Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
bild

Det vi nu ser är sannolikt ett trendbrott - från en krympande till en växande anstaltspopulation, skriver Nils Öberg på DN debatt idag.


Så rustar vi för fler intagna

20 februari 2018

Trycket på svenska anstalter och häkten är just nu högt. Förra året ökade antalet intagna i fängelse för första gången på flera år. Det vi nu ser är sannolikt ett trendbrott - från en krympande till en växande anstaltspopulation. Senast det hände, i mitten av nittiotalet, uppstod en kaotisk situation i svensk kriminalvård. Där ska vi inte hamna igen. Kriminalvården planerar nu både för att bygga nya anstalter och häkten och att expandera där vi redan finns, skriver generaldirektör Nils Öberg på DN debatt idag.

Svensk kriminalpolitik präglas av straffskärpningar, nykriminaliseringar och stora satsningar på Polismyndigheten. I kombination med en förväntad befolkningsökning innebär det att inflödet till landets häkten, anstalter och frivård sannolikt kommer att öka. Det innebär också att de som döms kommer att ha längre strafftider, inte minst om den så kallade straffrabatten för unga tas bort och reglerna för villkorlig frigivning ändras. Det är viktigt att påminna om att samtliga länkar i rättskedjan måste hålla om vi ska nå målet om ett tryggare samhälle. Om polissatsningarna ska få avsedd effekt måste därför också Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar och Kriminalvården stärkas.

För Kriminalvårdens del ger erfarenheterna från en rad andra länder anledning till eftertanke. I Storbritannien har fängelsepopulationen mer än fördubblats på 25 år, i Frankrike har det gått ännu snabbare. I båda fallen är förklaringen straffskärpningar. I Nya Zeeland har antalet intagna i landets fängelser ökat explosionsartat, efter en omläggning av kriminalpolitiken. Få länder har i tid lyckats anpassa sin kapacitet till de behov som uppstått. Resultatet har blivit överbeläggningar, stora säkerhetsproblem och straffverkställigheter som berövats sitt innehåll. Personalen får ägna sin tid åt att hantera hot och våld. Att förebygga ny brottslighet under verkställigheten finns det inte förutsättningar för, än mindre att arbeta långsiktigt återfallsförebyggande. Värst av allt är kanske att brottsoffer och allmänhet tvingas leva med vetskapen om att förövarna en dag återvänder till samhället i lika dåligt, eller sämre, skick än innan. Det skapar en ond cirkel med nya krav på inlåsning och ännu längre strafftider. På så sätt undergrävs tryggheten i samhället, istället för att stärkas.

Även i vårt land har vi smärtsamma erfarenheter av att agera för sent. I slutet av nittiotalet befann sig svensk kriminalvård i ett mycket allvarligt läge på grund av akut platsbrist. Kulmen nåddes sommaren 2004 med ett antal rymningar, fritagningar, gisslansituationer och upplopp. Flera nya häkten samt både tillfälliga och permanenta anstaltslösningar fick i all hast tas fram, till exceptionellt höga kostnader och en kvalitet som kunde ifrågasättas. Där vill vi inte hamna igen.

Idag bedriver Kriminalvården en verksamhet som präglas av ordning och reda, hög säkerhet och ett verksamhetsinnehåll som vi är stolta över. Återfallen i brott har stadigt minskat under senare år. Det har dock tagit år av hårt arbete för att komma hit. Uppgiften nu måste vara att inte upprepa tidigare misstag, och därför i god tid påbörja en anpassning av Kriminalvårdens kapacitet till den utveckling vi nu ser. Arbetet kommer att ske med utgångspunkt i tre grundläggande idéer:

 

Balans mellan säkerhet och humanitet. Brottsoffer och allmänhet ska kunna känna sig trygga med att svensk kriminalvård är rymningssäker. Medarbetarna ska ha en säker arbetsmiljö och intagna en trygg vardag. Det kommer att vara fortsatt nolltolerans mot droger, vapen, kriminalitet, gängbildning, hot och våld i svenska häkten, anstalter och i frivården. Säkerhetsarbetet får samtidigt aldrig bli ett självändamål. Ingen människa ska behöva underkasta sig mer ingripande begränsningar av den personliga integriteten än vad som är nödvändigt. Denna humanistiska grundprincip måste varje kriminalvårdsmyndighet med självrespekt stå upp för. Effektiv kriminalvård handlar om att bedriva ett professionellt individanpassat återfallsförebyggande arbete, inte om att vara en förvaringsplats för dömda människor. Det är innehållet i en straffverkställighet som avgör huruvida straffet bidrar till ett tryggare samhälle, inte inlåsningen i sig. Hög säkerhet och en human kriminalvård går inte bara att förena, de är förutsättningar för varandra.

Högre flexibilitet.  Den kraftiga kapacitetsutbyggnad som inleddes efter rymningarna 2004 hamnade snabbt i otakt. När den fullbordades hade klientutvecklingen för länge sedan vänt nedåt igen. Vi fick under en tid för många outnyttjade platser, framförallt i anstalter med hög säkerhet. Nuvarande utveckling tyder på att trenden nu är bruten. Vår beläggningsgrad i anstalt och häkte är stundvis mycket hög, och antalet klienter i anstalt ökade något under 2017 efter att ha minskat under flera år. Mycket talar för att ökningen kommer att fortsätta. Eftersom det inte går att förutse exakt hur stor den blir, behöver platstillgången fortlöpande matchas med klientutvecklingen. Antalet tillgängliga platser måste kunna ökas eller minskas mycket snabbare än tidigare. Vi planerar därför både för att bygga nya anstalter och häkten, och att expandera på platser där vi redan finns. Min bedömning är att vi på tio års sikt behöver öka antalet tillgängliga anstaltsplatser från dagens cirka 4 200 till minst 5 000, med möjlighet för snabb ytterligare utbyggnad.

Tydlig etableringsstrategi. Ett fängelse är inte i första hand en byggnad utan en komplex verksamhet. Kriminalvården måste finnas på platser där det är möjligt att rekrytera, behålla och utveckla medarbetare med spetskompetens samt skapa väl fungerande samarbeten med hälso- och sjukvården, kommunerna och näringslivet. Häktesverksamheten och transporterna av frihetsberövade är dessutom centrala delar av lagföringsprocessen. Vi kommer framöver att behöva rusta våra häkten och vår transportorganisation. I första hand för att kunna erbjuda häktade en acceptabel tillvaro under en ytterst påfrestande tid, men också för att säkerställa en stabil häktes- och transportverksamhet inom rimliga avstånd från andra delar av rättsväsendet.

Brotts- och samhällsutvecklingen gör att allt fler specialiserade krav kommer att ställas på Kriminalvården de närmaste åren. De omfattar att kunna hantera mer och nya former av gängkriminalitet, större andel unga klienter, mer hedersvåldsproblematik, våldsbejakande extremism, posttraumatisk stress och självskadebeteende. Svensk kriminalvård ska kunna möta den utvecklingen, utan att samtidigt behöva brottas med frågan om vi över huvud taget kommer att ha plats för de människor vi förväntas arbeta med. Om vi dessutom ska undvika de risker vi här har pekat på så måste också resurser skjutas till i tid.

Nils Öberg

Generaldirektör Kriminalvården

Här kan du läsa artikeln på DN debatt.