Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

"En så fin present kan du inte köpa för pengar. En saga från hjärtat, direkt från pappa." Det säger bibliotekarie Nils Grönlund som arbetar med Godnattsagor inifrån.


Sagor från insidan

5 januari 2018

Ett djupt andetag och sedan börjar Cristian läsa med stadig röst. När sagan är slut sjunger han den godnattsång som hans son alltid somnar till, och sedan säger han: ”Jag älskar er, jag kommer hem snart, vänta på mig.”

– Det gick lätt att läsa, men när jag skulle säga min hälsning blev jag väldigt tagen, säger han och pekar på en tår i ögonvrån.

 

Cristian är med i studiecirkeln Godnattsagor inifrån, som ges på flera av landets fängelser. Tillsammans med två kriminalvårdare och två andra intagna sitter han i caféet/ kyrkan/samlingsrummet på anstalten Skänninge och pyntar fodralen till de cd-skivor med självinlästa sagor som de ska skicka hem till sina barn. Idag är det också dags för hans inläsning.

Under studiecirkeln med sex träffar får deltagarna jobba praktiskt med sina inläsningar och göra övningar och få tips på hur de kan bli bättre högläsare.

– De får en massa kunskap om varför läsning är viktigt. Det är saker som man inte har tänkt på själv, säger Håkan Löfqvist, som är kriminalvårdare och utbildad cirkelledare för Godnattsagor inifrån.

Får släppa machorollen

Han deltar vid varje träff, tillsammans med sin kollega Susanna Rosén och bibliotekarien Nils Grönlund.

– Vid en träff deltar dramapedagogen Vanilla Karlsvärd. De intagna får öva fantasin i olika övningar. Där får de verkligen släppa machorollen som de ibland har ute på avdelningarna, berättar Susanna Rosén.

Idag är sista träffen och i den här stunden känns inga macho-vibbar. Deltagarna sitter stillsamt och pysslar med rosa små pärlor och klistermärken till skivomslagen.

Pyssel ingår i Godnattsagor inifrån som leds av kriminalvårdarna Susanna Rosén och Håkan Löfqvist.

– Ska jag ha ett hjärta här också? funderar Alex.

– Nej, en groda så klart, säger Susanna, och Alex förstår direkt var hon menar.

Hans dotter är bara fyra månader. När hon och mamman hälsade på i besökslägenheten förra helgen kallade Alex henne för sin lilla gelégroda. Precis som andra spädbarn låg hon med knäna uppdragna under sig som en liten gosig groda.

Första godnattsagan

Mattias dotter är fem år. De pratar i telefon nästan varje dag. Först berättade inte Mattias och dotterns mamma var Mattias var, men efter ett tag, med hjälp av kriminalvårdarna Susanna och Håkan, insåg de att det skulle vara lättare för dottern att få reda på sanningen.

– Jo det gick bra att berätta. Hon var nog oroligare för mig innan än nu när hon vet. Men hon har många frågor så klart.

Mattias har aldrig läst godnattsagor för henne, men nu har han läst in boken ”När prinsessor går på zoo”.

– Hon älskar prinsessor. Och den här boken var rolig.

Han har berättat för sin dotter att han ska skicka en överraskning. Men han har inte sagt vad det är.

– Hon är nyfiken. ’Vad är första bokstaven?’ frågar hon. Jag vet att hon kommer att bli jätteglad.

"En så fin present går inte att köpa"

Vid inspelningsdatorn sitter Nils Grönlund, bibliotekarien. Han var med och drog igång Godnattsagor inifrån i Skänninge 2010. Innan dess hade projektet startat i Malmö, även där som ett samarbete mellan biblioteket och Kriminalvården. Från början kommer idén från England.

– Alltså en så fin present kan du inte köpa för pengar. En saga från hjärtat, direkt från pappa, säger Nils Grönlund.

Godnattsagor inifrån handlar både om bättre kontakt mellan förälder och barn och om läsfrämjande. Både för den vuxne och för barnet. En och en spelar deltagarna in sin historia på datorn. Sedan bränns berättelserna på cd-skivor som skickas till barnen, tillsammans med böcker som föräldern valt, ibland efter tips av cirkelledarna.

Inlevelse och improvisation

För första gången någonsin ska berättelsen läsas in på spanska. Cristian har hela sin familj i Chile, och han har gjort skivan till sin elvaåriga lillasyster och till sin tvåårige son. En son som han inte har sett sen han var ett – halva sonens liv.

 

– Jag saknar dem så mycket, jag vill verkligen träffa min son. Jag är väldigt glad att det här programmet finns så att jag kan ge dem något, säger han och tackar för att han har fått vara med och för att han kan skicka hem böcker.

Cristian har övat på läsningen och det går bra. Nils Grönlund är imponerad.

– Ja, han läser väldigt bra. Men det handlar inte bara om att kunna läsa. I eftermiddagsgruppen är det en deltagare som har grav dyslexi. Hans inläsning är en av de bästa hittills. Han valde en bok med väldigt lite text, men jobbade mycket med inlevelse och improvisation.

Ett andningshål

Hur barnen tar emot sagorna vet kriminalvårdarna inte alltid. Men den andra vårdnadshavaren måste vara med på idén, annars får de intagna inte skicka hem sina berättelser. De har hört att något barn blivit ledset, för att det saknar pappa, men blivit tröstat av att höra pappas röst på skivan gång på gång. En liten pojke tog stolt fram skivan och ville alltid lyssna när andra barn kom på besök. 

– För papporna här på anstalten blir det ett andningshål, där de kan glömma fängelset för en stund och vara med sitt barn i fantasin, säger vårdaren Håkan Löfqvist.

Han vill också uppmuntra papporna att fortsätta när de kommer ut. Se till att få tid med barnen och att läsa.

Mattias tänker på sin dotter och säger:

– Jag vet att det kommer att hända. Jag kommer att sitta på hennes sängkant och läsa om prinsessor, släcka lampan och säga god natt.

Text: Elisabet Jönsson

Foto: Niclas Sandberg

Reportaget är hämtat från personaltidningen Omkrim.