Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
bild

Shilan Camans undersökning handlar om individer som har utövat partnervåld och deras upplevelser av våldsutövande.


Ständig kamp mot våldet

31 maj 2018

Forskaren Shilan Caman och professor Marianne Kristiansson från Karolinska institutet har genomfört intervjuer med män om utövat våld mot sin partner. Shilan Caman presenterade resultatet på Kriminalvårdens forskningsdagar.

Intervjuerna gjordes som en del av underlaget till Nils Öbergs regeringsuppdrag kring insatser för utövare av våld mot närstående, som överlämnades till regeringen tisdag 29 maj.

– Ofta när man planerar på samhällsnivå pratar man över huvudet på personerna som saken gäller. Den här gången har man valt att prata direkt med dem, och det tycker jag är bra, säger Shilan Caman.

Hon har genomfört djupintervjuer med 19 män. En del av männen befinner sig i frivård eller på anstalt medan andra är ickedömda som själva sökt hjälp via en mansmottagning. Intervjuerna ska inte ligga till grund för statistik, utan i stället problematisera och analysera enskilda fall.

– Jag ville dels få en inblick i hur de beskriver och förklarar sitt våldsutövande, dels höra hur de beskriver behoven av insatser mot partnervåld.

Shilan Caman lyfter fram att männen sinsemellan är väldigt olika.

– Man kan tycka att utfallet blivit lika, nämligen att de utövat våld mot sin partner, men drivkrafterna bakom skiljer sig åt. Det innebär att det kan behövas olika typer av prevention och interventionsinsatser mot de här våldshandlingarna. Det kan verka självklart, men det finns en tendens att prata om dem som en homogen grupp.

En olikhet mellan dömda och ickedömda, var att de som inte dömts för sitt partnervåld ofta försökt söka hjälp för sitt våldsamma beteende inom hälso- och sjukvården.

– De upplevde att de varken på vårdcentralen eller inom psykiatrin kunde få något stöd. De upplevde också en motvilja från sjukvårdspersonalen att ta emot dem. Det fåtal som till slut blivit bemötta, upplevde att sjukvården hade stor brist på kompetens.

– De män som jag talat med hade sedan på olika sätt, själva, via egna kontakter eller tips från sjukvården, fått kontakt med mansmottagningen, där de fått hjälp. Men det är väldigt skört. Det bygger på att man råkar träffa rätt personer, och det finns få av den här sortens mottagningar.

Klienterna på mansmottagningen fick gruppbehandling, och klienterna inom Kriminalvården genomgick Idap, ett program som också görs i grupp.

– Många var extremt tacksamma och gav mycket beröm till programledarna. De tyckte att gruppbehandling var bra för att nå insikt och för behandling. Men också för att lära sig avbrytandetekniker för att inte, som de beskrev det, komma upp i affekt och tappa kontrollen.

– En sak som berör Kriminalvården är att klienterna, trots att de berömmer Idap, inte tycker att deras individuella behov blir tillgodosedda. Flera upplever att våldsutövningen hänger ihop med missbruk, något som inte diskuteras i behandlingen. Klienterna önskade individuella sessioner mellan gruppträffarna.

De intervjuade tar också upp att de har behov av fortsatt stöd, för att upprätthålla det de fått ut av behandlingen.

– Det blir tydligt i studien att det inte räcker med ett program. Femton träffar, sedan ska de klara sig själva. Många upplever att de inte är klara. De beskriver en ständig kamp, att det är så lätt att återfalla.

Shilan Caman efterlyser fler insatser ute i samhället. En klient på anstalt önskade frivillig Idap på utsidan, en annan intervjuad frågade inom hälso- och sjukvården om det fanns något liknande Idap, ute i samhället.

– Men det är brist på det. Jag tror att kunskapen inom hälso- och sjukvården behöver bli bättre, och att det behövs fler specialmottagningar. Männen själva kom med förslag som mentorstöd, eller en stödlinje att ringa till.

Den här artikeln är hämtad från senaste numret av Kriminalvårdens personaltidning Omkrim.

Mer från Kriminalvårdens forskningsdagar 2018