Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Rick Reijos och Petra Söderbäcks arbetsplats är en klass 3-anstalt med ungefär 70 anställda. De flesta intagna har sysselsättning i anstaltens trähusfabrik.


Personalen motarbetar jargong och unkna skämt

3 oktober 2018

På anstalten Tillberga motarbetar personalen jargong och unkna skämt med hjälp av ÅJS-metoden. ÅJS ingår i anstaltens utbildningssatsning och ses som lika viktig som självskydd, brandövning och hjärt-lungräddning.

Programledaren Petra Söderbäck leder arbetet med ÅJS, Åskådarens roll i ett jämställt samtalsklimat. Ämnet har fått utrymme på anstaltens blockdagar och därefter följs det upp på arbetsplatsträffar. Att främja jämställdhet och motverka diskriminering blir en angelägenhet för samtliga medarbetare.

– Ska man jobba med frågorna behöver man ha cheferna i ryggen. Det har vi här. Ledningsgruppen signalerar att de tycker ämnet är viktigt – och att det är något vi ska jobba med, säger Petra Söderbäck.

Fungerar som en ögonöppnare

Omkrim träffar Petra Söderbäck och kriminalvårdaren Rick Reijo på klass 3-anstalten Tillberga utanför Västerås, för att höra hur arbetet gått hittills.

– Det funkar jättebra! Vi har fått mycket feedback. Det normkritiska tänkandet är på dagordningen och många börjar tänka efter om hur man själv skämtar. Man har också börjat se saker hos andra som inte alltid är så schysta.

Petra Söderbäck berättar att ÅJS är ett konkret metodstöd som fungerar som en ögonöppnare. Tanken är att deltagarna ska bli bättre på att se, uppmärksamma och agera på diskriminering, trakasserier eller oschysta beteenden.

– Vi vill uppmuntra och ge verktyg för att våga göra något åt det man blir åskådare till. Det kan handla om enkla vardagsskämt, blickar och kommentarer. För faran med en oreflekterad jargong är att gränserna för vad som är tillåtet flyttas fram.

Kriminalvårdare Rick Reijo tycker att ÅJS är både lärorikt och personligt utvecklande. Bland kollegorna möter han olika tankar och åsikter, men genomgående finns en stor förståelse och respekt för vad det handlar om. Själv ser han bemötande ytterst som en säkerhetsfråga.

– Säkerhet är inte bara låsta dörrar, kameror och avprickningslistor utan det är ju även hur man bemöter människor. På en klass 3-anstalt går man runt och möter människor hela tiden. Att personalen har ett bra bemötande är minst lika viktigt som att du har ett larm på dig. Det kan till och med vara så att med rätt bemötande behöver jag inte larmet.

Jargongen i fikarummet

Initialt har diskussioner skett gruppvis i blandade konstellationer. Vad är ÅJS? Vad ska vi jobba med och varför? Allt för att komma in i tänket. Andra delen handlar om vad man rent faktiskt gör: Hur gör man om någon i fikarummet fäller ett skämt eller en taskig kommentar om en kollegas sexliv? Inget facit finns i de här frågorna. Det är inte alltid så verksamt att säga ”Om den här situationen uppstår gör du så här”. Petra Söderbäck menar att en mer framkomlig väg är att gemensamt diskutera och sätta ord på vad som är okej och inte.

Oreflekterad jargong existerar överallt där människor möts, på arbetsplatser och i fikarum. Rick Reijo anser att det finns en ökad risk för jargong eller ”locker room-talk” i enkönade grupper.

– Sen behöver man inte alltid aktivt säga något. Enbart en blick i samförstånd mellan två personer kan totalt

såga en tredje person, säger Rick som ett exempel på ett oschyst beteende.

Realistiska händelseförlopp

Under andra delen av ÅJS skapas realistiska händelseförlopp. Något som kan hända i vilket fikarum som helst. Petra Söderbäck planerar att ha en workshop för att jobba fram användbara scenarier.

– Alla är sugna på att bidra och forma scenarier. Gemene man har ju bra och schysta värderingar och de kommer fram under diskussionerna. Det finns många goda förslag i gruppen och sen jobbar man fram en gemensam hållning. Rick Reijo berättar vad som hände honom strax efter första ÅJS-mötet. Han och hans flickvän roade sig på ett uteställe en lördagkväll. En kille gick runt med ett plastsvärd som han drog mellan benen på andra gäster på dansgolvet.

– Jag gick fram och konfronterade honom. Inte med ”Är du helt dum i huvet” utan mer ”Förstår du vad du gör?” Jag förklarade för honom att det är ett brott: ”Har du funderat på vad det kan leda till om du fortsätter att tänja på gränserna?”

Rick Reijo kände att ÅJS gett honom verktyg att prata med personen på ett mer konstruktivt sätt än han hade gjort innan. En lärdom var att han inte behöver bevisa att någon annan har fel: att tankesättet ” jag har mer rätt än du och det ska jag förklara för dig” är en återvändsgränd.

– Jag försökte förstå hur personen resonerade, men också få honom att reflektera. Det slutade med att han blev ångerfull och bad om ursäkt. Även om han försökte skämta bort det märktes det att han skämdes.

Någon måste säga till

Petra Söderbäck blir glad över att höra hur kollegan hanterade situationen.

– Det är toppen! Om man tänker ett steg till så landar man ofta i känslan ”hur skulle det vara för mig?” Rick ville hjälpa den här killen att reflektera över vad det innebär för tjejerna på dansgolvet när han närmar sig på det där klumpiga sättet.

– Det är inte svårt att se vad som är fel, men hur tar man upp det? Rick Reijo ställer frågan och svarar själv:

– Nån måste ju säga till honom, men resultat är viktigare än konfrontation.

Petra Söderbäck summerar:

– Det är hela grejen med ÅJS. Att man ser och gör någonting. Vi vill ta bort fokus från offer och förövare och istället rikta blicken på alla oss andra – vad kan vi göra?

 

Fakta om ÅJS-metoden:

Ett första steg är att visa att åskådarens roll spelar roll. För att bli bättre på att uppmärksamma och göra ett aktivt ingripande i en situation som är problematisk, där någon riskerar att fara illa. I ÅJS går deltagarna in på vad som är en våldshandling. Vad som är fysiskt och sexuellt våld kan definieras, men det finns även lägre grader av våld. Det kan handla om blickar, skämt och kommentarer. Gruppen får själv komma fram till vad som inte är okej. Jargong och vardagsskämt behöver gruppen aktivt jobba med för att förhindra att beteenden klättrar högre upp i våldspyramiden.