Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Niklas Bellström och Anna Hedin Ekström.


Det går att vända en extremist

26 april 2018

I går höll Kriminalvården en paneldiskussion med inbjudna aktörer från Säkerhetspolisen, Stockholm stad och tidigare nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism för att samtala om frågan ”går det att vända en extremist?”. Svaret är att det går, men för det krävs kunskap och samverkan.

Maria Persson, kriminalvårdare på anstalten Hall berättar om en klient som var IS-sympatisör.

– Under hans vistelse hos oss så var han påfrestande för oss, han gick ofta in i diskussioner med personal där han uttryckte sitt missnöje med exempelvis att kvinnlig personal hade utsläppt hår. Han försökte påverka andra intagna. Vi satte in insatser i form av högre avdelningsnärvaro på hans avdelning. Succesivt började vi, att påverka klienten som efter en tid resulterade i att han ville delta i, bland annat, pingisspel på avdelningen, som han tidigare uttryckt stred mot hans tro, berättar hon.

Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg inledde seminariet, som är en del av Kriminalvårdens Framtidsseminarier, med frågan om det behövs särskilda insatser för individer som kan kopplas till våldsbejakande extremism, eller om de ska behandlas enligt samma modeller som andra personer med kriminell livsstil?

– Både ja och nej. Deras syfte är att ändra samhällsordningen. Vi får inte glömma att det är människor vi pratar om. De har olika orsaker till varför de har klivit in i en kriminell miljö. Vi får vara lyhörda. En del av jobbet är att arbeta med tankegodset, säger Ahn-Za Hagström, senior analytiker vid Säkerhetspolisen.

 

Ahn-Za Hagström.

Ni möter individer, har samtal, vad ser ni?

– Vad det gäller just den våldsbejakande islamistiska miljön så är en stor skillnad, om vi ska förenkla det: det finns inte någon motsättning mellan kriminell livsstil och bejakande av en islamistisk extremistisk ideologi. På så vis kan anstalten vara en ganska tacksam plats att rekrytera - här har vi någon som har en kriminell bakgrund, kanske en lägre tröskel till att utöva våld, säger hon.

Christina Kiernan, Stockholms stads samordnare mot våldsbejakande extremism, säger att det inte är någon hemlighet att det finns några stadsdelar som har väldigt mycket problem, särskilt kopplat till islamistisk våldsbejakande extremism.

– Men vi har samma förutsättningar, samma lagstiftningar, och inget särskilt för den här gruppen av människor.

Christina Kiernan vill se mer forskning och utvärdering om våldsbejakande extremism i en svensk kontext. Hon berättar att gruppen kriminella män som varken har drogmissbruk eller behov av till exempel försörjningsstöd är svåra att få kontakt med.

– Socialtjänsten är beroende av samtycke, och är beroende av att individen söker hjälp självmant.

Nils Öberg säger att Kriminalvården utgår från att tankar, idéer och kriminalitet hänger ihop.

Hur förhåller man sig till att det å ena sidan är tillåtet att ha vilka tankar man vill, till och med att uttrycka dem på det sättet som man vill, men att det bildar en helhet som vi talar om idag?

– Det är otroligt viktigt att personalen kan göra åtskillnad på vad som är religionsutövning och vad som är våldsbejakande eller kriminellt beteende. Det vi behöver inrikta oss på är egentligen samma faktorer som för annan brottlighet. Det kan till exempel vara kriminellt umgänge eller brist på bra umgänge som kan avleda. Vi jobbar med de här klienterna på samma sätt som med andra. Det är lite slarvigt uttryckt för vi jobbar individuellt med alla klienter, oavsett vilket brott de har dömts för, säger ställföreträdande säkerhetsdirektör Niklas Bellström, Kriminalvården.

Ingen paketlösning

Ahn-Za Hagström berättar att Säkerhetspolisen delar tankesättet att det handlar om individer. De har samtal med personer som har rest till konfliktområden.

– Där fokuserar vi på individen och enskilda drivkrafter till varför de har rest. Vi betraktar inte alla återvändare per automatik som terrorister. Men vi bedömer att det är en riskkategori. De kan ha upplevt strid och gjort sig skyldiga till krigsbrott. De kan ha blivit mer övertygade. Det finns de som kommer tillbaka traumatiserade, som känner att de vill lämna det bakom sig. Några är desillusionerade, det blev inte som de hade tänkt sig på plats. Det är ingen homogen kategori, och det finns ingen paketlösning.

Anna Hedin Ekström, före detta kommittésekreterare hos samordnaren mot våldsbejakande extremism berättar att kunskapsläget är bättre i dag i jämförelse med när den nationella samordnaren tillsattes. Hon berättar att vi, till exempel, vet att de som rest till konfliktområden huvudsakligen rekryterades av vänner, syskon och grannar och att snittåldern är 26 år. Hon menar att förutsättningarna är bättre idag, men pekar på svårigheten att få en fungerande samverkan mellan myndigheter.

– Socialtjänsten har svårt att åka ut till anstalter för att träffa klienter. Mötet mellan frivården och kommuner ser väldigt olika ut. De har svårt att få kuggarna att gå ihop, säger hon.