Kriminalvården

Kriminalvården logotyp

Elvar Jonsson, som både behandlar klienter och utbildar andra så kallade programledare, ställer gärna upp på en intervju. "Det är viktigt att berätta att vi inte bara förvarar de här människorna, utan att vi försöker göra någonting också."


Att få extremister att göra entré i livet igen

24 mars 2020

Kriminalvård i hela världen famlar efter sätt att ”bota” terrorister. Elvar Jonsson från frivården Malmö fick ett unikt uppdrag: försök att nå de dömda extremisterna med behandlingsprogrammet Entré.

Programledare Elvar Jonsson har arbetat med behandlingsprogrammet Entré sedan det introducerades 2013. Programmet vänder sig till män med våldsamt beteende som vill lämna organiserad brottslighet, men eftersom programmet är flexibelt och skräddarsys efter den enskilda klienten, ville Kriminalvården testa på en ny målgrupp: våldsbejakande extremister. I det första försöket för några år sedan valdes Elvar Jonsson ut, som enda person i landet, att prova programmet på fängelsedömda våldsbejakande extremister.

– Det vi vill veta till att börja med är om det över huvud taget går att nå de här klienterna med ett behandlingsprogram. Och det går. Jag kan säga att jag har nått fram. Men det är för tidigt att säga om det minskar återfall i brott.

Elvar Jonsson märker en del särdrag hos de här klienterna.

– De är väldigt paranoida. De tror att alla är ute efter dem. Att få dem att lita på mig och förstå att jag inte vill dem något illa tar längre tid än med övriga Entré-klienter.

Känner sig förföljda

Programmet Entré är uppbyggt kring tre faser. Första fasen är en kartläggning där klientens problemområden identifieras. Det brukar ta runt fem sessioner innan behandlingen går in i fas två, där man verkligen jobbar med klientens kriminogena behov.

– Med dessa klienter har det tagit betydligt längre tid, kanske femton eller arton sessioner, innan de inser att jag är där för att hjälpa dem att inte återfalla i brott, och därmed hålla sig utanför fängelse.

Klienterna har trott att ”behandlingen” egentligen är ett sätt att snoka och kartlägga deras organisationer.

– Egentligen är det inte konstigt att de känner sig förföljda. Många av de andra intagna är mycket negativt inställda till de här klienterna. Och processen innan de döms innebär ofta att Säpo har spanat på dem och kartlagt deras aktiviteter, fast de själva inte känt till det. Så de har ju faktiskt på något vis varit förföljda.

Elvar Jonsson poängterar att det än så länge handlar om ett fåtal klienter, så att det är svårt att utifrån hans erfarenheter dra hållbara slutsatser. Men de dömda han har träffat är sökande människor, som har svaga eller inga sociala band till samhället.

Från högerextrema och islamistiska miljöer

– De är ensamvargar av olika skäl. De kan ha varit mobbade i skolan och sett sig som utanför ända sedan barndomen. Eller så har de valt den kriminella vägen. De jag har träffat har letat efter en mening med livet och inte varit religiösa till att börja med. Men de har varit lättledda och har träffat fel personer som gett dem sitt sätt att tolka religion eller samhället. Jag har behandlat personer från både högerextrem och islamistisk miljö.

Stora terrordåd sedan 11 september-attackerna 2001 har fått politiker och myndigheter över hela världen att fundera över hur våldsbejakande extremism ska motarbetas. Diskussioner om olika tillvägagångssätt har förts förutsättningslöst, eftersom ingen vetat vad som egentligen fungerar.

Behandlingsprogrammet Entré och Elvar Jonssons sätt att prata innebär att han inte pratar religion eller politik.

– Enligt svensk lag får de tro vad de vill, men de får inte göra vad de vill.

I andra västländer har religiösa program testats.

– Jag har hört att program med imamer som ska övertala terrorister har provats, men att det ofta fått motsatt effekt. De dömda börjar argumentera emot och blir ännu mer fasta i sin övertygelse.

Börjar se sig som individer igen

Däremot så lyssnar Elvar noga. Han håller reda på motsättningar och dissonanser i det de pratar om, för att i lugn takt senare återkomma till dem och utmana deras tankemönster.

– Den högsta drömmen är ofta att bli martyr. Då blir man erkänd av alla dem som har föraktat en i det här livet. Och man tycker att man blir rikligt belönad. Får gifta sig med 72 jungfrur och sitta bredvid Muhammed i paradiset.

– Många idealiserar sin organisation och pratar mest om den och då är de inte nära sin förändringsprocess. Men jag försöker vända det, och pratar om dem som enskilda personer: Hur påverkar det dig? Hur hänger det ihop med dina värderingar idag?

Och det är genom frågeställningarna i programmet och möjligheten att vrida på värderingar och fundera över sina drivkrafter som Elvar märker förändringar hos klienterna.

– När de är inne i det ser de sig inte som enskilda individer. De är ett med sin organisation, som är större än de själva. Under behandlingens gång börjar de se sig som individer igen. Att de spelar roll här och nu, att de har familjer som bryr sig. De börjar göra framtidsplaner.

– Personer som sett sina närstående som otrogna och förskjutit dem, har börjat söka sig till sina släktingar igen.

– Jag har också märkt att det händer saker när de börjar prata om sina problem och bli mer ärliga om sig själva. När de börjar planera för ett liv i det här livet, och inte bara ser hur bra det ska bli i nästa. När de börjar känna skam över vad de gjort, och rädsla för om samhället kommer ta emot dem.

Svårt på grund av misstänksamhet

– Jag har varit med när personer börjat fundera över skillnaden mellan att bli martyr och att vara mördare. Självmordsbombaren som råkar döda rättrogna muslimer: kommer den till paradiset? Eller hamnar den i helvetet?

Mötena kan vara ganska jobbiga.

– Det är alltid ansträngande att arbeta med behandling, och eftersom de här personerna är så misstänksamma är det extra svårt. Det är viktigt att lyssna hela tiden och att bekräfta rätt saker. De ska inte kunna komma efteråt och säga att jag tycker som de. Om de säger: ”Du vet det är krig mot islam”, så ska jag inte nicka och humma med, utan lyssna och vända det till något som kan användas i behandlingen. ”Nej det vet jag inte, men jag har förstått att du tycker så. Hur tycker du att det har påverkat dig?”

Trots att Elvar Jonsson träffar intagna som gjort väldigt grova brott är han inte rädd för egen del.

– Jag har jobbat med behandlingsprogram i tio år och aldrig råkat ut för något hotfullt. Det är en fördel att det är frivilligt. Bland de våldsbejakande extremist-klienterna har jag bara varit med om en person som vägrat vara med. Några andra har pendlat fram och tillbaka, men då får jag börja om och jobba med tillit och motivation. Det får inte gå för fort fram. Jag har haft över femtio sessioner med vissa klienter.

Hårt fall om samhället avvisar dem

Samhällets önskan är så klart i längden att de dömda personerna ska sluta begå våldsdåd och bli fungerande samhällsmedborgare. Sedan Elvar började prova Entré på dömda terrorister har Kriminalvården gått vidare, och använder nu programmet på fler våldsbejakande extremist-klienter, även sådana som inte är dömda för grova brott, men ligger i riskzonen. Om det verkligen fungerar brottsåterfallsförebyggande är dock ännu för tidigt att säga, enligt Elvar Jonsson:

– Som vid all annan behandling så vet man inte hur det fungerar förrän de är på fri fot och ska försöka komma in i samhället. Det jag kan säga är att det går att nå dem och att det går att prata meningsfullt med dem genom programmet. Jag har sett att deras självbild har förändrats och även deras syn på livet i övrigt har blivit mycket mer prosocial under behandlingens gång.

– Behandling är trots allt bara en del av hela pusslet. Grundläggande är om civilsamhället tror på deras förändring. Under programmets gång utvecklar klienterna framtidsdrömmar, och drömmar om jobb och relationer. Men blir de avvisade av det samhälle de redan står utanför, kan fallet bli hårt.

 

Om behandlingsprogrammet Entré

Utgångspunkten är att grupptillhörigheten till den kriminella grupperingen fyller en funktion för klienten och svarar upp mot sociala och psykologiska behov. Kriminalvården ska stötta klienten att lämna den kriminella grupperingen, men det räcker inte som enda insats för att minska risken för återfall i brott.

 

Läs mer om våldsbejakande extremism:

De bedömer risken för ideologiskt motiverat våld