Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
bild

Kriminalvårdens medarbetare agerar en klient under en övning i lågaffektivt bemötande. Kriminalvårdarna Lars och Hanna ska under övningen förmå klienten att gå utomhus.


Så bemöter de starka känslor

22 november 2017

Att bemöta starka känslor som sorg och vanmakt – som ofta yttrar sig i vrede – handlar om att kunna kontrollera känslor. På den här anstalten lär sig de anställda att dämpa sina egna och klienternas reaktioner.

Det är tisdag på anstalten. Inne i en möteslokal sitter ett tiotal medarbetare. De är kriminalvårdare, klienthandläggare, produktionsledare och lärare som ska få ta del av en utbildning i lågaffektivt bemötande. Det klientnära arbetet är utmanande och kräver medvetenhet om vad olika situationer väcker för sorts känslor hos de intagna, och inte minst hos vårdarna själva. En utgångspunkt är att affekt smittar:

– Vad gör små barn om de hör andra barn gråta? Frågar programledaren Göran retoriskt.

Jo, de gråter själva. Det gör de genom så kallade spegelcellsfunktioner: när den vuxne ler mot barnet – ler barnet tillbaka. Det gäller både positiva och negativa känslor, och det är en funktion som är svår att värja sig emot.

– Vi kan få för oss att lägga en lugnande hand på en persons axel, men faktum är att om vi själva är spända i det läget så överför vi bara spänningen till personen som vi försöker lugna. En stadig hand kan betyda många olika saker, säger han.

Empatitrötthet 

Den andra programledaren, Helena, menar att det inte är ovanligt att människor i vårdande yrken blir empatitrötta. Det har att göra med affektsmitta, och kräver att yrkespersonen har ett genomtänkt förhållningssätt till klienterna. Hon tar upp de tre orden sympati – empati – antipati, och ber en av konflikthanteringsinstruktörerna att berätta om en erfarenhet. Teddy berättar hur han har upplevt antipati gentemot en klient.

– Det var en klient som var arg hela tiden. Det var fel på allt, på tandkrämen – på precis allt. Jag frågade till slut varför han var så arg och det visade sig att han hade ett utvisningsbeslut till Irak. Stressen fanns där hela tiden och yttrade sig i ilska. Det gjorde det lättare att förstå hans situation.

Programledaren Göran och konflikthanteringsinstruktören Teddy.

För mycket sympati å andra sidan är inte konstruktivt.

– Vi måste hela tiden lägga tillbaka ansvaret för handlingarna på personen i fråga. Det skulle inte gå att utkräva ansvar om vi hela tiden skyllde på omständigheterna, säger programledaren Göran.

I mitten finns ordet empati, som ska vara den gyllene medelvägen. Att känna empati är att känna och förstå vad den andre känner och att svara med en medkännande och vänlig avsikt.

Programledarna talar om att ett problembeteende i själva verket kan vara ett inlärt sätt för klienten att lösa problem.

Programledaren Helena.

– Ta exemplet att en klient vill förflyttas till isoleringsavdelningen. Klienten gör något otrevligt eller slänger en stol. Vi ser ett problembeteende, men klienten har löst sitt problem, säger programledaren Helena.

Utbildarna berättar att det finns sex till nio grundkänslor, beroende på vem man frågar: glädje, sorg, rädsla, ilska, förvåning, avsky, skuld, skam och intresse. De menar att en medvetenhet kring vilken känsla som orsakar ilska påverkar hur vi bemöter den.

– Det är sällan vi uppfattar gråt som någonting hotfullt. Det är snarare så att vi uppfattar det som jobbigt. Ändå är det så att ilska ofta kommer ur känslor av sorg, säger programledaren Göran.

De berättar hur ilska tas emot med en sorts respekt av omgivande personer. Att någon brister ut i gråt är ett beteende som provocerar personer som själva kämpar med att fly undan sin egen sorg. Ilskan skyddar personen från att överväldigas av sorg, och ilskan skyddar också från andras förakt för den som ger efter för sorgen.

Att vara rädd

Det har tyvärr funnits ett förakt för vissa känslor, även bland kriminalvårdare. Vilka känslor är okej att visa i arbetsgruppen? Är det okej att känna rädsla för en klient?

– När jag började var det en mycket tuffare attityd bland medarbetarna, än vad det är nu, säger konflikthanteringsinstruktören Joel och får medhåll av sin kollega Teddy.

Enligt programledaren Helena är det lyckat att programledarna samarbetar med konflikthanterarna, som främst arbetar ur ett säkerhetsperspektiv.

– Min tidigare erfarenhet har varit att säkerhet står i kontrast till vårdandet. Men här får vi möjligheten att foga samman ett medmänskligt och säkert arbetssätt, säger hon.

Hur får de då ihop de olika delarna? Utbildningen ger en hel del konkreta tips till deltagarna som dels handlar om hur de ska stå, sitta eller positionera sig ur en säkerhetsaspekt. Till exempel ska de spegla den intagne: om den intagne sitter ned ska medarbetaren också sitta. Tipsen handlar även om vad de ska säga ur en bemötandeaspekt: att bekräfta människan, ställa öppna frågor, att lyssna reflektivt – det vill säga att kortfattat återge vad den intagne berättar och att sammanfatta: plocka ut kärnan i vad den intagne säger och återge det i samtalet.

Konflikthanteringsinstruktören Joel agerar klient under övningarna.

Utbildningen har lånat en avdelning, som för tillfället är stängd, för att praktiskt få tillämpa lärdomarna från förmiddagen. Deltagarna delas in i grupper och ska hantera tre situationer. Konflikthanteringsinstruktören Joel får agera en intagen person, som ska delges beslut om indraget och ändrat besökstillstånd med sin flickvän och dotter på grund av att ett urinprov saknas. Programledarna och övriga konflikthanteringsinstruktörer granskar förloppet och Joel är instruerad att reagera på olika sorters bemötanden. Personalen får återkoppling efter varje övning, dels av konflikthanteringsinstruktörerna som bedömer det taktiska förhållningssättet och hur de har förberett sig. Dels av programledarna som belyser viktiga delar av kommunikationen.

Situationerna är verklighetstrogna. Det är ett tungt besked för ”klienten”. Han blir upprörd och argumenterar genom att säga att han inte kan lämna urinprov på beställning. Kriminalvårdarna hade sagt att han skulle få lämna det vid ett senare tillfälle, och sedan hade han inte sett skymten av dem. Kriminalvårdare Ylva agerade personen som skulle delge beslutet.

– Det spelar ingen roll om jag köper argumenten eller inte. Det är en given situation: det saknas ett urinprov och därför måste besöket övervakas, vilket betyder att dottern inte kan följa med, säger hon.

Kollegan Lars ger utbildningen tummen upp.

– Men det fungerar inte på alla avdelningar. I verkligheten kan vi få en tjock lunta med post till klienterna. Någon kommer in och ber att få sin post, läser ett beslut och blir förbannad, säger han.

Hanna är kriminalvårdare som till vardags ger klienter negativa besked och anser att med duktiga figuranter blir övningarna lärorika.

– Ju mer lågaffektivt bemötande, desto längre kommer man, säger hon. 

Lågaffektivt bemötande

Utbildningen har sin bakgrund i att programledarna fick en föreläsning av psykologen Bo Hejlskov Elvén om lågaffektivt bemötande. Filosofin handlar kort sagt om att människor med problemskapande beteenden inte kan reglera affekt, och att de ofta reagerar med samma känsla som de upplever att de utsätts för. Programledarna på anstalten fick i uppdrag att upprätta en plan för hur lågaffektivt bemötande skulle kunna användas i anstaltens verksamhet. Ledningsgruppen på anstalten beslutade att lägga in planen i verksamhetsplanen för år 2017, som en del av personalutbildningen Hot och Våld i Kriminalvården, som har använts i fyra år på anstalten. All personal som möter klienter på anstalten tar del av utbildningen.

Den här artikeln kommer från det senaste numret av vår personaltidning Omkrim.