Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Martin var med från starten

30 augusti 2019

Image360

Se Martin Forevärn berätta om den första tiden på Norrtäljeanstalten.

– Det blir inte många äpplen i år, säger Martin Forevärn och pekar på trädet med Transparent blanche, som står i bakkant på tomten. Där, bakom trädet, löper muren runt Norrtäljeanstalten som var Martins arbetsplats från att den öppnade 1959 och fram till mitten av 1990-talet, då han gick i pension.

Den lilla stigen, som en gång var en genväg upp mot anstalten, har vuxit igen, men hos Martin lever minnena från ett långt yrkesliv som konstapel, i det som idag heter kriminalvårdare.

Jag var konstapel livet ut, fast det kallades vårdare de sista åren, säger Martin med stolthet i rösten.

Han var med vid tiden de stora industrianstalterna byggdes och tog emot de tre första intagna på Norrtäljeanstalten. Det var en riktigt kall dag, den 3 mars 1959.

Arbete på koloni

Men Martins tid inom fångvården, som det hette på den tiden, började två år tidigare och han hann med jobb i Falun, Gävle och Härnösand, innan direktör Gösta Arvidsson, lockade med sin unge konstapel till Norrtälje. Flytten kom hastigt på och Martin fick hyra rum hos en dam i stan. Och trots att hon eldat så kaminen glödde röd på kvällen så var det isande kallt när det var dags att kliva upp de här första marsdagarna, minns Martin.

Men det är arbetet på fångvårdskolonierna Sandsjön i Hälsingland och i Falun, åren innan Martin kom till Norrtäljeanstalten, som satt djupast spår och som han själv ser som sin utbildning. Att jobba på koloni innebar ett arbete i spartansk miljö. Man bodde i baracker. En stor Volvodiesel alstrade ström, värmen kom från kaminer och på kvällarna åkte ”strumplamporna”, fotogenlamporna,  fram.

– Det enda som dragits ut till kolonin var en telefontråd.

Ansvar för skogslaget

I Falun fanns ett femtiotal straff- och fängelsefångar som skulle arbeta i skogen och med vägarbeten. Här fick den unge Martin ansvar för skogslaget. 7-8 straff- och fängelsefångar skulle upp åt Hoforshållet för att hugga skog och han fick ansvaret för att alla skötte sig. Martin, som inte fyllt 25 år lyckades vinna fångarnas förtroende. Han litade på dem. De litade på honom och arbetet blev gjort.

Martin är full av berättelser och anekdoter från sitt arbetsliv. Som den från sommaren 1958, då finalen i fotbolls-VM mellan Sverige och Brasilien avgjordes på Råsundastadion i Solna. Matchen sändes i radions nystartade kanal P2, som långt ifrån alla hade tillgång till.

Populär radio

Martin tillhörde dem som skaffat sig en radio för att kunna emot sändningen. Det hade däremot inte direktören för Faluanstalten. Och på anstalten fanns bara en P1-mottagare.

– Men jag tyckte alla borde få höra på matchen, så vi satte upp min radio i fängelsekorridoren och så satt vi tillsammans och hörde sändningen. Sedan låg jag ganska bra till, berättar Martin med ett leende.

När Martin kom till den alldeles nybyggda Norrtäljeanstalten blev han placerad på mottagningsavdelningen. Ur modernitetssynpunkt var den nya anstalten ”rena himmelriket”.

– Det var fint ordnat med tvättställ i varje cell, radio på avdelningarna och en stor industri där de fick arbeta.

Avlastade Långholmen

Norrtäljeanstalten avlastade bland annat överbelagda Långholmen, vars äldsta delar var från 1700-talet och var sliten och omodern.

Långholmen hade dragit med stora problem med rymningar och nu rapporterade media en hel del om den höga och ”obetvingliga” muren, med nykonstruerade galler för fönstren och nymodigheten tv-övervakning, som skulle höja säkerheten väsentligt. Det visade sig dock behövas lite mer för att stoppa rymningsförsök från den nya anstalten och Martin, som ofta hade bevakningstjänst, har sprungit efter intagna på rymmen fler än en gång.

Det krävdes mer säkerhetsarrangemang för att hålla de intagna innanför murarna, men idag, med bland annat bättre perimeterskydd och hög säkerhet vid inpasseringen är rymningsförsök mycket ovanliga. Det har inte skett några rymningar eller fritagningar sedan det rymningsdrabbade året 2004.

Viktigt möte

Arbetet på Norrtäljeanstalten har varit varierande konstaterar Martin. Han har varit vakt på bostadsavdelningarna, patrullerat och bevakat området, skjutsat till rättegångar och följt med på åtskilliga utvisningsresor till Finland, eftersom färjorna dit gick från Norrtälje.

Det han har uppskattat mest med sitt arbete är mötet med intagna. Hans historier vittnar om att han gläds åt alla de tillfällen han kunnat göra skillnad i deras liv. Och han gör en ära av att alltid ha behandlat de intagna väl.

–Man ska ha en hedrande vandel både i och utom tjänsten. Och det gäller att vårda de intagna väl så att de inte kommer tillbaks. Det är väldigt viktigt.

Fakta/trailern i Norrtälje
Kriminalvårdens utställningstrailer står på Stora Torget i Norrtälje, nu på lördag, den 31 augusti, klockan 10-17. Där presenteras både Norrtäljeanstaltens verksamhet och Kriminalvården i stort.