Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

"Inte så att jag vill slippa dig, men du förstår vad jag menar"

24 juli 2017

En råkall vind från Vättern sveper över Motala. Jessica och Adrian drar upp axlarna och huttrar i vinden, men samtalet flyter otvunget trots att det bara är andra gången de träffas utan personal från frivårdskontoret. De har nu inlett en relation som ska sträcka sig över ett år, för så lång är övervakningen vid en skyddstillsynsdom.

Jessica är lekmannaövervakare. Adrian är den person som hon har i uppdrag att stötta.

Adrian dömdes efter att ha kört bil när han druckit alkohol. Han kunde ha fått fängelse, men eftersom han bara är 22 år och bedöms ha låg risk för återfall, blev det skyddstillsyn istället.

– Fängelse hade verkligen varit så dåligt för mig. Nu kan jag fortsätta leva mitt liv och försöka planera min framtid. I fängelset hade jag träffat dåliga människor och jag vet inte vad som hade hänt. Adrian är tacksam över att domen inte blev frihetsberövande.

Han och lekmannaövervakaren är överens om att han inte behöver mer dåligt inflytande från andra. Enligt Adrian var det grupptryck som gjorde att han körde rattfull, och Jessica återkommer flera gånger till hur viktigt det är att ha strategier för att komma ifrån socialt knepiga situationer.

– Det bästa är att kunna prata sig ur situationen. Men du kan ringa mig när du vill. Ibland kan ett telefonsamtal ge lite tid att dra sig undan, och så kanske situationen har ändrats när du kommer tillbaka. Men annars hämtar jag dig vet du!

Förlängd arm

En lekmannaövervakare engagerar sig frivilligt för att vara en förebild och ett stöd för en dömd person och får för det en symbolisk summa per månad. De är ett komplement till frivårdens personal. Vilket stöd klienten behöver visar sig under utredningen vid starten avövervakningen, och i mötena med frivårdshandläggaren. Jessica verkar vara beredd att ställa upp mycket för sin nya klient – att hämta någon i en knepig social situation behöver inte ingå i uppdraget. Hon säger också att hon alltid har telefonen på. Och kanske kan hon övningsköra med honom senare, när det är dags att försöka få körkortet tillbaka. Idag träffas Jessica och Adrian utanför ett fik. Alltid på allmän plats. Först hjälper Jessica till att fixa med ett par blanketter, och de tar en kort sväng förbi Arbetsförmedlingen för att lämna in några praktikpapper. Sedan går de in på det ödsliga fiket. Med varsin Pepsi på bordet börjar de prata om framtiden. Kriminalvårdens personaltidning Omkrim kommer att följa dem under det närmaste året, för att se vilka faser man kan passera under övervakningstiden. Än så länge är de i lära-känna-fasen.

– Vi pratar om allt möjligt för att lära känna varandra. Jag ska berätta om något stör mig, eller om jag behöver hjälp, förklarar Adrian.

Jessica nickar:

– Jag ska fungera som din förlängda arm i vissa sammanhang. Och som Fridas förlängda arm.

Bank med lekmannaövervakare

Frida är frivårdsinspektör och Adrians handläggare på frivården. Adrian ska träffa henne på frivårdskontoret en gång varje vecka, och Jessica en gång i veckan någon annanstans. För ungdomar är kontaktfrekvensen så pass hög. För äldre klienter kan handläggare och klient träffas varannan vecka, eller var tredje vecka, om allt flyter på som det ska. Lekmannaövervakaren kan ses som ett komplement till den handläggande tjänstemannen som alltid har det yttersta ansvaret. Att det blev just Adrian och Jessica som ska ha kontakt under det här året beror på flera saker.

– Vi har en bank med intresserade lekmannaövervakare, och när jag diskuterade Adrian på vårt kollegium fick jag tips om att fråga Jessica, som är engagerad och kunde passa för Adrian. Nästa steg var att ordna ett gemensamt möte på frivården så att Adrian tillsammans med mig kunde träffa Jessica. Vi vill gärna att klienten och lekmannaövervakaren bor nära varandra, det är smidigast för båda parter men inget måste, förklarar Frida när Omkrim pratar med henne lite senare. Adrian och Jessica har också ett par gemensamma intressen.

– Vi gillar bilar, så vi ska nog se till att åka på veteranbilsträffarna i sommar, säger Jessica.

När Jessica anmälde sig som intresserad av att bli lekmannaövervakare fyllde hon i ett papper på frivårdskontoret om bakgrund, intressen och vilken slags klienter hon kunde tänka sig att träffa. Hon fyllde i brett, men hittills har hon bara haft unga klienter. Innan frivården bestämmer vem som ska bli lekmannaövervakare för en viss klient, beskriver de personerna för varandra. Om båda tror att det ska fungera får de träffas.

Misskötsamhetstrappa

– Skulle vi inte alls komma överens så bryter man. Det går ju inte om det skär sig mellan två personer. Men det har jag hittills inte varit med om, säger Jessica. Än så länge tror båda att det ska gå bra att komma överens.

Men övervakningen har inte fått en prickfri start. Förra veckan skulle de ha träffats, men två gånger på avtalad tid dök inte Adrian upp.

– Alltså, jag skulle fixa med min praktik, det blev svårt att ha två möten på en gång, säger han urskuldande.

Lekmannaövervakaren lämnar en månadsrapport till frivårdskontoret, där hen beskriver hur det har gått under månaden. Om klienten har kommit på bestämda möten, hur det funkar generellt och om lekmannaövervakaren upplever att de samtalar om de behovsområden som klienten har. Jessica ska självklart berätta att Adrian inte kom på avtalad tid, men det är inte hon som bestämmer om det ska få några konsekvenser. Det gör de på frivårdskontoret.

– Missköter klienten sin påföljd genom att inte upprätthålla kontakten med frivårdsinspektör eller lekmannaövervakare vidtar frivården åtgärder i enlighet med Kriminalvårdens regelverk och handbok. Vi har något vi kallar misskötsamhetstrappa, säger Frida på frivårdskontoret.

– Första steget för en ung vuxen är att klienten får ha samtal med min chef, kriminalvårdsinspektören, som påminner om vikten av att sköta sig och vilka konsekvenser det kan få om man fortsätter att missköta sig. Skulle klienten fortsätta misskötsamheten anmäler vi till övervakningsnämnden.

Nästa steg är en kontaktföreskrift, sedan en varning och till sist en återredovisning. Vid en återredovisning tar tingsrätten upp ärendet igen, och kan välja en annan påföljd, som fängelse. Men för Adrians del har övervakningen skötts sedan samtalet med chefen.

Frivården har ett bedömningsinstrument för att få fram klienternas återfallsrisk och för att se hur risken för brottsåterfall kan minskas. Adrian bedömdes ha låg risk för återfall. Själv är han inne på samma linje.

– Jag tror att jag kommer sköta mig bra. Jag vill inte misslyckas, för jag vill fortsätta med mitt vanliga liv och inte vara uppbunden av de här mötena. Inte så att jag vill slippa dig, men du förstår vad jag menar.

Svacka efter rättegången

Det sista säger han och tittar på Jessica, och hon tar inte illa upp. Tvärtom vill hon ju också att det ska gå bra för Adrian, och att de efter det här året bara ska heja på varandra som vanliga bekanta, när de råkas på stan. Samtidigt säger Adrian att han tror att det är bra att ha fått en lekmannaövervakare.

– Ja, till hundra procent. Hade jag bara blivit av med körkortet och inget mer hade hänt vet jag inte vad jag hade gjort. Jag var verkligen nere i en svacka efter rättegången och sen kände jag mig bättre genom att prata med någon som stöttade mig.

– Jag kan lära mig mycket av Jessica, hur jag ska göra för att inte hamna i samma situation igen. Att tänka en extra gång, bli mer försiktig.

Jessica lägger till att han också börjat ta tag i saker, med lite stöttning. Samtidigt som domen kom blev han också arbetslös, och har nu haft en hel del kontakt med arbetsförmedling och socialtjänst.

– Nu ska vi försöka planera framåt, inte fastna i det som har varit.

Vad drömmer Adrian om inför framtiden? Ett ordentligt jobb, gärna på ett lager, helst köra truck. Så långt vågar han tänka än så länge.

Fotnot: Adrian heter egentligen något annat, och vi har även ändrat detaljer kring honom.