Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp
evelina rylander besöksavdelningen besöket kumla barnombud

Fingertoppskänsla på Besöket

17 maj 2019

Att jobba på Besöket är att vara nära livet. I besöksrummen utspelar sig livsavgörande händelser. Här träffar nyfödda sin pappa för första gången, här sker barndop och giftermål. Det levereras också dödsbud och förhållanden tar slut. Även personalen kan dras med i känslostormarna.

Evelina Rylander är barnombud på Kumlas besöksavdelning. Hennes högsta prioritet är att få anstaltens besökare att känna sig bekväma.

– Både barn och vuxna kan vara väldigt nervösa inför besöket. De möts av uniformerad personal och det gäller för oss att vara trevliga och avdramatisera det som är läskigt.

Besökare som kommer för första gången kan ha en förutfattad bild av hur det är på ett fängelse. Anspänningen gör att de kan reagera med irritation, ilska eller genom att skapa distans.

– Vi måste ha tålamod! Folk kan darra av nervositet inför ett besök. Då får vi tänka på hur vi pratar. Förstagångsbesökaren är inte mottaglig för en massa information, utan det gäller för oss att få personen att känna sig mer bekväm, kanske ta ett djupt andetag.

Myndighetens ansikte utåt

Främst handlar det om att ge tydliga instruktioner, men på ett trevligt sätt. Det ska kännas genuint, absolut inte forcerat. Ingen ska behöva tveka om vad som gäller eller känna sig dum.

Evelina Rylander och kollegan Tony Rosendahl lotsar Omkrim runt i mottagningen och besöksavdelningen för att visa hur personalen jobbar för att göra det så smidigt som möjligt för de anhöriga. Varje besökare ska bemötas på ett proffsigt sätt och personalen ska alltid ta hänsyn till barnens bästa.

– Vi är myndighetens ansikte utåt och det gäller att ge ett så bra intryck som möjligt, säger Evelina Rylander.

Kumla tar emot besök alla dagar i veckan, mellan 9 och 15. Det gör att åtta kriminalvårdare (och inom kort ännu fler) jobbar i inpasseringen och besöksavdelningen. Personalen är noggrann med att skriva ”Ny” i besöksbokningen om en person är på besök för första gången. Då avsätts lite extra tid för att i lugn och ro förklara hur larmet fungerar och hur besökarna kan ta kontakt med personalen.

I besöksavdelningens två korridorer finns en rad besöksrum. Där finns också två små lägenheter där barnfamiljer kan övernatta, med en tillhörande promenadgård. Det är enbart barnfamiljer som får tillgång till en lägenhet.

Besökslägenheters vara eller inte har diskuterats i Kriminalvården. En åsikt är att fängelse är en olämplig miljö för barn över huvud taget. Å andra sidan kan en hemlik miljö ge barn möjligheter att få träffa och behålla kontakten med sin frihetsberövade pappa eller mamma.

Uppstyrda rutiner

På Kumla är man tydlig med vad som gäller – besökslägenheterna erbjuds familjer med barn.

– Handboken säger att om vi har lägenheter ska vi erbjuda övernattning, säger kriminalvårdsinspektör Karolina Bergström.

Hon är chef för besöksavdelningen och förklarar att rutinerna kring lägenheten har strukturerats upp. Klienter som får besök ska ha god skötsamhet. Barnets vårdnadshavare har intervjuats och gett sitt samtycke. Även pappan har intervjuats, och föräldrarnas information stämmer överens. Föräldrarnas relation ska vara varaktig och tidigare besök ska ha funkat.

Inför ett besök förklarar personalen reglerna och syftet med besöket. Barnets relation till föräldern ska stärkas, barnet får inte lämnas ensamt – besöket är till för barnets skull.

– Vi föreslår saker som är lämpliga att göra tillsammans. Det kan vara att baka, spela sällskapsspel, pyssla eller något annat, säger Evelina Rylander.

Som barnombud håller hon ordning på spel och leksaker, hon ser också till att gosedjuren är nytvättade inför varje besök.

En jobbig arbetsuppgift för vårdarna är när de ska utföra en kroppsbesiktning. Kriminalvården kan besluta att en besökare ska utsättas för en ytlig kroppsbesiktning. Det betyder att besökaren tar av sig samtliga kläder inför två kriminalvårdare av samma kön som besökaren. En vårdare går igenom kläderna, medan kollegan gör en okulär besiktning av besökaren, samt kontrollerar armhålor, under fotsulorna och under håret.

Avdramatiserar situationen

Evelina berättar att hon småpratar med besökaren under tiden. ”Var har ni åkt från idag?” ”Skiner solen där ute?” Allt för att försöka avdramatisera situationen. Hon arbetar så fort och effektivt hon kan för att besökaren inte ska behöva exponera sig längre tid än nödvändigt.

En ytlig kroppsbesiktning görs enbart efter ett särskilt beslut.

”Det är så bra att ni gör det här”, uttryckte en besökande mamma. Säkerhetsrutinen innebär en trygghet för henne. Ingen besökare ska ha möjlighet – eller känna sig tvingad – att bära med sig något in i ett fängelse. Det är en fråga om säkerhet för besökare, personal och för de intagna.

De två kriminalvårdarna trivs och vill inte byta arbetsuppgifter. Arbetet känns både viktigt och meningsfullt. Om någon är otrevlig är det som regel den som är här för första gången, någon som redan har sin bild av kriminalvårdare, kanske någon förälder som ser personalen som ”fiender”. Det får vårdarna hantera, utan att bli känslomässiga. Kollegorna berättar att de uppskattar att se när det vänder. När besökaren klappar en på axeln efter besöket och säger: ”Ni är så trevliga!”. Att mötas av ”Hej! Är du här idag!” känns också bra.

Flexibel inom ramarna

– Det är oerhört mycket känslor närvarande. Det händer att vi får rycka in och trösta den som är ledsen. Man blir duktig på att se om de har bråkat, då får man ringa till avdelningen och berätta att den intagne är ledsen, säger Evelina Rylander.

Vad är bra att kunna för att jobba med anhörigbesök?

Evelina svarar:

– Med fingertoppskänsla och ett bra bemötande kommer man långt. Ju mer osäker du är desto mer fyrkantig blir du. Har du jobbat ett tag blir du mer flexibel inom ramarna. Sen är det alltid individuellt, för vissa intagna går det att göra en justering inom ramen och för andra kan man inte vika en tum.

Därför är det viktigt att nya kriminalvårdare får introduktion och till en början möjlighet att gå bredvid, anser hon. Och att det finns erfaren personal även under semestertiden.

– Vi är tydliga mot våra sommarvikarier. ”Det kanske inte är så bra att säga så… Säg så här istället!”

Det här är ett reportage ur senaste numret av Kriminalvårdens personaltidning Omkrim.