Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Direktören som aldrig tappar tron på människor

27 september 2018

Elisabet Åbjörnsson Hollmark är kriminalvårdsdirektören som började sin karriär som kriminalvårdare. Myndighetens kärnuppdrag ligger henne nära om hjärtat och hon drivs av en tro på människans förmåga att förändra sitt liv.

– Det är viktigt att aldrig tappa tron på människors förmåga till utveckling och förändring, att inte bli cynisk, säger hon.

Kriminalvårdens uppdrag är att myndighetens klienter ska komma bättre ut. Det kan innebära att läsa upp gymnasiebetyg, skaffa en yrkesutbildning eller få in rutiner i sitt vardagliga liv. Uppdraget  kan vara att få behandling för psykiska diagnoser eller missbruk, och handlar ytterst om att klienterna inte ska återfalla i kriminalitet.

Kriminalvården lyckas med uppdraget i den stora majoriteten av fallen. Det sker incidenter, som ofta får medial uppmärksamhet eftersom det finns ett intresse av brott och straff ute i samhället. Men faktum är att av de som lämnade anstalt eller påbörjade en frivårdspåföljd under år 2013 återföll 30  procent inom tre år . Det innebär att 70 procent inte gör det .

Under förra året genomförde myndigheten drygt 65 000 transporter av kriminalvårdsklienter och externa klienter. Den här sommaren rymde en klient från en transport, och innan dess skedde det en rymning år 2014. Under 2017 genomförde 16 453 permissioner. Av dem avvek 54 stycken. Det är alltså mycket ovanligt att klienter avviker från permission.

– Det är ett stort ansvar. Vi har klienter i anstalt, häkte och frivård och vi utför transporter av klienter. Det är viktiga uppgifter, som vi klarar av, det visar inte minst återfallsstatistiken. I häktesverksamheten ställs det på sin spets, där klienterna kan vara inlåsta 23 timmar per dygn, människor som mår både psykiskt och fysiskt dåligt. Men jag känner mig trygg i att Kriminalvården har många kompetenta och ansvarstagande medarbetare, alla vill göra ett bra jobb och i de allra flesta fall har vi ordning och reda i verksamheten, säger Elisabet Åbjörnsson Hollmark.

Elisabet har arbetat som kriminalvårdare, frivårdsinspektör, klienthandläggare, kriminalvårdsinspektör och kriminalvårdschef innan hon tillträdde jobbet som myndighetens näst högsta chef.

– Jag har arbetat i Kriminalvården i drygt 20 år. Fördelen är att jag kan bidra genom lång och bred erfarenhet. Nackdelen är att jag kanske blir hemmablind. Jag försöker motverka det genom att ta in medarbetare från andra organisationer och myndigheter – det berikar enormt.

Redan 1992 började hon jobba extra som kriminalvårdare på den numera nedlagda Bogesundsanstalten, ett annex till anstalten Österåker, under tiden som hon läste till jurist.

– Mamma var nog ganska nervös över valet av sommarjobb. Jag tyckte att det skulle bli intressant och utmanande. Jag ville bli jurist, men inte ett av de traditionella juristyrkena som advokat, åklagare eller domare. Jag var mer intresserad av den humanitära ingången i juridik, och jag tror att det var därför jag tyckte så mycket om att arbeta nära klienterna, säger hon.

Är det svårare eller lättare att fatta övergripande beslut när du vet hur det är att arbeta operativt?

– Att ha arbetat klientnära är en tillgång på nationell nivå. Jag bär med mig erfarenheten av att ha arbetat operativt, även när det har varit mycket allvarliga situationer. En erfarenhet som jag bär med mig är en klient som jag trodde på. Det var en ung heroinmissbrukande man. Jag kämpade för att han skulle få kontraktsvård, och lyckades. Två dagar efter att han kom till behandlingshemmet avvek han. Det kändes tungt. Men genom den erfarenheten och många andra så har jag genom åren lärt mig att för att vara professionell så kan man inte ta saker för personligt. Det är viktigt att inte bli cynisk. Jag tycker att jag har lärt mig att balansera erfarenheterna på ett bra sätt.

Hon säger att en chef inte får vara rädd för att fatta beslut. När hon arbetade operativt handlade det ibland om snabba beslut, till exempel att stänga en anstaltsavdelning på grund av oroligheter. Som kriminalvårdsdirektör får hon besluta i ärenden som föregås av utredningar och beredningar, men som långsiktigt kan få stora konsekvenser.

– Ibland är det lätt att fatta beslut, vissa frågor är så pass välförankrade. Sedan finns det stora vägvalsfrågor. Då är kollegor viktiga, att ta stöd i beslutsfattandet. En öppen och transparent process är en trygghet när ett beslut ska fattas.

Grubblar du mycket, eller kan du lämna ett beslut i mötesrummet?

– Det är klart att jag ibland har mina funderingar. Jag frågade generaldirektören någon gång: ”är det bara de här kluriga och svåra frågorna?”, varpå han svarade att de lättare frågorna har en förmåga att lösas direkt. Det är naturligt att de komplexa frågorna hamnar där de gör. Och det är ett otroligt stimulerande och kul jobb.

Elisabet ser med glädje och stolthet på hur svensk kriminalvård utvecklas, och på hur allmänhetens förtroende för myndigheten har ökat jämfört med tidigare.

– Jag ser att det har skett en förflyttning av uppfattningen om Kriminalvården: människor i Sverige är stolta över vår kriminalvård. I media berättar de om de goda insatserna vi gör, inte bara när något har gått snett. Kriminalvård kopplas ihop med trygghet. Vi har evidensbaserade program för våra klienter. Vi fick ett bra kvitto på ett av våra externa seminarier där en före detta klient sade att han hade fått hjälp att hantera sin adhd genom Kriminalvården. Då har vi gjort helt rätt, och gjort vårt bästa för att bli bra på att ge klienten stöd och hjälp och därmed reducera risken att personen återfaller i brott.

– Vi har en god tradition av att ligga nära de utmaningar som vi ser. Vi ser till exempel att ungefär hälften av våra klienter saknar fullständig gymnasiekompetens och därför är det viktigt att vi fortsätter att ge utbildning till våra klienter så de har större möjlighet att söka ett arbete när de har avtjänat sitt straff. Det sker en fantastisk utveckling inom Kriminalvården. Vi utvärderar, omvärderar och utvecklar flera områden, till exempel frivårdsverksamheten som är en viktig del i klientens väg tillbaka till samhället. Det gäller bara att få fler att förstå det.

Hon ser några särskilt framträdande utmaningar i den närmaste framtiden.

– Vi har några stora utmaningar framför oss. Ökad klienttillströmning är en av dem. Vi måste utveckla vår infrastruktur för att klara av att ta emot ett ökat antal klienter både på häkten och anstalter. Vi ser att många klienter får korta fängelsestraff där vi har svårt att hinna arbeta återfallsförebyggande medan vi tror att frivårdspåföljder ökar chanserna för oss att rusta klienten för ett bättre liv efter avtjänat straff. Vi måste förmedla att frivårdspåföljden är ett straff, som på ett konkret sätt bidrar till att minska risken för återfall i brott.

 

Elisabet Åbjörnsson Hollmark

Drömde som barn om att bli:

– Jag var väldigt intresserad av hästar och red mycket som ung. Hade nog kunnat tänka mig ett jobb med hästar. När jag skulle välja linje på gymnasiet så valde jag samhällsvetenskaplig för den var bred att den höll många dörrar öppna inför framtiden. Sedan hittade jag bredden inom juridiken.

Ledarskapet kommer från:

– Jag är det äldsta syskonet av tre. Jag fick den traditionella storasystersrollen och jag tror att det, genom den, blev naturligt att leda. Jag tror också att genom att jag tycker om att ta ansvar, planera och lösa problem, att bygga relationer med många olika människor och är engagerad bidrar till att jag kan leda andra människor.

Gör helst på fritiden:

– Att vara med familjen, träffa vänner och äta ihop är alltid roligt. Att träna i den mån jag hinner. Jag läser just nu en bok: Hjärnstark av Anders Hansen. Vad vi än gör i livet så gör motion att vi klarar det bättre. Så det gäller att röra på sig oavsett om det är i vardagen eller i motionsspåret.

Beskriv dig själv med några ord:

– Närvarande, engagerad med driv och energi, fokus framåt, lyhörd, och beslutsför. För mig är det också oerhört viktigt med arbetsglädje.