara genomfört förändringar som vi anser är helt nödvändiga. Vi fixar det som inte fungerar – ingenting annat. När man ger sig på stora organisationer som bedriver statlig kärnverksamhet kan man inte släcka ner verksamheten under sex månader och säga att det är stängt på grund av renovering. Vi måste fungera samtidigt och då tar det lite tid innan det sätter sig.

Är Kriminalvården mer rättssäker idag?

– Definitivt ja. Tidigare har inte vår rättspraxis sett likartad ut, utan man har gjort olika tolkningar i olika delar av landet. Det betyder att intagna och klienter har fått en kriminalvård som ser olika ut. Nu har vi en

möjlighet att styra praxisutvecklingen när det gäller våra beslut och tillämpningar av lagförordningar och det är en jättestor förbättring. Dessutom börjar vi få de styrande dokumenten på plats. Jag ser redan nu en skillnad i hur vi kan sätta ramarna för hur vår regelstyrda verksamhet ska utformas i praktiken. Det är en stor förändring.

En röst i debatten

Många utvecklingsprojekt har dragits igång: Krimstics, frivårdsapp, gps-boja, arbetet med verkställighetsplanering. Är det något som du inte hunnit med?

– Det finns inte utrymme att göra mycket mer. Vår utvecklingsportfölj är överfull. Det gäller att anpassa den till de ekonomiska förutsättningar vi har och till de tidsramar vi klarar av.

Kommer Kriminalvården att vara en expertmyndighet i framtiden? Som i högre grad bestämmer påföljder och uttalar sig i kriminalpolitiska frågor?

– Vi är på god väg att bli en röst i den kriminalpolitiska debatten. Det finns ett intresse för vad vi tycker och tänker i kriminalpolitiska frågor. Det är ingen annans förtjänst än vår egen att vi har vågat kliva fram och peka på hur systemet fungerar och sätta frågor på dagordningen.

– De stora systemfrågorna rår vi inte över, eftersom de i hög utsträckning är lagbundna. Huruvida Kriminalvården ska få ett utökat mandat att själv bestämma påföljder, som var ett förslag i påföljdsutredningen, ligger utanför vår kontroll. Det är regeringen som bestämmer om man vill gå vidare med ett sådant förslag eller inte.

Bryta isoleringen på häkte

Om du fick önska dig något för Kriminalvårdens räkning, vad skulle det vara?

– Jag önskar att vi får förutsättningar att hinna ifatt på en del områden där vi ligger efter. Vi har inte hängt med i den tekniska utvecklingen och erbjuder inte personalen de bästa stödsystemen, även om vi har försökt öka investeringstakten på IT-sidan. Vi har även en eftersatt infrastruktur, där klass två-anstalter och andra byggnader och miljöer inte är underhållna. Vi har inte heller tillräckligt med gemensamhetsytor på våra häkten och kan därför inte erbjuda den tid i gemenskap som vi önskar. Jag önskar att vi om fem, tio år har en mycket bättre standard.

Du har sagt att det är bekymmersamt att Sverige får återkommande kritik av FN och Europarådet för de långa häktningstiderna med restriktioner. Vad skulle en tidsgräns för häktning betyda för Kriminalvården?

– Det finns ett förslag på en maxgräns på sex månader. Jag är inte säker på att tidsgränsen kommer att betyda så mycket, majoriteten av de häktade sitter kortare tider. Vi har med Åklagarmyndigheten diskuterat en strategi som handlar om att vi måste bli bättre på att identifiera dem som behöver bryta isoleringen mest: Att bli bättre på att identifiera de individer som inte klarar av restriktioner, och att jobba för att de kanske ska ha sex timmar i gemenskap eller vad som krävs för att de inte ska må psykiskt dåligt. Då måste någon annan, som inte far lika illa av det, få lite mindre gemenskap. Det gäller att hitta praktiska lösningar för så många som möjligt, där vi utgår från individernas behov snarare än generella tidsgränser.

Svårt att klara två timmar

Två timmars mänsklig gemenskap för alla häktade, vad betyder det för Kriminalvården?

– Jag ser inte i nuläget hur vi ska klara av det. Vi vill att häktade ska ha så mycket gemenskap som möjligt. När vi har satt våra egna mål, på en timmes gemenskap och två för ungdomar, är det inte en spegling av hur vi vill att det ska vara utan av vad vi tror att vi klarar av.

Klarar Kriminalvården av det utan nyanställningar?

– Vi har räknat på det och det handlar om någonstans 450–500 ytterligare medarbetare. Och då har vi inte ens tagit hänsyn till hur lokalerna är utformade.

Skulle det rent praktiskt gå?

– Förmodligen inte.

Vill göra mer kring samhällstjänst

Du har tankar om en ny sorts samhällstjänst?

– Samhällstjänst är en outvecklad frivårdsform i Sverige, som jag tror vi kan göra mycket mer av. Ska samhällstjänsten utformas på ett sätt så den vinner respekt och legitimitet hos klienter och allmänhet så måste den uppfattas som meningsfull. I Colorado, USA, bistår dömda i arbetet med att släcka skogsbränder. Det uppfattas av allmänheten som något positivt och ett sätt för klienten att betala tillbaka till samhället.

– Även dömda människor känner engagemang för frågor som exempelvis hållbar utveckling. Vi bör erbjuda samhällstjänst som är meningsfull sysselsättning. Det skulle kunna vara arbeten som miljösanering eller annat som handlar om biologisk mångfald.

Vad gör du när du kopplar av?

– Jag tillbringar tid med mina barn. Sen tycker jag om att segla, jag befinner mig gärna ute på Ålands hav.