Kriminalvården logotyp
Tre män står bredvid varandra i en kontorsmiljö. Foto.
Anders Ögren från frivården, Jörgen Larsson från Polisen och Mikael Jeppson från Stockholms stad samarbetar mot dödligt våld i Järva.

Samverkan mot våldet ger hopp

29 december 2020

Det dödliga våldet i Järvaområdet fortsätter. Men i samverkansprojektet Trefas tycker deltagarna sig ändå se förbättringar. Det handlar om konkreta åtgärder för enskilda individer, och om ett förbättrat samarbete mellan kommun, polis och kriminalvård.

Det här är ett reportage ur Kriminalvårdens personaltidning Omkrim. Reportaget skrevs i augusti i år. 

Entrén till Rinkeby torg med grönska och människor i rörelse. Foto.

Trefas går ut på att minska det dödliga våldet i bland annat Rinkeby.

Det är inte särskilt många dagar sedan senaste dödsskjutningen i Husby. En man i 20-års­åldern sköts ihjäl mitt i ett bostadsområde. Veckan innan blev en lika ung man skjuten vid en lekplats i Rinkeby.

På frivården Fridhemsplan har just ett ope­rativt möte med projektet Trefas avslutats. Projektets syfte är att förhindra dödsskjutningar i Järva i nordvästra Stockholm, där särskilt utsatta bostads­områden som Rinkeby, Tensta och Husby ligger. Olika funktioner från kommunen, Kriminalvården och Polisen samlas. Är deras projekt ett misslyckande?

Omedelbar hjälp för tänkbara avhoppare

Nej, det vill de verkligen inte säga.

– Vi har sett många fördelar med vår förstärkta samver­kan. Både i enskilda fall och i ökad förståelse för varan­dras roller. Men det är ofta svårt att mäta att en individ direkt slutar med sin kriminella verksamhet på grund av oss. Det kan ske efter år av påverkan, säger Mikael Jeppson, Stockholms stads samordnare mot dödligt våld.

– Varje dödsskjutning är tragisk. Men läget är så komplicerat och allvarligt att det kan komma att hända i helgen igen. För att minska skjutvapenvåldet krävs en kraftig mobilisering och ett brett samarbete. Vi måste sä­kerställa att vi får ut mer av våra resurser, fortsätter han.

Mötena med den operativa gruppen sker var fjortonde dag. Konkret utgår mötet från en lägesbild, man pratar om personer som riskerar dödligt våld: antingen som mördade, eller som mördare.

Tillsammans går gruppen igenom vad som är aktuellt just nu. Är han i ungdomshem? I fängelse? Ska han ut ur fängelse? Har han stor hotbild? Finns chansen att han är öppen för att hoppa av? Då ska hjälpen finnas direkt.

Inget ska falla mellan stolarna

Detaljerna vill gruppen inte gå in mer på men det handlar om personers livssituation. Såväl polis, krimi­nalvård som socialtjänst har sin sekretess. Utrednings­tekniska detaljer får inte spridas men via det förtroendebyggande arbetet har tillit skapats och detaljer om arbe­tet från olika aktörer blir inte lika nödvändigt.

– Staden, polisen och frivården ska hitta varandra och hitta gemensamma arbetsmetoder. Inget ska falla mellan stolarna, säger Anders Ögren. Han är kriminalvårdsinspektör på frivården Fridhemsplan och ansvarar för en grupp handläggare som jobbar med unga klienter.

Trefas startade för knappt ett år sedan. Målet är att förhindra dödligt våld, men de akuta åtgärderna ingår i en mer långsiktig strategi för att minska antalet unga och barn som är aktiva i kriminella nätverk.

Stockholms stads Mikael Jeppson ser att kommunens förebyggande arbete fungerar för det mesta.

Sett riskerna redan i barnaår

– Många av de 20–25-åringar som skjuter ihjäl varan­dra nu har vi från olika myndigheter sett sedan de var barn. Vi har försökt hjälpa dem med mängder av åtgär­der. De flesta unga i riskzonen har vi hjälpt på olika sätt. Men för några har det inte lyckats.

Och det är dem vi ser i tidningsrubrikerna nu.

Mikael Jeppson räknar upp kommunens olika åtgärder så snabbt att det är svårt att hinna med: det är föräld­raskapsstöd, Minimaria mot drogmissbruk, familjebe­handling, skolprojekt, fältare, uppsökare, öppenvårdsin­satser, sociala insatsgrupper och avhoppaverksamhet.

– All forskning visar att de starkaste skyddsfaktorer­na är skola och familj, och där måste vi satsa och skapa bättre förutsättningar.

– Kommunen har stöttat många unga och deras för­äldrar, men det finns individer som inte tar emot hjälp. Då blir det en polisfråga. Och för den som inte vill ha hjälp ska det vara jobbigt. Det ska vara tusen nålar från polisen, säger Mikael Jeppson.

Jörgen Larsson är gruppchef för områdespolisen i Rinkeby. Han menar att polisen varit ganska bra på det repressiva arbetet, men att de inte har tänkt proaktivt på samma sätt tidigare. I samtalet kommer vi in på att när kriminella personer försvinner för att de dömts till längre fängelsestraff, kan det bli mer kriminell aktivitet och större risk för skjutningar. Samma sak om en person dödats av rivaliserande grupperingar. Just nu är det ett allvarligt konfliktläge.

Lär av och om varandra

– Vårt mål är att lagföra och få bort de kriminella från vårt område. Men samarbetet ger oss bättre möjligheter att tänka proaktivt. Vad händer om det blir ett maktvakuum? Vilka insatser behöver vi nu göra för att minska riskerna för dödligt våld?

De fördomar som kan finnas mellan polis och kom­munen försvinner lättare med tätare samarbete.

– Visst kan våra områdespoliser känna det som bort­kastad tid att sitta och prata skolgång och fritidsaktivi­teter med socialtjänsten när det handlar om potentiella mördare.

– Och det är ganska många gånger vi har blivit frus­trerade när vi skriver orosanmälningar för barn i grovt kriminella miljöer, och vi inte tycker att det händer nå­gonting och vi inte får någon återkoppling, säger Jörgen Larsson och fortsätter:

– Men genom samarbetet har vi fått ökad förståelse för den uppsjö av ärenden som hamnar hos socialtjänsten. Vi lär oss också hur vi ska formulera anmälningar för att frågan ska hamna rätt och socialtjänsten få rätt förutsätt­ningar för att arbeta vidare.

Så samarbetet ger bättre förståelse för varandras rol­ler, vad de olika myndigheterna får och ska göra. Det får också bort många ”stenar ur maskineriet”, som frivår­dens Anders Ögren säger.

Utbredd tystnadskultur

– Konkret har det till exempel handlat om att under­lätta för sociala insatsgrupper att få kontakt med våra klienter, enligt Anders Ögren.

I sociala insatsgrupper samverkar olika verksamheter för att hjälpa ungdomar att lämna sitt kriminella liv.

– Ibland öppnas ett litet fönster, och personen kan tänka tanken att lämna sin gamla livsstil bakom sig. Då gäller det att insatsgruppen kan vara där. När de har fått problem att komma in på anstalter för att träffa intag­na, har vi kunnat förklara vikten av deras arbete, säger Anders Ögren.

Vissa saker kring klienterna är också helt omöjliga att läsa sig till i domar och utredningar.

– Mycket av det vi vet, vet vi inte på pappret. Personer pratar med oss men vill inte vittna. Tystnadskulturen är utbredd i de här stadsdelarna, förklarar polisen Jörgen Larsson.