Kriminalvården

Kriminalvården logotyp

Rundvandring på anstalten Kristianstad

13 januari 2020

Även ungdomar påverkas av platsbristen i Kriminalvården. Trängsel skapar gnissel och fler misskötsamheter. Ungdomsavdelningen på anstalten Kristianstad möter upp med fysträning och en rad aktiviteter med ständigt närvarande personal. Målet är att ge klienterna så många olika insatser som möjligt. Följ med på ett varv i verksamheten.

VERKSTADEN

 

Svetsläraren herbert Johnsson.

Svetsutbildningen är het. Att erbjudas en utbildningsplats hos svetsläraren Herbert ”Hebbe” Johnsson är eftertraktat och betyder mycket för de intagna. Ja, hela livet kan vända, berättar intagne Simon.

Hebbes erfarenheter från svetsvärlden är värdefull kunskap: han kan svetsa, har koll på arbetsmarknaden och vet vad som krävs för att få ett arbete. Visst har industrijobben och ren tillverkning minskat, men i byggsvängen finns plats för utbildade svetsare.

– En tidigare klient var arbetslös en hel dag innan han fick anställning som rörsvetsare i Göteborg, berättar Hebbe Johnsson glatt.

Anstalten Kristianstad har svetskurser för olika behov så deltagarna har individuella utbildningsplaner. Någon satsar på att bli reparatör, där det gäller att laga något med en svetsfog, medan andra vill bli utomhussvetsare eller rent av ta en internationell svetslicens, med mer teori och slutprov.

– Det finns inget roligare än att det går bra för killarna, säger Hebbe Johnsson.

Han berättar att centralvakten ibland får samtal från före detta klienter som vill ha honom som referent.

Simon, som nyss fyllt 20 och började i måndags, vill bli undervattenssvetsare. Han är motiverad till tusen. Drömmen är att kunna försörja sig och därmed lämna kriminaliteten och de gamla vännerna bakom sig. En stor sten lyftes från hans bröst när han fick en av de två ungdomsplatserna i svetsverkstaden. Med yrkeskunskaper i bagaget är det möjligt att börja om.

– Svetsutbildningen räddar antagligen mitt liv, säger Simon.

 

TRÄNINGEN

 

Idrottar i gymnastikhall.

"Nu kör vi tio burpees!"

Cirkelfys pågår i träningshallen. Statisk träning, med ryggen mot väggen och benen i 90 grader. Kanslist Kristina Svensson och en kriminalvårdare peppar de unga att ta ut sig fysiskt.

– Nu kör vi tio burpees!

Sammanbitna hoppar de högt upp i luften för att i nästa sekund kasta sig ned på golvet.

En del ungdomar vill till en början inte röra på sig alls, men tack vare den träningsentusiastiska personalen, med André Johansson i spetsen, så märker de att träningen påverkar dem positivt. På helgerna blir det ofta volleyboll och fotboll. Även yoga är populärt. Från början ansågs yoga vara för tjejer. Men nu uppskattas det högt och målet under avslappningen är att lamporna ska släckas ned och inte tändas av rörelsedetektorn. Under pingisturneringar utmanar intagna och personal varandra. Det händer att även kriminalvårdschefen och fastighetstekniker är med och tränar.

 

ARBETET

 

Produktionsledaren Torgny Mårtensson.

Ett parti backgammon eller en omgång fia med knuff är belöningen när de intagna har hunnit med sitt beting av montering och förpackning.

– Vi ska göra 200 sådana här golvstöd för tunga maskiner. Och vi ligger steget före!

Killen ser glad ut när han berättar om arbetet som han tycker är omväxlande.

– Det är roligt att ha lite ansvar. Jag kollar nummer och tycker om att arbetet blir ett gemensamt projekt där vi ställer upp för varandra. Vi skrattar mycket och slipper tänka på sånt som inte är roligt.

En annan kille tycker det är alldeles för lite att göra.

– Jag trivs med att jobba, berättar han och visar gärna hur snabbt han kan sätta ihop ett maskinstöd med en skruvdragare.

Andra jobb är att vika kartonger eller att montera galgar med plastklädnypor som används av klädaffärer.

– Det kan vara svårt att få in jobb som passar, berättar produktionsledaren Emma.

Ungdomar har ingen arbetserfarenhet och kunderna vill ha bra kvalitet på det utförda jobbet.

– Ibland tvingas vi tacka nej till jobb, säger kollegan Torgny Mårtensson.

Han visar verkstadens löpande band där 6–7 personer kan tillverka och packa maskinfötter.

– Det fungerar bra. Det känns som på riktigt, alla fokuserar på jobbet och kvalitet är A och O. Det funkar inte om någon sitter och maskar.

Torgny Mårtensson förklarar att det är lugnast när ungdomarna har mycket att göra.

– Nästa vecka kör vi stora detaljer, det blir roligt. De uppskattar att lyfta tungt, då blir arbetet som ett styrketräningspass.

 

PLATSBRISTEN

På ungdomsavdelningen finns två avdelningar med tolv intagna i varje. Allt är nära: sysselsättningen, chefer, klienternas avdelning och avskildheten.

Kriminalvårdsinspektör Nina Tikkanen har varit med länge och kan avdelningens historia.

– Från början fanns det 16 platser per avdelning vilket var alldeles för många. Sedan kom ungdomsuppdraget och då sattes 8–10 klienter i en grupp. Vi fick också extraresurser, för vår del blev det fyra tjänster: två kriminalvårdare, en produktionsledare samt en lärare.

Efter att platsbristen har brett ut sig har antalet klienter ökat till dagens tolv klienter per avdelning. Ökningen märks.

– Alla klienter har sina problem. Nu när det är tajtare ökar misskötsamheten mot varandra. Det får personalen jobba med. Platsbristen gör att även vi måste dra vårt strå till stacken, men någon luft finns inte längre i systemet. Vi kan inte gärna ha större grupper, säger Nina Tikkanen.

 

DAGLIGA JOBBET

 

Två kvinnor i kriminalvårdsuniform.

Kriminalvårdsinspektören Nina Tikkanen och klienthandläggaren Anna Kostadinovska Eriksson.

Nina Tikkanen och klienthandläggare Anna Kostadinovska Eriksson leder det dagliga arbetet, de har jobbat tillsammans sedan 2007.

– Det skapar en trygghet att vi täcker upp för varandra. Vi har samsyn, men kan tycka lite olika. Men gemensamt är att vi har dörrarna öppna och gör oss tillgängliga för personal och intagna.

All personal är vsp-koordinatörer så ungdomarna får mer tid med sin kontaktman. Personalen cirkulerar mellan de två avdelningarna. Tidigare hade avdelningarna fasta medarbetare, nu är alla på bägge avdelningarna, vilket gör personalsituationen mindre sårbar.

– Vi hjälper varandra och tar vara på varandras styrkor. Om någon klient behöver avskiljas så kollar vi upp vem som har bäst kontakt med personen.

Det är alltid personal från avdelningen som följer med till avskildheten.

– Det är inte så att vi bara lyfter bort ett problem och sen inte ser det. Utan vi jobbar tillbaka dem, om de inte riktar hot och våld mot medintagna, förklarar Nina Tikkanen.

Alla klienterna har individuella scheman som löper för en vecka i taget. Lagt schema ligger. Klienterna är impulsiva, de vill hoppa av skolan ena veckan, för att veckan därpå tycka att verkstaden är problemet. Struktur och tider håller därför personalen benhårt på.

Först lägger programledaren in programmoduler och läraren fyller på med skolpass. Därefter läggs övrig verksamhet in, som montering, förpackning, fys, internservice och kurser som exempelvis Gröna fotspår, Fryshuset och en HLR-kurs.

– Programmen är viktigast. Men alla jobbar tätt med varandra, även läraren.

– Vi har ingen akademisk kvart till sysselsättning och skola. Är klienterna sena får de vänta till nästa aktivitet. Konsekvensen kommer snabbt, säger Nina Tikkanen.

 

LÄRCENTRUM

Leende kvinna i korridor.

Läraren Elin Tillawi.

I anstaltens lärcentrum är det tyst, varken snack eller musik. Här råder studiero. De två lärarna ingår i ungdomsavdelningens arbetslag och gemenskap.

– Det är roligt med kollegor som inte bara är pedagoger, utan har andra professioner. På ett helt annat sätt än vanliga skolan kan vi arbeta med hela människan och helheten, säger läraren Elin Tillawi.

Utbildningsbehovet är jättestort, klienterna saknar oftast hela gymnasiet och även delar av grundskolan.

– Vi bjuder på lyckanden! Vårt uppdrag är att stärka klienternas självförtroende, ge positiva erfarenheter av studier och låta dem få betyg med sig. Det som jobbar emot oss är de korta tiderna.

 

INTAGNAS AVDELNING

Med koll på läget.

Det är speciellt att jobba med unga, berättar Anna Kostadinovska Eriksson. Ljudnivån är hög och bullrig. Ungdomarna kräver mycket och allt kan svänga snabbt. Ungdomarna söker ständigt vuxenkontakt.

– Vi hälsar och säger hej varje dag. Vi tar i hand inför kollegium och formella möten. Vi har koll på läget!

Och visst har de koll. Det märks inte minst när vi rör oss i korridoren på avdelningen. Många vill snacka med Anna, Nina och den övriga personalen. Det är som att hänga i korridoren på en högstadieskola. Det buffas, knuffas och snackas. Många söker kontakt. En kille som är utsedd till ordförande i förtroenderådet säger till Nina att han vill ha ett möte med henne ”boss to boss”.

En glad kille visar stolt upp sitt rum. Han spelar gitarr och skriver dagligen ner sina tankar i ett anteckningsblock, för att sedan gå igenom dem för att lära sig något om sig själv.

På frågan om det funkar bra på avdelningen får personalen enbart beröm:

– Trivs ganska bra. Vi har bästa chefen! Inget att klaga på.

– Trevlig personal, ja 80 procent är bra. De har aldrig sagt något dumt till mig.

– När jag mår dåligt stöttar de mig, de finns när jag behöver dem.

– De gör sitt bästa, jag har en bra kontaktman.

– Personalen här har mycket tålamod.

Men visst finns det något som är dåligt?

Jodå, väggarna är för tunna, duscharna äckliga och det serveras för lite mjölk. Flera vill ha mer jobb och sysselsättning. Någon klagar över att det saknas städmaterial när de ska städa sina rum.

 

PERSONALEN

Efter ett arbetspass kan ett parti backgammon vänta.

– De unga klienterna känner av om personalen inte vill jobba med dem. De söker vuxenvärlden, men väljer personalen att inte ha en relation blir det svårt. De som stannar kvar är kompetenta vårdare som gillar ungdomar, säger Anna Kostadinovska Eriksson.

Idag söker sig folk hit, berättar Nina Tikkanen. Tidigare gick anstalten igenom en tid med dåligt rykte efter ett upplopp (2004). 

Personalen har många enskilda samtal. Ungdomsavdelningen har ingen psykolog anställd för tillfället, men tjänsten är utlyst. Någon psykologledd handledning sker alltså inte idag, men psykologer som ansvarar för anstaltens sexualbrottsavdelning erbjuder KBT- och MI-forum.

– Vi pratar mycket med varandra inom personalgruppen. I gruppen finns lång erfarenhet av att arbeta med olika personligheter och diagnoser. Adhd-problematik finns bland ungdomarna, men idag är många utredda när de kommer hit.

 

PROGRAM OCH SAMARBETE

Puls, One to one, Mik och Prism är välfungerande program på ungdomsavdelningen.

Man samarbetar även med Fryshuset som besöker anstalten en gång i veckan. De har grupper som genomför värderingsövningar och förebygger kulturkrockar. Även RFSU dyker upp en gång i månaden för att prata om sex och samlevnad. Här finns stora behov hos klienterna, berättar Nina Tikkanen som anser att samarbetet med de ideella organisationerna är väl fungerande och uppskattas av klienterna.

Mer nyfiken på kriminalvård?