Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Nu tar Kriminalvården över transporter från polisen

30 mars 2017

Från och med 1 april tar Kriminalvården över ett stort antal transporter av frihetsberövade från polisen. Det bedöms innebära en ökning med ungefär 9 000 transporter per år.

 

I februari fattade riksdagen beslut om förändringar i regelverket för transporter av frihetsberövade. Lagändringarna, som träder i kraft den 1 april, innebär att Kriminalvården tar över huvudansvaret för en stor del av de transporter av frihetsberövade personer som polisen ansvarar för i dag.

Syftet är att det ska bli en tydligare ansvarsfördelning mellan polisen och Kriminalvården och att fler poliser ska frigöras för att arbeta med polisiära huvuduppgifter som brottsförebyggande och brottsutredande arbete.

Stegvis övertagande

År 2016 genomförde Kriminalvården 48 000 inrikestransporter. En uppskattad siffra, utifrån nuvarande antaganden, är att antalet transporter kommer att öka med ungefär 9 000 på ett år. För att hantera det nya uppdraget behöver Kriminalvården rekrytera och utbilda upp till 100 personer totalt. Övertagandet av transporterna ska dock ske successivt, då Kriminalvården inte hinner få en fullt bemannad organisation på plats till 1 april.

– Vi har kommit överens med polisen om att övertagandet ska ske i tre steg. Från 1 april förstärker vi med en tredjedel av det uppskattade behovet, vilket innebär en ökning på 3 000-4 000 transporter på årsbasis. Från september ökar vi med ytterligare 3 000 och från slutet av året med ytterligare 3 000, säger Johan Mellbring, chef för Kriminalvårdens nationella transportenhet.

Ingen blåljusorganisation

Transporter av personer som redan är fysiskt frihetsberövade ska beställas direkt av Kriminalvården. Transporter av personer som inte är fysiskt frihetsberövade ska gå till polisen. Det återstår dock några frågetecken som ska diskuteras vidare, gällande transporter av anhållna och transportbeställningar med kort varsel.

– Vi bedömer att vi inte är rustade för brådskande transporter. Vi är inte en blåljusorganisation och har i dag inte beredskap för att utföra transporter med kort varsel. I så fall måste vi ha transportgrupper som ständigt sitter standby och det har vi inte resurser för, säger Erling Wicklund, projektledare på nationella transportenheten.

Hur kommer förändringarna att märkas utanför Kriminalvården efter 1 april?

– Personer som ska transporteras kommer att träffa på Kriminalvården oftare. Andra myndigheter kommer också att träffa på Kriminalvården oftare och ha mer direktkontakt med oss eftersom de ska beställa många transporter direkt av oss istället för via polisen, säger Erling Wicklund.

Rätt till information

Från 1 april får Kriminalvården också, till skillnad från tidigare, rätt att ta del av information om de personer som ska transporteras, även om informationen omfattas av sekretess. Det kan till exempel handla om våldshistorik, sinnestillstånd, suicidrisk och känsliga samtalsområden.

Syftet är dels att transporten ska bli så bra som möjligt för klienten, dels att den ska kunna utföras på ett sätt som garanterar säkerheten för Kriminalvårdens personal.

Om Kriminalvårdens transporter:

Kriminalvårdens nationella transportenhet utför in- och utrikestransporter, inte bara inom Kriminalvårdens verksamhet utan även för polisen, Migrationsverket, Statens institutionsstyrelse och psykiatrisk tvångsvård. Inom Kriminalvården handlar transporterna främst om förflyttning mellan anstalter och häkten samt till rättegångar. De transporter som Kriminalvården utför åt andra myndigheter är inom en rad andra kategorier, bland annat utrikestransporter åt polisen.

De transporter som Kriminalvården nu tar över av polisen är till största del förflyttningar av klienter till och från olika typer av ungdoms- och behandlingshem, migrationsförvar och sjukhus. Det kan till exempel handla om förflyttningar av LVU-, LVM-, LPT- och UTL-klienter.

LVU: Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

LVM: Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

LPT: Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

UTL: Utlänningslag (2005:716)