Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Brottsoffret i blickfånget

6 juli 2017

Hur kan brottsoffret skyddas när gärningsmannen är en anhörig?

På scenen syns moderator Gabriella Ahlström tillsammans med Jacob Andersson, Catarina Gustafsson, Madelein Kattel och Nils Öberg.

Kriminalvårdens Almedalsseminarium om brottsofferperspektivet hade målsättningen att fördjupa och bredda diskussionen kring ett komplext område. Nils Öberg inledde med en bakgrund: 

-          Kriminalvården har sitt huvudsakliga fokus på förövarna. Vi vill bryta de fördomar och rädslor som finns i samhället. Dömda är en svag grupp som behöver vårt myndighetsstöd. Men det finns inget motsatsförhållande mellan det och att ha perspektivet på dem som har drabbats av brotten.

-          Vissa saker hade varit enklare om man klippte alla band mellan de dömda och livet i övrigt. Men det fungerar väldigt dåligt som förberedelse för ett återinträde i samhället. I många fall har förövare och brottsoffer ingen speciell relation, men ibland är de nära familjemedlemmar och kommer att ha kontakt med varandra igen. Då kan det ibland finnas skäl att möjliggöra den kontakten, men säkerställa att den sker på ett säkert och bra sätt.

Balans att fatta rätt beslut

Nils Öberg menade att frågan är svår och inte har några klara svar. Kritik kan komma från flera håll. Om förövare och brottsoffer får träffas kan i värsta fall övergreppen fortsätta. Om de inte får träffas kan en lagskyddad rätt till omvärldskontakt komma i kläm och återanpassningen i samhället bli svårare.

En av Kriminalvårdens metoder att arbeta med detta är något som kallas brottsoffersluss. Jacob Andersson ansvarar för brottsofferslussen på anstalten Skogome, där många relations- och sexualbrottsdömda män sitter.

-          Många kvinnor ringer till mig och vet inte vart de ska vända sig. Är det okej att älska den här mannen? Är det okej att lämna den här mannen? Vem ska de prata med?

-          Vi har i uppdrag att utreda brottsoffrets behov av kontakt. Vissa känner sig pressade och kontrolleras av mannen trots att han sitter i fängelse. Andra har viktiga frågor de behöver ställa till förövaren för att kunna gå vidare med sina liv. Vi ska också utreda risken för brottsåterfall. Rättssäkerheten är viktig, så bedömningarna måste vara väl grundade och utredda.

Information är grundläggande

I panelen fanns även Madelein Kattel från barnrättsorganisationen Bufff och Catarina Gustafsson från Unizon, en organisation för landets kvinno- och tjejjourer. Båda såg väldigt positivt på Kriminalvårdens brottsofferarbete. De tryckte särskilt på hur viktig frågan var när barn är inblandade.

-          Vi pratar ofta om barnen med andra vuxna, men vi måste kunna se barnen både som sårbara offer och kompetenta aktörer. Ibland har inte barnen och omsorgsföräldern, ofta mamman, samma uppfattning kring om de ska träffa pappan eller inte, poängterade Catarina Gustafsson.

Båda tryckte också på vikten av information till brottsoffret. Både praktisk information om permissioner och utslussning, men också hur det går med behandlingen och resten av verkställigheten på anstalten. Här är sekretessregler ofta ett hinder för informationsutbyte.

-          Ja det är ju inte minst för att brottsoffer ska kunna få svar på sådana frågor som brottsofferslussen finns. Kvinnor kan ställa de frågor de vill ha svar på i en strukturerad och kontrollerad miljö. Klienten ska då ha tagit på sig ansvaret och ha jobbat med frågan om hur de kan bemöta och förklara för brottsoffret, säger Jacob Andersson.