Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
bild

Foto: Henrik Witt


Konsten tar över på anstalten

9 april 2018

Att måla tavlor har gett livet en ny inriktning för några konstnärligt intresserade intagna på anstalten Österåker. Tillsammans med kriminalvårdare Morteza Bayat visade två av dem upp sina bästa tavlor i utställningen Black & White.

Markus såg tidigare Al Pacino enbart som hjälte i våldsfilmer som Scarface, där kokain, vapen och våldsbrott flödade. Idag vill Markus bort från den kriminella världen och vill därför förändra bilden av skådespelaren. Han vill förknippa Al Pacino med klokhet och erfarenhet istället för en kriminell identitet.

Anstaltspersonalen och alla intagna, liksom Omkrim, bjöds på vernissage. På väggarna i samlingssalen hänger målningarna. Det är en stor variation i storlek, med detaljrika målningar i mindre format och meterhöga verk målade direkt på riktigt stora mdf-skivor. Allt i svartvitt. Samtliga verk har skapats i anstaltens måleriverkstad.

Innan rummet fylls av stimmande intagna från behandlingsavdelningen vankar två konstnärer omkring i Forumlokalen, där en läckert röd ljussättning och dämpad musik bidrar till en högtidlig stämning. De är lite nervösa inför vad de inbjudna vernissagegästerna ska tycka.

Markus bidrar med en rad porträtt av kända och okända människor. Här skymtar Beyoncé, Rihanna och Scarlett Johansson. Han letar ständigt efter bilder att måla av, och han tilltalas av hår och ögon.

– Det gäller att hitta en känsla jag vill förmedla, förklarar Markus.

I fyra månader har han målat och han hungrar efter att lära sig mer om olika tekniker och uttryckssätt.

– Jag sitter för våldsbrott och har gått igenom mycket som är tungt känslomässigt. Det har funnits mycket sorg och hat i mig. I målandet har jag hittat nya strategier.

 Tidigare tog ilskan utlopp i våldsamheter. Idag ger måleriet honom ett lugn, som han vill ta med sig på utsidan. Måleriet ser han inte som en blivande försörjning, men väl en stor hobby.

– Jag har grav adhd och för första gången har jag gjort klart någonting. Tidigare var jag allergisk mot skolor och har inte ens gått färdigt grundskolan.

– Men jag har världens bästa mentor. Han är erfaren och vågar utmana mig.

Kriminalvårdare Morteza Bayat, som ansvarar för måleriverksamheten, är mentorn som fått Markus självförtroende att växa och som gör att han idag producerar tavlor på löpande band.

– Jag har även ökat svårighetsgraden. Efter inlåsningen får jag hejda mig, så jag inte målar hela natten, säger Markus.

Rena terapin

– Stämningen i målerirummet är väldigt lugn och fin. Här släpper man garden och lyssnar på Lugna favoriter, berättar Morteza Bayat.

– Vi pratar inte kriminalitet, eller var och med vem de intagna har suttit. Samtalen handlar om barnen, om kärlek och kanske om mormor därhemma.

Att sitta och måla eller teckna har blivit rena terapin, inte minst får de intagna bättre kontakt med sina barn.

– Istället för att lägga pengar på cigaretter och snus köper de frimärken för att kunna skicka tavlor till sina anhöriga.

Flertalet som målar har adhd. Skapandet gör dem harmoniska.

– När man skapar något får man en bra känsla, man blir glad och ser resultat direkt. Det är nästan som att få barn, säger Morteza Bayat som själv målar.

Minst en tavla i veckan blir det. Kahsay är konstnären som föredrar det lilla formatet. Han är snickare till yrket och är alltid noga med detaljer. Första gången han ritade var på Sollentunahäktet för fyra år sedan, sedan dess har han fortsatt. Allra helst tecknar han av sin lilla dotter. Hon har gett honom ett nytt tidsperspektiv och insikten om att han är sårbar.

– Innan jag åkte in visste jag inte att jag hade något att leva för, säger Kahsay.

 Med hjälp av tecknandet blir dottern väldigt närvarande, det är också ett sätt att hålla kontakt med dotterns mamma. För två veckor sedan träffade han dottern som precis lärt sig gå. Kahsay saknar att kunna känna hennes babymjuka armar.

– Att slipa på målningens detaljer är ett sätt att hålla henne kvar.

Kanske dekorationsmålning och marmoreringar är något han kan försörja sig på i framtiden. Eller att måla av turister i Italien. Det var i alla fall vad han drömde natten innan vernissagen. Han uppskattar att se på Lars Lerins konstprogram i SVT.

– Lars Lerin har betytt mycket för mig. Han lyfter fram utanförskapet.

Här på anstalten är det inte Lars Lerin som håller kurs utan Morteza och hans kollegor på ASVavdelningen. De har på samma sätt som den folkkära akvarellmålaren lyckats gjuta nytt självförtroende i deltagarna. För första gången deltar de i en vernissage med egna konstverk.

Den här artikeln kommer från vår personaltidning Omkrim