Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Måltiden rymmer makt och mening

27 december 2016

- Mat och måltider är substans och näring men också symbol och mening. Symboliken blir extra viktig när du är i en underordnad situation. Som i äldrevård eller i fängelse, säger måltidsforskare Inger M Jonsson och Richard Tellström.

Maten i anstalt och häkte är mer än bara näring. Illustration: Emma Hanquist

 

Hur maten tas emot beror inte bara på hur den smakar, utan även på hur och var den serveras. Det syns tydligt i en engelsk studie som Richard Tellström, tv-kändis och måltidsforskare, berättar om.

– I studien serverades en exakt likadant tillagad kycklinggryta bland annat i skolan, på topprestaurang och i fängelse. Matgästerna fick sedan bedöma maten. Gästerna som åt grytan på förstaklassrestaurangen tyckte att maten var förnämlig, hade rika smaker och fin kryddning. I fängelset tyckte man däremot att maten var vedervärdig.

En extra uppförsbacke

– Detta kan hända om man i någon mån är tvungen att äta något. Många äldre människor som har blivit tvingade att äta viss mat i skolan, kan 60–70 år efteråt fortfarande ha svårt att äta just den maten.

Det innebär en extra uppförsbacke för den som ska laga maten i en anstalt.

– Ja det är naturligtvis en extra utmaning. Men kockarna är också en grupp som kan göra fängelsetiden mer uthärdlig, genom att servera mat som känns positiv. Det finns forskning från USA om att man kan använda maten ”terapeutiskt”, som ger bra resultat både för fången och för samhället.

Att gå för hårt fram med kostråden i fängelse är dock något som Rickard Tellström är tveksam till.

Dålig uppfostringsanstalt

– Rårivna grönsaker är inte bra om ingen ändå vill äta dem. Matbordet är en dålig uppfostringsanstalt, det kan motverka sitt syfte. Den värsta delen med att sitta i fängelse tror jag är att man blir berövad sitt sociala och kulturella sammanhang: man kan inte ha sina egna kläder, välja sitt rum eller sin mat.

– Maten är ett kulturuttryck precis som musik eller måleri. Det kan verka enkelt att byta, men det är inte lätt eftersom det är så förknippat med ens egen person. Det gäller överallt. I en kärleksrelation är det viktigt att ha samma matkultur. Att kunna bryta bröd tillsammans är grundläggande för vår gemenskap. Att en tonåring plötsligt kommer hem och är vegan, eller att samhället kommer med nya kostråd, kan få stora konsekvenser. Kanske får någon bättre kroppslig hälsa, men förlorar sin familjegemenskap.

Vår mest privata sfär

Även Inger M Jonsson är måltidsforskare. Hon är intresserad av måltiden i ett samhällsperspektiv som en del av kultur och identitet.

– Mat och måltider är även i ett fängelsesammanhang en del av vår mest privata sfär. Den mat vi väljer att äta är betydelsefull oavsett nationalitet, kultur, genus, socialgrupp och ålder. Val av råvaror, planering, tillagning, servering och vilka vi väljer eller tvingas dela vår måltid med är viktiga delar i vår kommunikation.

För några år sedan besökte Inger M Jonsson och kollegan Marianne Pipping Ekström anstalten Hinseberg under en dag, och diskuterade arbetet med självförvaltning.

– Det fanns många synpunkter på självförvaltningen, både bland intagna och bland personal. Vissa tyckte att det var bra med möjligheten att tillaga måltider och äta dem tillsammans, medan andra satte frågetecken över hela idén.

"Drottningar" med makt

Inger M Jonsson menar att det finns problem med att laga mat till varandra. Människor med olika kulturella bakgrunder och olika sociala problem, som aldrig valt varandras sällskap på en begränsad yta måste samsas.

– Meningen var att de skulle turas om, men det blev så att vissa tog större ansvar och de andra fick bara acceptera maten. Mat är symbol och mening utöver sitt närande och substantiella värde, och påtvingade måltidsaktiviteter kan leda till protester, och diskussioner om exempelvis mathygien. Vi intar vår mat på olika sätt och i vissa kulturer är traditionen att äta med händerna. Vissa vägrade äta mat tillagad av vissa andra och det berättades om ”drottningar”, intagna med större makt som helt enkelt bestämde vad som är ”rätt” sätt att laga mat på.

Att mat kan handla om makt och underordning är tydligt.

– Det vet ju minsta barn att mat är makt. Det är bara att knipa ihop munnen och föräldrarna blir galna.

– Jag tror att intentionen med självhushållning i fängelser är bra. Vi möts vid mat och måltider. Många behöver lära sig handla och laga mat. Men ämnet är komplext.

Måltiden en outnyttjad resurs

Inger M Jonsson poängterar att fängelsemåltider är offentliga måltider precis som på sjukhus och i barnomsorg, men att de ofta glöms bort i debatten.

– Jag tänker att det finns störst likheter mellan äldreomsorg och fängelse eftersom det är "maktlösa måltider". Den som ska äta kan inte bestämma själv.

Hon tror att det går att göra mer av måltiderna i Kriminalvården.

– Mat i fängelse inbegriper mening och känslor, samt maktutövning för både kriminalvårdare och intagna. Men måltiderna ses mest som pauser. Möjligheten till kommunikation genom maten för att främja interaktion och rehabilitering tas inte tillvara i någon större utsträckning. Måltidens del av fängelsevardagen kan ses som en outnyttjad resurs i fängelsemiljö.