Kriminalvården

RBM

RBM innebär att den som löper högst risk att återfalla i brott ska få mest insatser. Stödet ska rikta sig mot de omständigheter som behöver förändras för att minska återfallsrisken. Insatserna ska göras på det sätt som klienten har störst möjlighet att ta till sig på.


Rätt insats i rätt tid

29 november 2019

Risk, behov och mottaglighet är tre centrala begrepp i Kriminalvården. De ska prägla allt klientnära och återfallsförebyggande arbete. Martin Lardén är chef för enheten för behandlingsprogram. Han förklarar hur begreppen hänger ihop och varför det är viktigt att jobba följsamt till RBM.

Tre frågor är avgörande för Kriminalvårdens arbete för att minska risken för återfall i brott:

Vem ska prioriteras till återfallsförebyggande insatser?
Svar: Den som löper högst risk att återfalla ska få mest insatser.

Vad bör insatsen innehålla?
Svar: Stödet till klienten ska rikta sig mot de omständigheter som behöver förändras för att minska återfallsrisken.

Hur ska insatserna genomföras?
Svar: Insatserna ska göras på det sätt som klienten har störst möjlighet att ta till sig och dra nytta av.

Stödjer sig på mycket forskning

Martin Lardén.

Detta kan tyckas tydligt och enkelt. Men hur vet vi vilken klient som löper störst risk att återfalla i brott? Och hur vet vi vad som fungerar i praktiken?

Martin Lardén är chef för Kriminalvårdens enhet för behandlingsprogram och har i ett decennium arbetat med både utvärdering och utveckling av nya metoder och program.

– Det finns mycket forskning som stödjer det här synsättet, både inom svensk kriminalvård och internationellt. I våra behandlingsprogram har vi arbetat med detta under många år, men nu börjar det sätta sig i större delar av organisationen. Forskning visar att om vi följer principerna och fyller dem med rätt innehåll så minskar risken för återfall i brott.

Risken – att återfalla i brott

R som i risk.

Om vi börjar med begreppet risk, så handlar det i det här fallet enbart om hur stor sannolikhet det är att klienten återfaller i brott. Det finns många andra risker, som risk för rymning eller misskötsamhet eller dåligt mående, men det bedöms på andra sätt.

Lardén menar att risk är lättast att förstå kvantitativt.

– De som bedöms som medel- eller högriskklienter har många olika problem kopplade till sin kriminalitet. Det är inte bara en enda faktor som utlöst deras beteende, utan flera. Och ju fler problem, desto fler insatser behövs.

Kriminalvården bedömer återfallsrisken genom att ta reda på fakta kring åtta områden, som forskning har visat har betydelse för risken för återfall.

1. Historia
Återfallsrisken är högre för den som tidigare varit kriminell och haft problem och anpassningssvårigheter i skola och arbetsliv och i kontakt med exempelvis socialtjänst.

2. Tankar
Högre risk för den som rationaliserar och bortförklarar sitt brottsliga beteende. Som att man är offer för olyckliga omständigheter, att man måste skydda sin familj, eller aldrig skulle klara ett svenssonliv.

3. Kompisar
Ett brottsligt umgänge innebär större risk för återfall.

4. Personlighet
Vissa karaktärsdrag och beteenden ger ökad återfallsrisk. Till exempel att vara lättretad, impulsiv eller överaktiv. Det kan handla om personlighetsstörningar, som psykopati, men också om beteenden som går lättare att påverka.

5. Alkohol och narkotika
Missbruk ökar risken, och många brott begås under påverkan av alkohol eller narkotika även av människor som inte klassas som missbrukare. Det är viktigt att reda ut om klienten tidigare begått sina brott när hen varit påverkad.

6. Familj
Instabila relationer är en riskfaktor.

7. Jobb
Att sakna jobb och legal inkomst är en riskfaktor. Att ofta bli av med jobbet likaså.

8. Fritid
Det kan verka skyddande om du har en meningsfull fritid och träffar hederliga medmänniskor. Men det kan vara en riskfaktor om du umgås där det finns en annan kultur: kanske på ett gym där de ser mellan fingrarna när det gäller dopning.

När risken ska utredas ska alla riskområden beaktas, men när åtgärder ska sättas in gäller det att titta på vilka delar som faktiskt kan förändras. Det går inte att påverka någons barndom, men det går att påverka hur någon beter sig.

Behovet – att påverka drivkrafterna 

B som i behov.

Insatserna bestäms sedan utifrån behovsprincipen. Vad då behov?

– Ordet behov handlar om vad som behöver påverkas för att minska risken för framtida kriminalitet. Att använda ordet ”drivkraft” istället, kan ge en bild av vad det handlar om. Vilka drivkrafter ligger bakom att klienten begår brott? Hur kan vi påverka dessa drivkrafter? säger Martin Lardén.

Visar utredningen att klientens tankar rättfärdigar kriminaliteten – som ”Jag skulle aldrig bli lycklig utan heroin”, ”Jobba för småpengar funkar inte, en stor stöt är det enda som gäller för mig” eller ”Tittar någon på min kille slår jag till henne” – ska klienten genomgå behandlingsprogram mot kriminalitet och missbruk. Har hen dessutom svårt att etablera sig på arbetsmarknaden behövs yrkesutbildning eller yrkespraktik. Klientens verkställighetsplan ska svara mot dessa behov hos klienten. Ju fler behov, desto fler insatser. Ständigt med störst fokus på de drivkrafter som ger upphov till det kriminella beteendet.

Mottaglighet – att möta varje individ

M som i mottaglighet.

Slutligen kommer Martin Lardén in på begreppet mottaglighet. Det handlar i första hand om Kriminalvårdens mottaglighet för att möta klienten på ett sätt som gör att hen kan ta till sig insatserna.

– Det här begreppet har utvecklats under tiden vi har jobbat med principerna. För tio år sedan pratade vi mest om klientens mottaglighet. Om klienten inte var motiverad till förändring så var det onödigt att lägga resurser på den. Nu har vi lärt oss att förstå att klientens mottaglighet beror på hur den som ger insatsen kan anpassa sig till klientens situation och förutsättningar.

Martin Lardén ger flera exempel på mottaglighet som gäller generellt – som att arbeta med kognitiv beteendeterapi, det funkar för de flesta av Kriminalvårdens klienter.

– Vi ska också jobba med varje klients specifika situation och inlärningsstil. För den som lär sig långsamt får vi ta det i flera steg. För den med koncentrationssvårigheter får vi jobba i kortare pass. Språksvårigheter, svårt med abstrakt tänkande eller begåvningshandikapp är annat att ta särskild hänsyn till.

Illustrationer: Emma Hanquist