Kriminalvården

Kriminalvården logotyp
Kenneth Gustafsson

Kenneth Gustafsson åker inte längre till Kumlaanstalten efter frukost. Numera är regionkontoret i Örebro och huvudkontoret i Norrköping hans hemmaarenor.


Ett gott arbetsliv på Kumla

25 februari 2020

Att stanna på samma arbetsplats i 40 år måste vara ett gott betyg åt Kriminalvården i allmänhet och Kumla i synnerhet. Möt Kenneth Gustafsson som klev in som sommarvikarierande vårdare på anstalten 1978, avancerade till chefspositionen och genom åren förblev Kumla trogen. Nu avrundar han sitt arbetsliv inom Kriminalvården som rådgivare på huvudkontoret.

Han hade inga direkta planer kring vad han skulle göra efter lumpen i slutet av 70-talet. Fadern arbetade som tillsynsman på Kumlaanstalten, så det låg nära till hands att söka sig ett sommarvikariat där för den då 19-årige örebroaren Kenneth Gustafsson.

Han blev kvar på anstalten i över 40 år, förutom ett par utflykter till andra håll inom myndigheten. De sista tolv åren var han Kumlaanstaltens chef.

Hur kom det sig att du höll dig till Kumla så länge?

– Jag har fått göra i princip allt inom det egna samhälle som anstalten Kumla utgör. Det har varit varierande och dessutom fascinerande att se hur olika människor beter sig.

Hur var vårdarjobbet i slutet av 70-talet? 

– Det var en spännande tid att lära sig yrket i, med en annan tidsanda och med en annan typ av personal. Man var inte skolad som idag, utan man kanske kom från Posten eller järnvägen och helt enkelt ville ha ett jobb i närheten. Bakgrund och inställning skiftade, men många var äldre män av den lite hårdare skolan.

Jämför yrket med hur det ser ut idag.

– Då bestod det mer av övervakning och fokus låg på ordning och reda. Det här var ju före kontaktmannaskapet. * Samtidigt var personalgruppen stabilare. Idag är det högre omsättning samtidigt som jobbet är mer stressande, utan luckor.

"Mår personalen bra, blir resten bra"

När Kenneth Gustafsson väl börjat greppa rutiner och situationer var han redo att ta mer ansvar. Arbetslaget pushade fram honom. Han provade på olika uppdrag och arbetade fackligt. Så småningom blev han enhetschef för anstaltens säkerhetsavdelning, vilket motsvarar dagens kriminalvårdsinspektör.

– Det var en naturlig fortsättning på att ta mer ansvar och det var också ett tydligare uppdrag än att vara fackordförande. Uppdraget var spännande och som chef fick jag jobba med det jag själv tyckte var rätt. Jag fick stor frihet av anstaltschefen att ta ut svängarna, det var inte så centralstyrt och normerat som idag.

Ganska snart utökades ansvaret till två avdelningar, med 100 klienter och lika många anställda. Lite väl stort, minns han.

Hur var du som chef?

 

– Jag har alltid sett personalen som mitt främsta ansvar, snarare än de intagna. Om personalen mår bra, fungerar och vet vad de ska göra så blir resten bra. Jag är även analytisk, har ordning och reda och har jobbat mycket med verksamhetens strukturer, berättar Kenneth Gustafsson.

Efter Tidaholmsupproret, den heta sommaren 1994 när fångarna tände eld på den slutna anstalten och tog över kontrollen för en dag, skärpte Kriminalvården säkerheten på flera sätt. Det bestämdes även att man borde ha en särskild nationell mottagningsavdelning för långtidsdömda. Den hamnade på en av Kenneth Gustafssons avdelningar på Kumla.    

Ombyggnationerna viktigaste bidraget

– Vi gjorde ett stort utvecklingsarbete ihop med rättspsykiatrin och psykologer kring hur vi ska utreda den här klientgruppen. Riksmottagningen öppnade 1997 och är fortfarande i drift, konstaterar han nöjt.

Runt millennieskiftet avancerade han till biträdande anstaltschef och de sista 12 åren på Kumla var han anstaltens chef, med titeln kriminalvårdschef.

Under de här åren Rot-renoverades samtliga hus på Kumla. Anstalten behövde moderniseras och växa. För att det skulle bli möjligt byggde man först ett evakueringshus. Efter fritagningarna och rymningarna inom Kriminalvården 2004 (Kumla utsattes för en fritagning) byggdes dessutom en av de nya säkerhetsavdelningarna, kallade Fenix, upp på anstalten.

– Att sätta fart på och driva igenom om- och utbyggnaderna ser jag som mitt största bidrag till verksamheten genom åren, berättar han.

Dagens Kumla är dubbelt så stort till både klient- och personalantal, jämfört med för 20 år sedan. Hur ser du på stordrift?

– Förutom att göra verksamheten billigare så skapar det en mer tilltalande arbetsplats. Det blir mer omväxlande och det finns fler roller att skifta mellan om man börjar bli uttråkad. Nackdelen är väl att man kanske kan känna sig lite anonym.

Finns det en speciell Kumlaanda och hur ser den i så fall ut?

– Den är nog lite gammeldags, och har som utgångspunkt att vi är statliga tjänstemän som har ett viktigt uppdrag att klara inom rättsväsendet. Och i det ligger det en stolthet. Många väljer att bära skjorta istället för pikétröja, för att det finns en tydlighet i det. Jag själv bar alltid skjorta och slips som chef.

– Sen finns det även en inställning att får vi besvärliga klienter och svåra uppdrag så är det inget att oja sig över, utan man får hantera det så bra man kan.

Måste få en möjlighet att andas

Ledningen samarbetar en hel del med kamratföreningen, som jag förstått är väldigt aktiv. Berätta.

– Eftersom jobbet kan vara mentalt tröttande och påfrestande så måste man även få möjlighet att andas ut. Det kan handla om att uppmärksamma vissa märkesdagar eller goda resultat på olika sätt. Genom tävlingar mellan arbetslagen, tårtkalas eller att kvinspar delar ut mat i matsalen kan man skapa lite fest i vardagen.

Förra året lämnade han anstalten för ett expertuppdrag på huvudkontoret. Det behövdes en kriminalvårdschef med erfarenhet av utbyggnad av anstalter, som skulle ingå i den grupp som arbetar med Kriminalvårdens olika kapacitetsökningsprojekt. Kenneth Gustafssons uppdrag är nu förlängt åtminstone till sommaren.  

– Jag agerar främst som rådgivare till lokala chefer och till projektledare, kring vad de ska tänka på i samband med om- och tillbyggnader, förklarar han.

Men hur känns det egentligen att åka till regionkontoret istället för till anstalten på morgnarna?

– Det har varit en stor omställning att gå från att under många år vara lokal chef med tydligt uppdrag till en expertroll på huvudkontoret utan beslutsmandat.

– Men framför allt att inte ha den stora krets av arbetskamrater som alltid varit ett stöd och en glädje. Jag har haft ett väldigt bra arbetsliv och skrattat på jobbet varenda dag!

 

* Här kan du läsa mer om vad en kontaktperson gör.