Kriminalvården

Kriminalvården logotyp
Bibliotekarierna Maria Forssén och Hanne Eklund från Ålidhem bibliotek har högläsning på häktet Umeå

För att bryta isoleringen för häktade personer har Maria Forssén och Hanne Eklund en läsecirkel.


Uppskattad högläsning på häktet

25 november 2019

När Hanne Eklund och Maria Forssén från Umeå stadsbibliotek läser högt ur en kortnovell lyssnar de häktade männen på gemensamhetsavdelningen uppmärksamt.

De har alla tackat ja till en stund med högläsning, fika och efterföljande boksamtal.

Bibliotekarierna har tidigare arbetat med läsecirklar för vanliga biblioteksbesökare, liksom cirklar för pensionärer, nyanlända och barn. En ny utmaning för bibliotekarierna är att hitta rätt texter för denna grupp som sitter på häktet i Umeå.

– Vi vet aldrig i förväg vilka som kommer. En del sitter ju längre tider, så vanligtvis träffar vi personerna flera gånger. Men det är knepigt att välja rätt text. Oftast har vi med mer än en text och väljer sedan på plats vilken vi läser, beroende på vilka som är där, säger Hanne Eklund.

Humor och krönikor

Hanne Eklund och Maria Forssén inleder läsestunden med att berätta att det här är inte skola, utan syftet är att få igång ett samtal och ha en trevlig stund tillsammans. Sedan turas bibliotekarierna om att läsa texten högt. Därefter följer ett samtal om texten. Samtalet kan inledas med frågorna: Känner du igen dig i det som händer? Hur skulle du ha gjort i den situationen?

Texterna ska vara lagom långa. De får inte vara för svåra, vilket ofta noveller är. Novellens form är litterär, vilket funkar för en del men inte för alla, berättar Hanne Eklund. De läser gärna texter med humor, men det får absolut inte vara banalt. Kröniketexter kan fungera. Som exempelvis Fredrik Backmans textsamling där han skriver om saker hans son behöver veta om världen.

– Vi har fått önskemål om texter om kärlek. Det läser vi gärna. Men även för oss som är experter på att leta fram texter är det jättesvårt att hitta bra texter om kärlek.

Kanske har bibliotekarierna höga krav på sig själva med att hitta den perfekta texten. För deras högläsningsstunder är efterlängtade och samtalen har flutit på bra. I somras när Maria Forssén lånade ut böcker på häktet under läsecirklarnas semesteruppehåll möttes hon av frågan: ”När kommer ni och läser?”

Passar alla personligheter

De har aldrig upplevt total tystnad eller att de behövt dra orden ur deltagarna. Tvärtom – de flesta är pratglada om egna erfarenheter och de ventilerar gärna frågor om manlighet eller föräldrarollen. Det är en tillåtande stämning. Det är helt okej att smyga sig ut ur rummet om rastlösheten eller oron tar över.

– Det är viktigt att alla känner att i det här rummet vågar man säga lite mer om sig själv, säger Hanne Eklund.

Att häktespersonal deltar i samtalet fungerar utmärkt. Men då måste personen delta som medmänniska och bjuda på sina egna tankar. Det går inte att sitta tyst och bara lyssna, det kan skapa en osäkerhet i gruppen.

Kriminalvårdare Linn Fjällström berättar att bibliotekariernas arbete är jätteuppskattat.

– Många tycker det är en lugn och skön stund. Det är ingen prestation utan en avkoppling som passar alla personligheter.

Hon tror att boksamtalen bidrar till att öka intresset för att läsa egna böcker. En annan positiv sak Linn Fjällström märker av är att stämningen i gruppen förbättras och att deltagarna talar med varandra på ett trevligt sätt.