Kriminalvården

Kriminalvarden.se använder cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Läs mer om cookies och hur vi skyddar dina personuppgifter.

Kriminalvården logotyp

Lovisa Nygren arbetar nu som chef för Frivården Göteborg.


Hur jämställd är svensk kriminalvård?

8 mars 2019

Arbetet med jämställdhet och verksamhetsutveckling inom svensk kriminalvård återspeglar på många sätt utvecklingen i samhället över tid.

I antologin Vägen hit, som kom ut för ett drygt år sedan, ges en bild av hur Kriminalvårdens utveckling sett ut fram till idag utifrån flera aspekter. Lovisa Nygren bidrar med ett kapitel kring jämställdhet, normer och verksamhetsutveckling.

– Kapitlet var svårt att skriva. Ju mer jag jobbade med frågorna jag ville ställa i texten desto svårare blev det att hitta rätt – för det finns inga enkla svar. Vare sig om hur det ska vara eller hur man ska komma dit. Jämställdhet är en komplex samhällsfråga, som utvecklas hela tiden och som man måste förstå om och om igen. Särskilt svårt var det att skriva när man närmade sig nutid – det är svårare att se mönster som man själv ingår i.

Under åren 2006-2012 var Lovisa Nygren chef för anstalten Sagsjön.

– När jag klev innanför grindarna på Sagsjön 2006 och började jobba koncentrerat med kvinnliga klienter så märkte jag att man pratade mycket om att de var kvinnor och om deras särskilda behov: om barn, om föräldraskap, hur det var att vara kvinna och om behovet att stärka självkänslan. Jag reflekterade över att vi inte pratade om eller med manliga klienter på det sättet. Det var inte en aktuell fråga – de var bara människor.

– Jag tänker att det hänger ihop med att män är normen i Kriminalvården, medan kvinnorna definieras av att de är annorlunda och avviker från normen. Kvinnor blir speciella och särskilda. Det förstärktes av praktiska dimensioner i arbetet med kvinnor. Vi var tvungna att göra speciallösningar hela tiden, till exempel med inköp av kläder och mensskydd. Vi pratade också mycket med kvinnorna om föräldraskap och på ett annat sätt än med intagna män.

”Vi tenderar att se kvinnor som offer”

Lovisa Nygren skriver också om stereotypen att kriminella män förknippas med status, styrka och råhet medan kriminella kvinnor förknippas med svaghet, utsatthet eller galenskap – ett stereotypt sätt att se på kvinnor respektive män.

– Vi kanske är mer medvetna om de här schablonerna idag än för tio år sedan, men jag tror att vi präglas av dem fortfarande. Att vi hela tiden tenderar att se kvinnor mer som ett offer för omständigheter – antingen utsatta eller galna. Även om det är ett faktum att kvinnliga klienter är utsatta och har en stor problematik, så behöver vi undvika att ensidigt definiera kvinnor som offer. Annars förminskar vi deras kapacitet och handlingsutrymme och i förlängningen också deras möjligheter att förändra sina liv.

– På motsvarande sätt kanske vi talar för lite med män om utsatthet och sårbarhet. Jag tycker också att det finns en risk att våra anstaltsmiljöer och vår verksamhet bekräftar och förstärker manliga normer som inte är så gynnsamma. Där tror jag att institutionernas låsta miljöer blir konserverande, så att normerna inte utmanas och utvecklas på samma sätt som i samhället utanför.

Gemensamma anstalter för kvinnor och män

Från slutet av 1970-talet och framåt fanns det anstalter med platser för både män och kvinnor. Det var oftast några platser för kvinnor insprängda på så kallade lokalanstalter för män. Efter en lagändring 1998 sitter män och kvinnor idag skilda åt. Då hade man utrett och diskuterat frågan i flera år, med åsikter både för och emot.

– Vissa tyckte att miljön blev trevligare när man blandade män och kvinnor, att det blev bättre ordning och att männen uppförde sig bättre. Andra menade att kvinnors behov inte tillgodosågs och att de allt som oftast utsattes för kränkningar. När en misstänkt våldtäkt på en anstalt uppmärksammades mycket både internt och i media, avgjordes frågan snabbt och kvinnor och män fick egna anstalter.

Texten är en omarbetning av en artikel som tidigare publicerats i Omkrim 1/2018.

 

Vägen hit

Antologin med titeln Vägen hit innehåller 13 kapitel som vart och ett behandlar modern kriminalvårdshistoria ur olika perspektiv. Här beskrivs bland annat yrkesrollernas omdaning, straffsystemets historia, narkotikans utbredning och framväxten av organiserad brottslighet. I boken beskrivs utvecklingen från 1960-talet fram till idag.

Boken finns att köpa i bokhandel.

Anstalten Sagsjön

Sagsjön är en behandlingsanstalt för kvinnor med 14 platser i säkerhetsklass 2 och 21 platser i säkerhetsklass 3. Anstalten ligger i Lindome söder om Göteborg.