Kriminalvården

Kriminalvården logotyp
Kristina Landemark ledre regeringsuppdraget med inslussningsgrupper
Kristina Landemark leder regeringsuppdraget med så kallade inslussningsgrupper.

Framgångsfaktorer för inslussning i samhället

14 januari 2020

Börja samverka tidigt. Stärk kommunikationen. Upprätta tydliga strukturer. Det är viktiga framgångsfaktorer i frivårdens pågående försöksverksamhet med inslussningsgrupper. De har som mål att stärka Kriminalvårdens externa samverkan kring medel- och högriskklienter som är under övervakning efter muck från fängelset.

Försöken med inslussningsgrupper är ett av Kriminalvårdens regeringsuppdrag, som pågått i ett år. Det genomförs på tre frivårdskontor: Umeå, Norrköping och Göteborg. Hittills har runt 40 klienter deltagit i den förstärkta samverkan som det handlar om.  

– Klienten behöver se vinsterna med att vi samverkar med socialtjänsten och andra aktörer kring hens verkställighet. Och det har varit ganska lätt att inkludera klienterna, berättar frivårdsavdelningens Kristina Landemark, som projektleder regeringsuppdraget.

Att det ”bara” är 40 klienter som deltagit hittills beror på att försöksverksamheten inte är så stor. Nio frivårdsinspektörer och deras chefer arbetar med inlussuppdraget. I slutet av förra året träffades representanter från de tre försöksverksamheterna och deras olika lokala samverkanspartners för att lära av varandras erfarenheter och hitta framgångsfaktorer för samverkan.

Framgångsfaktorer som identifierades:

  1. Att börja samverka kring klienten så tidigt som möjligt, helst så fort det finns ett beslut om övervakning. Det ökar chanserna att få till en bra planering med de aktörer som klienten har behov av, i god tid inför villkorlig frigivning. Tiden strax efter villkorlig frigivning är särskilt riskfylld när det gäller återfall i brott.  
  2. Att upprätta tydliga strukturer för hur samverkan ska gå till. Vem gör vad? Hur följer vi upp? Hitta goda former. På frivården Umeå har man exempelvis avsatt samma tid varje vecka till samverkan.
  3. Att kommunikationen fungerar mellan de aktörer som ingår. Lyssna på varandra, förstå varandras förutsättningar. Lita på varandra. Försöksverksamheterna beskriver att de lagt mycket tid på att klargöra roller och ansvar i början av samverkan, och att det lönar sig i längden.
  4. Att varje frivårdskontor själva får hitta fram till passande samverkansformer, eftersom de lokala och regionala förutsättningarna ser så olika ut i olika delar av Sverige.

Om inslussningsgrupper:

  • Kriminalvården har i regeringsuppdrag att genomföra försök med inslussningsgrupper. Försöksverksamhet pågår på frivården Umeå, Norrköping respektive Göteborg januari 2019-juni 2020.
  • Försöken går ut på att hitta hållbara lösningar för att förstärka samverkan kring klienter med medel och hög risk att återfalla i brottslighet, som är på väg att villkorligt friges med övervakning. Målet är att höja effektiviteten i det återfallsförebyggande arbetet, med anledning av att en stor del av brottsligheten begås av personer som tidigare dömts för brott.
  • Frivården ska initiera och samordna samverkan kring klienten, med start redan i anstalt. Aktörer som kan ingå är exempelvis socialtjänst, arbetsförmedling, landsting och frivilligorganisationer.
  • Brottsförebyggande rådet håller på att utvärdera försöksverksamheten, vilket de fick i uppgift att göra i regeringsuppdraget.
  • Uppdraget ska slutrapporteras i juni. Från Kriminalvårdens sida finns en förhoppning om att inslussningsgrupperna ska fortsätta och inkludera fler frivårdskontor och eventuellt några anstalter. Myndigheten ska även utvärdera försöken för egen del, och samla kunskap och erfarenheter om förstärkt samverkan att sprida nationellt i organisationen.