Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Konsten att bygga ett lag när man är olika

3 maj 2017

Som chef för tre avdelningar på anstalten Skänninge möter Robert Coric många olika sorters klienter: alla med skilda behov. Klienterna håller honom alert och påläst.

”Det är skönt att börja jobbet när jag kommer hit till anstalten, och inte vara igång hela tiden”, säger Robert Coric.

Robert Coric är chef för klostret på Skänninge, en avdelning för livstidsdömda. Dessutom basar han för normalavdelningen och KBT-avdelningen i hus E. Till sin hjälp har han 16 vårdare, en klienthandläggare och några vårdare i vikariepoolen.

Förutom personalansvaret har Robert Coric även ansvar för klienterna på de tre avdelningarna, allt som allt 54 klienter. Även om klostret sällan är fullt, bidrar de olika avdelningarnas karaktär till att variationen på klienterna är stor. När han summerar dagens kollegium framgår det att han under sitt arbetspass möter klienter med väldigt skiftande behov.

Skiftande behov

− Först träffade jag en utvisningsdömd klient som bara pratar engelska. Han har inte andra ambitioner än att läsa engelska på lärcentrum i några månader. Polisen kommer att hämta honom i sommar för att utvisa honom till Frankrike.

Robert Coric uppskattar att arbetet är varierat. 

– Nästa klient är från klosteravdelningen. En livstidsdömd som nyligen har fått tidsbestämt – han vill börja prata utsluss och omprövning av särskilda villkor. 

Under förmiddagen har Robert också hunnit med ett uppsträckningssamtal med en person på normalavdelningen som betett sig illa. Ytterligare en klient, på behandlingsavdelningen, har sökt upp honom: det är en utslussplanering med en vårdvistelse som hägrar.

Lyfter andras styrkor

Det skiftande läget gör att Robert Coric håller sig vaken, alert och påläst. Det är visserligen omöjligt att skissa upp vardagen, men det är också det som gör jobbet intressant och roligt, anser han.

– Det ger mig en bredd och trygghet att hantera alla sorters ärenden. Jag får positiv energi av det.

Han ser sig som en utförare. Han är duktig på att coacha och få fram styrkor hos andra.

– Min styrka är att få ihop ett lag med olika egenskaper, och ändå få dem att tillåta varandra att vara olika. Att nyttja olikheterna som fördelar, i stället för att klanka på varandra. Man kan göra och tycka olika bara man har samma mål, och är lojal mot beslut och rutiner.

Du är rätt person på rätt plats?

– Jag trivs ovanligt bra och tycker att Kriminalvården är en bra arbetsgivare.

Kan släppa jobbet

− Jag är småbarnsförälder som tycker om att släppa jobbet när jag åker härifrån. Det är skönt att stänga av telefonen när man inte har beredskap och inte sitta med datorn där hemma. Jag har vänner och bekanta som jobbar i andra branscher, och som aldrig är lediga. När jag åker från jobbet byter jag om, blir civilist, och pappa och sambo på heltid. 

Robert Corics tips för att få jobbet att funka

  • Ta inte med jobbet hem

Det är inte mycket jag kan göra hemifrån. Mycket faller under sekretess så det finns ingen att bolla med heller.

Om något har fastnat under mina år som kriminalvårdsinspektör så är det något särskilt besvärligt personalärende. Men klientärenden tycker jag är ganska lätt att släppa när jag är ledig. Jag söker heller ingen information om Kriminalvården i massmedia när jag är ledig.

För mig är den här balansen a och o. Det brukar jag säga till vårdarna också. Jag tycker inte om att ni ringer till jobbet under ledigheten för att kolla av. Ni får en avlämning när ni kommer hit i tjänst, när ni är hemma ska ni vara lediga.

  • Var öppen och transparent

Jag tror på tydlighet. Man ska vara lyhörd och det ska vara tillåtet att prata om de misstag man gör. Om jag skriver fel eller fattar fel beslut i ett ärende får jag stå för det. Då kan man också lära sig något av det.

Det vill jag att personalen också gör. Alla kan göra fel: vid en dörr, ett medicinärende, en slussning, eller vad det nu kan vara. Vi sågar ingen utan går igenom situationen för att se vad vi kan göra bättre till nästa gång.

Reportaget är hämtat ur senaste numret av Kriminalvårdens personaltidning Omkrim, som du kan läsa här.