Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Forskningsledare Jenny Yourstone.


Forskning om jämställd kriminalvård

29 mars 2018

Genus och jämställdhet är ett strategiområde för Kriminalvårdens forsknings- och utvärderingsenhet åren 2016-2020. Forskningsledare Jenny Yourstone berättar om hur man har tagit sig an uppgiften.

Frågor om jämställdhet har varit aktuella och viktiga längre än vi haft en strategi för dem. Redan innan 2016 hade vi fokus på genus. Men i och med att Kriminalvården fick ett jämställdhetsintegreringsuppdrag blev det mer formaliserat och då fördes genus och jämställdhet också in i våra strategier, säger Jenny Yourstone.

Vilka satsningar och priorteringar har gjorts?

– Vi började 2008 med att se på löneskillnader mellan intagna män och kvinnor. Därefter efterfrågade departementet mer forskning och forskningsbaserad kunskap. I samarbete med Kriminalvårdens kvinnonätverk uppmärksammade vi kvinnornas hela situation, där vi haft fokus på två saker: kvinnors psykiska hälsa och kvinnor som begår våldsbrott.

– Det finns också en studie sedan flera år tillbaka om våld i nära relation, den fokuserar både på partnervåld och sexuellt våld. Sedan 2014 har vi arbetat med hedersvåld. Så även om det står 2016 på papperet så har vi hållit på med frågorna längre än så.

Varför är genus viktigt?

– Det är jätteviktigt! Det är självklart att titta på kriminalitet med genusglasögon. Majoriteten av våra klienter är män. Risken finns att verksamheten i Kriminalvården främst formas efter männens behov. Det kräver att en så liten grupp som kvinnorna utgör måste lyftas upp, annars riskerar de att försvinna.

– Män och kvinnor ska ha likvärdiga insatser, men det behöver inte nödvändigtvis vara samma insatser. Det är en stor skillnad. Det kan ju vara så att kvinnor har andra behov än män – och som måste tillgodoses – för att de inte ska återfalla i brott. I en studie undersöktes om frivårdsinspektörerna i personutredningar gjorde skillnad på män och kvinnor när de bedömde risken för återfall eller om klienten var lämplig för samhällstjänst. Frivårdsinspektörerna fick gott betyg, eftersom det inte fanns någon skillnad på bedömningar vad gäller kön. Studien kartlade även om frivårdsinspektörernas eget kön spelade in i deras beslutsfattande. En annan studie undersöker om det finns några skillnader när det gäller mäns respektive kvinnors misskötsamhet i anstalt. Dessutom vill forskarna ta reda på hur personalens hantering av misstänkt misskötsamhet skiljer sig åt, beroende på om den som misskött sig är kvinna eller man.

– Hur vi tänker kring kön är en färskvara. Det är lätt att glömma bort och vi behöver bli påminda om det. På ett teoretiskt plan kan man vara duktig på att tycka och tänka kring kön. Men sedan hur vi är, hur vi beter oss och vilka beslut vi tar är något annat. Vår vetskap och kunskap om kön bygger ofta på förutfattade meningar och ibland rena stereotyper. Det är viktigt att man håller koll på det.

Är det viktigt att forskningen får betydelse för det praktiska arbetet?

– Det är viktigt att vi är nära verksamheten och att forskningen kommer till nytta. Kopplingen till kriminalvård bör ses direkt. Sen kan det vara så att alla resultat inte alltid är bekväma. Samtidigt bör forskaren ha en integritet och själv tänka ut idéer. Vår forskning bidrar med kunskaper på många sätt, inte bara till Kriminalvården utan till samhället i stort. Kartläggningen av kvinnor i anstalt är ett exempel på forskning där Kriminalvården fick praktisk nytta av resultaten direkt. Resultaten kan till exempel motivera vilka klienter som ska prioriteras. Att lyfta upp en marginaliserad grupp som dömda kvinnor, är en angelägen uppgift.

Kvinnlig brottslighet ses ofta på utifrån individfaktorer. Varför?

– Större metastudier om psykisk ohälsa visar att intagna kvinnor har en större psykiatrisk problematik än vad män har, det är ett faktum.

– När man försöker hitta orsakerna till kriminalitet utanför kvinnorna, kan det bidra till att kvinnan inte blir bärare av sitt eget problem.

– Kvinnor kommer senare till Kriminalvården än män, de är äldre än männen. Man kan fundera på vad det beror på? Handlar det om att kvinnor får någon slags ”straffrabatt” i rättssystemet? Att man väntar in i det längsta innan man dömer till fängelse. Det kan också vara så att kvinnor har hand om barn, som man tar hänsyn till vid bedömningen.

– Det här bör man bryta. Det blir inget bra för kvinnan, som istället kan hamna djupare i missbruk. Ett fängelsestraff kan bryta ett negativt och destruktivt mönster. Det kan också vara positivt att få rutiner, som att sova och äta regelbundet.

Saknas det forskning kring kvinnliga gärningspersoner?

– Absolut. Kvinnorna i frivården vet vi inte mycket om. Vi har länge velat forska om kvinnor som dömts till skyddstillsyn, men av olika skäl har det inte kommit igång någon studie än.

Efter 10 år i Kriminalvården slutar nu Jenny Yourstone arbetet som forskningsledare och börjar istället på BRÅ:s nya centrum mot våldsbejakande extremism.

– Det är ett högaktuellt ämne. Jag började på BRÅ den 20 februari på 80 procent, men jag kommer att göra klart bland annat hedersvåldsstudien. Mina sista dagar i Kriminalvården blir på FoUdagarna i maj. Andra forskningsområden som kommer att presenteras under FoU-dagarna är studier om våld i nära relation, organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism. 

Kort om forskning och utvärdering

FoU-dagarna 2018

Tid: 30 maj kl. 08:30–31 maj kl. 12:00.

Plats: Norra Latin, Stockholm.

Tema: Våld mot närstående, Socialt utsatta områden, Våldsbejakande extremism. 

Klienternas bakgrund påverkar återfallsstatistik

Återfallen i brott minskade runt tio procentenheter mellan åren 2000 och 2013. Nu har Kriminalvården undersökt om klientsammansättningen kan förklara detta.

Resultaten visar att förändringar i klientpopulationen när det gäller vissa kända riskfaktorer som ålder, kön, antal tidigare kriminalvårdsbelastningar, huvudbrott, typ av verkställighet och strafftid, förklarar en del av nedgången. Till exempel har färre klienter dömts för tillgreppsbrott, en brottstyp där de dömda ofta återfaller. Likaså har andelen klienter utan tidigare kriminalvårdspåföljd ökat. Den gruppen har lägre återfallsrisk. Läs rapporten Återfall i brott som leder till kriminalvårdspåföljd – en nedåtgående trend.

Den här artikeln kommer från vår personaltidning Omkrim.