Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
Kriminalvårdsinspektör Ulrica Liljegren visar området kring anstalten Sagsjön

– Nyckelordet är just att det ska vara likvärdigt. Det behöver däremot inte vara lika, förklarar Ulrica Lilljegren.


Anstalten Sagsjön anpassar efter kvinnors behov

2 januari 2019

Kriminalvårdens uppdrag är att bedriva likvärdig verksamhet för kvinnor och män. Men antalet kvinnor är litet och kvinnors förutsättningar och behov gör att verksamheten kan behöva utformas annorlunda för dem.

Ulrica Lilljegren har varit kriminalvårdsinspektör på kvinnoanstalten Sagsjön i fyra år, men är nu frikopplad för att jobba med nybygget av anstalten. För allt det vi ser idag kommer att rivas i etapper, och ett nytt, modernare fängelse ska återuppstå på samma plats.

– Det är spännande att bygga upp en hel anstalt speciellt anpassad för kvinnor. Det är en utmaning att ha den tanken levande i Kriminalvården, eftersom det ständigt är männen som sätter normen.

Att kvinnor är så få gör att det blir svårare att ge dem samma förutsättningar som män. Att ha ett brett utbud av arbete, behandlingsprogram och annan strukturerad verksamhet, anpassat efter varje individs behov och förutsättningar är betydligt svårare när det bara finns sex anstalter att välja på. Likaså möjligheten att placera klienterna på olika säkerhetsnivåer, och möjlighet att sära på olämpliga klientsammansättningar. Och inte blir det lättare när lokalerna är gamla, små och dåligt anpassade för verksamheten.

Byggdes på 1960-talet

Anstalten Sagsjön, som ligger strax söder om Göteborg, byggdes i mitten på 1960-talet och var från början en öppen anstalt för både kvinnor och män. Efter viss ombyggnation öppnade den i ny skepnad, enbart för kvinnor, år 1999. De senaste tio åren har det varit mer eller mindre diskussion om anstaltens framtid. Skulle den ens finnas kvar på samma ställe? Men nu har Kriminalvården bestämt sig för att satsa på just den här platsen. Att det behövs en anstalt för kvinnor i närheten av landets näst största stad är givet. Flera anstalter ska byggas ut och rustas upp i en stor infrastruktursatsning, men Sagsjön är den hittills enda klubbade satsningen för kvinnor. Sagsjöns nuvarande 35 platser, varav 14 i klass 2 och 21 i klass 3, ska fram till 2022 växa till 55, 34 i klass 2 och 21 i klass 3.

Nya Sagsjön kommer att bli säkrare. De mest utåtagerande och våldsamma klienterna kan idag bara placeras på Hinseberg och i Ystad.

– Det behövs fler platser att rotera mellan. Det finns intagna med särskilda förutsättningar, både fysiska och psykiska, som påverkar både personal och andra intagna negativt. Vi ska kunna ta emot alla klienter här och avlasta våra kollegor på Hinseberg och Ystad, säger kriminalvårdsinspektör Lisa Johansson.

Enligt planen kommer det bland annat att byggas två mindre avdelningar som kan anpassas efter hur klienttillströmningen ser ut. Som det är just nu kommer det att behövas platser för utåtagerande kvinnor och kvinnor med psykisk problematik.

Kvinnor har också ofta sämre fysisk hälsa.

– Emellanåt har vi multisjuka intagna hos oss och då är bedömningsambulansen här ett antal gånger per vecka och det blir många akuta sjukhustransporter.

Det blir sex rum där det finns möjlighet att ställa in en sjuksäng.

– Om dessa rum inte behövs som sjukrum ska vi kunna använda dem för mammor som har medföljande barn.

Klass 2 och 3

Säkerheten ska bli högre, men samtidigt ska anstalten innehålla både klass 2- och klass 3-avdelningar.

– Vi kommer att ha alla, från de mest belastade med högst risker, till dem som precis är på väg ut i samhället igen via utslussningsplatser. Det blir en väldigt komplex verksamhet.

Detta att ha hög och låg säkerhetsklass på samma ställe, har både för – och nackdelar. En fördel är att vissa lokaler, material och personal kan samnyttjas.

De två kriminalvårdsinspektörerna ger sjukvården som ett exempel: klienterna i olika säkerhetsklasser ska hållas isär. Det blir då två väntrum och två ingångar till sjuksköterskan, medan sjuksköterskan och alla hens saker finns i ett gemensamt mottagningsrum.

– Det går inte att följa mallen exakt, varken för en klass 2-anstalt eller för en klass 3-anstalt. Vi blir en blandning och då får vi hitta fungerande och säkra lösningar i ett sådant utförande, för kvinnor med olika risknivåer.

Enligt lagen ska ingen placeras med större säkerhet än vad som krävs.

– Vi får parera med kompensatoriska säkerhetsåtgärder utifrån att klass 3 och klass 2 i viss mån kommer att röra sig i samma lokaler. Det kan innebära fler visitationer och kräva mer av personalen.

– För kvinnor finns ju heller ingen säkerhetsklass 1. För kvinnor med extra höga risknivåer kommer vi att ha en bemanning som möter dem på ett adekvat sätt. Det kommer inte att vara en typisk klass 2-bemanning, utan mer i linje med de enheter på manssidan som hanterar resurskrävande klienter. Där kommer vi inte att kompromissa på något sätt, poängterar Ulrica Lilljegren.

Vad kan det vara som skiljer en anstalt för kvinnor och män?

– Här har vi en fotbollsplan, men jag har aldrig sett några av våra intagna där och sparka boll. Den ytan kanske vi skulle kunna använda till något annat. Kvinnorna tycker om att träna på andra sätt: det handlar om yoga eller zumba, eller konditionsträning på en motionscykel, säger Ulrica Lilljegren.

– Nu när vi ska bygga upp en ny anstalt ska vi inte glömma att se till att det finns ett barnvagnsförråd. En del klienter kan ha med sig barn, men vi har ingen plats att ställa barnvagnar, exemplifierar Lisa Johansson.

Ett annat exempel som diskuterats är handduschar.

– I Kriminalvården har vi bara fastmonterade duschar, för att duschslangar möjliggör självmord. Men det måste gå att konstruera duschslangar som är för svaga för att hänga sig i. Många kvinnor vill kunna sköta sin intimhygien med hjälp av en handdusch.

– Och många kvinnor bär på trauman efter sexuella övergrepp. Att exempelvis inte ha en toalettdörr som går att stänga gör att många känner sig utsatta igen, säger Lisa Johansson.

Kvinnor mer utsatta

Här kommer vi in på ett annat ämne som skiljer kvinnliga och manliga kriminalvårdsklienter: deras utsatthet. Över 70 procent av de kvinnliga klienterna uppger att de varit utsatta för psykisk och fysisk misshandel. 40 procent har utsatts för sexuella övergrepp.

– Ofta har de inte haft möjlighet att bearbeta det de varit med om innan de kommer hit. För en del intagna kan dessa trauman innebära svårigheter för dem att lämna urinprov. För vissa låser det sig helt, de får totala ångestattacker. Vi måste bli bättre på att använda oss av alternativa metoder, för det finns ju andra sätt att göra drogtester, säger Lisa Johansson.

De intagna kvinnorna har ofta dålig psykisk hälsa som visar sig i utåtagerande beteende men även genom självdestruktivt och självskadande beteende.

– Många har psykiatriska diagnoser och personlighetsstörningar. Ätstörningar på ett eller annat sätt är vanligt, säger Lisa Johansson.

Många skulle behöva träffa en psykolog, men hon finns bara på plats en dag i veckan.

– Vi är glada att vi har duktig personal i övrigt som tar många samtal med klienterna och att vi har ett nära samarbete med kompetenta programledare och en proffsig sjukvård, poängterar Lisa Johansson och fortsätter:

– Vi måste bekräfta, stärka och lyfta individen. Självkänslan är skrämmande låg hos många av kvinnorna. Det är ett stort stigma att vara utsatt och kriminell som kvinna.

– En viktig återfallsförebyggande åtgärd tror jag är att stärka de kvinnliga klienternas självkänsla.