Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig.

Kriminalvården logotyp

Samira Ekman tecknar ner gruppens brainstorm kring ordet makt.


Likabehandling i tre steg

14 november 2017

En personalgrupp som vill öka trivseln på anstalten lär sig mer om Kriminalvårdens sju diskrimineringsgrunder. De håller även öronen öppna för om det förekommer nedsättande kommentarer på arbetsplatsen.

Vem har makt egentligen? Hur ser en machokultur ut? Varför måste man klicka i för ”man” eller ”kvinna” när man söker jobb? Ska vi använda ordet hen? Varför är arbetet i Kriminalvården så könsuppdelat?

Diskussionerna går höga när medarbetare från olika avdelningar ses i samlingssalen i administrationskorridoren på anstalten, för sitt första möte av tre. Det här är ett debattglatt gäng som är intresserade av likabehandlingsfrågor och som reflekterar över vad de sett och hört. Uppdraget likabehandlingsarbete gäller samtliga arbetsplatser i Kriminalvården, även om det lokala arbetet kan se olika ut. På den här anstalten vill man att arbetet ska vara en del av verksamheten och inte begränsas till ett tillfälligt projekt. Att öka medvetenheten i frågorna är ett viktigt första steg. Gruppen ska även undersöka om det finns speciella platser på anstalten där det kan förekomma kränkande beteende utifrån myndighetens sju diskrimineringsgrunder.

Kriminalvårdsinspektör Ulrica Blomgren berättar att gruppens kartläggande uppdrag utgår från det fysiska rummet. Ingen skuldbeläggning av arbetskamrater kommer att ske – utan man problematiserar utifrån den fysiska platsen.

”Makten på bordet”, en av övningarna som fick igång debatten i likabehandlingsgruppen.

– Var på Hall pratas det på ett kränkande sätt – om det gör det? Var är det möjligt? Är det i omklädningsrummet? Gymmet? Matsalen? Vaktrummet? Rökrutan? Eller på personalfesten?

Det är alltså inte meningen att gruppen ska namnge någon person som har använt olämpliga ord. Snarare handlar det om att se till att ingen på arbetsplatsen kränks eller diskrimineras, och att personer med olika bakgrund har lika möjligheter att jobba och utvecklas på Hall.

Lokal handlingsplan

Tanken är att gruppens arbete ska mynna ut i en lokal handlingsplan. Efter tre träffar ska gruppen redovisa för anstaltsledningen vad den har kommit fram till. Om det sedan leder till utbildningsinsatser eller något annat återstår att se.

Arbetet får en flygande start med hjälp av gruppledarnas olika övningar. Det framgår att flera tycker att det är en kul stämning i gruppen när deltagarna utvärderar sina insatser efter första mötet.

– Det är roliga diskussioner och jag får idéer! En jättebra start! säger en klienthandläggare.

Hur går vi vidare? Samira Ekman poängterar att ett positivt beteende smittar av sig.

– Vi själva kan föregå med gott exempel. Vi kan vara lyhörda och öppna för att utmana våra egna fördomar.

Likabehandlingsarbete

Kriminalvården tolererar inte att trakasserier, kränkande särbehandling eller diskriminering förekommer i myndigheten. Det finns sju diskrimineringsgrunder och de är: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.