Illustration där en kriminalvårdare klipper av kontakten mellan en intagen och en anhörig.
Illustration: Emma Hanquist

Stopp för nya brott

16 december 2020

Att intagna har kontakt med omvärlden är viktigt för den psykiska hälsan och det återfallsförebyggande arbetet. Men verkligheten är sällan så enkel. Nära anhöriga kan också vara brottsoffer.

Kriminalvården har sedan drygt tio år tillbaka något som heter brottsoffersluss. På de anstalter som har behandlingsuppdrag för klienter dömda för relations- och sexualbrott är det obligatoriskt, men alla fängelser har i uppdrag att ta hänsyn till brottsoffer och andra sårbara personer, bland annat när det gäller telefontillstånd och besök.

Klass 1-anstalten Salberga har många platser för relations- och sexualbrottsdömda, men även normalavdelningar och 72 häktesplatser.

En man med lockigt hår och blå jacka tittar in i kameran. Foto.

Jason MacBride.

– Vi screenar alla våra intagna för relationsbrott. Och det behövs. Ungefär en tredjedel av klienterna på en normalavdelning på en klass 1-anstalt är dömda för bland annat relationsbrott, i den aktuella eller i tidigare domar.

Det berättar Jason MacBride. Han och kollegan Lina Nilsson är brottsofferslusshandläggare på Salberga.

Om det finns säkerhetsrisk eller risk för skada för annan så ska besöks- och telefontillstånd nekas, även om båda parter samtycker till kontakten. Innan brottsoffersluss infördes fanns exempel på att våldtäkter skett i Kriminalvårdens besöksrum. Och våld kan även utövas psykiskt.

– Ibland försöker män kontrollera sin partner utanför anstalten. De kan utnyttja sina barn och ställa frågor under telefonsamtal. Hade mamma smink på sig när hon hämtade dig på dagis? Pratade mamma med någon på vägen? Med någon man?

Kan vara tvärtom

Det kan också vara tvärtom, alltså att besökaren utgör en risk för klienten, exempelvis vid hedersrelaterad problematik.

– Vi har haft exempel när föräldrar till våra klienter har velat komma på besök, men där vi vet att de har utsatt vår klient för våld och övergrepp. Vi utreder även den risken.

Personer som utsätts för relationsvåld, särskilt över längre tid, normaliseras till våldet. De får svårt att värna om sig själva och att sätta rimliga gränser mot förövaren. En örfil eller två är väl helt normalt? En kvinna kan väl inte neka sin man sex? Därför räcker det inte att prata med parterna, Kriminalvårdens ansvar går längre än så. Utredningarna som görs är rejäla. Ibland kan de ta flera månader.

– Vi gör en kartläggning utifrån något som kallas klientkartan. Först ska vi identifiera brottsoffer och andra särskilt sårbara personer. Vi läser domen, tidigare domar, rättspsykiatriska undersökningar. Kanske även delar av förundersökningen, säger Jason MacBride.

Jobba återfallsförebyggande

Lina Nilsson menar att det inte är något konstigt.

– Kriminalvården ska se till att brottslighet inte kan fortsätta under tiden personen sitter i anstalt, och vi ska även jobba återfallsförebyggande. När det gäller drogrelaterade brott och missbruk jobbar vi med urinprov, visiterar rummen och en massa annat. Det ska vi göra även när det handlar om relationsbrott.

Målsäganden är lätt att hitta, och oftast har båda parter lätt att förstå varför de inte får tillstånd att träffas. I andra relationer kan det upplevas som svårare. En ny flickvän till exempel. Finns det risker för henne?

– Vi kan förhindra ett sådant möte, men det uppstår ofta mer frustration hos klient och närstående. Är man inte vuxen att bestämma själv?

– Men vi har också varit med om motsatsen: personer som har tryckt på för att få träffa klienten och som efteråt har tackat oss för att vi satte stopp. Det gav dem en paus att tänka efter och bestämma sig för att avbryta en destruktiv och skadlig relation.

"Varje utredning är individuell"

Relationen behöver inte vara så nära för att nekas. Jason MacBride berättar om längre utredningar.

– En klient som är dömd för brott mot en kompis barn, söker telefontillstånd till en annan kompis, som har barn i samma ålder. Ja, det är troligt att vi säger nej till det telefontillståndet. 

– Varje utredning är individuell. Vi kopplar personen som klienten vill ha kontakt med, med just hans risker.

Det finns tillfällen när besök kan vara viktigt, trots risker. Ett brottsoffer kan ha stort behov av att träffa förövaren, exempelvis för att berätta att hen ska göra slut och gå vidare, eller för att fråga något om hur de ska göra med gemensamma barn. Då kan ett strukturerat brottsofferslussbesök planeras.

– Ett exempel var en tonårsdotter som behövde träffa sin pappa här på anstalten. Hon hade gått i terapi länge och hade några saker hon ville säga till honom, och några frågor att ställa, berättar Jason MacBride.

– Ett brottsofferslussbesök kräver noggranna förberedelser. Klienten bör ha gått i behandling och kommit en bra bit med sig själv. Vi måste veta om han kan möta upp behoven som besökaren har. Kan vi säkerställa att inget fysiskt eller psykiskt övergrepp sker igen?

Stärka brottsoffret

Meningen är att stärka brottsoffret och ge klienten möjlighet att ta ansvar för brottet.

– Mötet är väldigt uppstyrt. Deltar gör jag som BOS-handläggare, klienten, klientens psykolog eller programledare, och så förstås besökaren och hens stödperson, förklarar Jason MacBride.

– Innan mötet ska vi ha gått igenom vad besökaren vill med mötet. Har hen frågor att ställa till klienten? I så fall är det bra om de har lämnats i förväg, så att klienten kan ha diskuterat och förberett sig med sin programledare.

– Likaså om klienten har något han vill säga. Det ska inte bli några överraskningar i rummet.

Alla moment bör ha tänkts igenom.

– Om den dömde vill kramas, vill besökaren det i så fall? Inget sådant får ske om inte båda vill.

Noggrann uppföljning

Besöken följs upp noggrant efteråt. BOS-handläggarna pratar både med klienten och med besökaren.

– Det blir ofta väldigt känslosamma besök, men vilka känslor som kommer fram är svårt att veta i förväg. Alla känslor är okej, och även om besökaren kanske är väldigt arg eller ledsen, brukar båda parter vara nöjda över att de har genomfört besöket.

På Salberga är det dock inte många brottsofferslussbesök som genomförs. Ett par stycken om året.

– De klienter som placeras på en klass 1-anstalt har dokumenterat höga risker. Många kommer hit som sin första placering och har inte hunnit påbörja behandling och har inte börjat jobba med sig själva. Vissa skuldbelägger offret, och då har de inte kommit så långt i sin process. Men vi gör utredningen här och säger till klienten att han har möjlighet att jobba med sina beteenden. Längre fram i verkställigheten kan tillstånden omprövas.

Fotnot: BOS finns på anstalterna Tillberga, Kolmården, Västervik, Salberga, Norrtälje, Kristianstad, Hall, Skogome och Johannesberg.

Detta är ett reportage från personaltidningen Omkrim.