Kriminalvården logotyp
Svartklädd kvinna står med armarna bakom ryggen och tittar in i kameran. I förgrunden sticker en växt upp.
”Jag själv kunde inte som nyanställd psykolog relatera till ämnet sexualbrott – det var oförståeligt”, säger Johanna Lätth. Foto: Henrik Witt

Forskaren som vill komma bakom det oförståeliga

20 augusti 2021

Psykolog Johanna Lätth är Kriminalvårdens expert i sexualbrottsfrågor. Förutom behandlare, utbildare och programutvecklare kan hon lägga till titeln författare sedan hon nyligen gav ut boken Sexualbrottets psykologi.

– När man närmar sig gruppen sexualbrottsdömda som är så avskydd i samhället väcker det många tankar – och deras brott kan verkligen vara avskyvärda. Med arbetet följer en hel del utmaningar: det gäller att skaffa kunskap om gruppen i sig, men också att hantera egna reaktioner och känslor. Samtidigt måste vi närma oss gruppen – om vi ska kunna förebygga brott och göra en positiv skillnad, säger Johanna Lätth.

Johanna Lätths senaste bok.

Efter många års arbete med sexualbrottsdömda har Johanna Lätth samlat sina erfarenheter i boken Sexualbrottets psykologi – bemötande, bedömning, behandling. En bok som hon hoppas kan vara en utgångspunkt för att tänka vidare kring sexualbrott. 

– Sexualbrottsdömda är en grupp som har relativt låga, kända återfall. Bara två procent återfaller inom tre år och många klienter kommer bara en gång till Kriminalvården. Det betyder att många gärningspersoner finns på andra ställen i samhället. Det behövs verkligen ett förebyggande arbete för att hindra det första brottet. Det är inte den lättaste uppgiften för sjukvården och det finns inte många specialiserade verksamheter men jag hoppas att fler vågar prova att arbeta preventivt.

Stort intresse

Johanna Lätth är lite överraskad över det mediala intresse hennes bok har medfört. Hon har medverkat i P1:s Kropp och själ, i Kaliber och i Tv4:s Nyhetsmorgon och gjort flera andra intervjuer för tidningar och poddar. Ofta finns både en laddning kring och intresse för sexualbrott, men hon hade inte väntat sig så stor uppmärksamhet.

– Det är ändå en bok som närmar sig och beskriver gärningspersonernas sexualbrott och försöker nyansera bilden av dem. Det är ganska komplext och kan väcka känslor. Jag gläder mig verkligen över att boken har fått ett sånt positivt mottagande.

Skambelagt ämne

Sexualbrott är ett skambelagt ämne, och därmed följer både okunskap och ett stort behov av att få veta mer.

– Jag själv kunde inte som nyanställd psykolog relatera till ämnet sexualbrott – det var oförståeligt. Det kan kännas skrämmande att närma sig, men också utgöra en lockelse att försöka förstå det som på ytan är så himla obegripligt – att få komma bakom det oförståeliga.

Olika pusselbitar

Johanna Lätth utmanas av att förstå och lägga ett pussel över gärningspersonernas motiv och drivkrafter. Ett syfte med boken är att visa att pusselbitarna kan se olika ut, och vara olika viktiga från individ till individ.

– Det finns inte en förklaringsmodell som är gällande som motiv till sexualbrott. Boken följer fyra gärningspersoner, tre män och en kvinna. Det är fiktiva personer, men ändå realistiska.

Men hur vanligt är det att kvinnor begår sexualbrott?

– Anmälningar tyder på att 2-3 procent av gärningspersonerna är kvinnor, men självrapporteringsstudier från andra länder visar på högre siffror, i en större studie låg den till exempel på 12 procent.

– Helt klart är att män begår de flesta sexualbrotten, men att mörkertalet förmodligen är högre bland kvinnor. Det har att göra med att kvinnor i större utsträckning begår sexualbrott mot barn där mörkertal för brottslighet är högre, och att kvinnor inte liknar de föreställningar vi har om förövare.

Preventiva metoder

Att utveckla och utvärdera preventiva metoder för att förhindra att sexualbrott sker, är något som Johanna Lätth kommer att arbeta med de närmsta åren. Kriminalvården finansierar tillsammans med Karolinska Institutet en tjänst där hon ska bedriva doktorandstudier på halvtid.

Enligt Johanna Lätth finns det inom sexualbrottsforskning inte någon tradition av att utföra effektivitetsstudier med högsta vetenskapliga kvalitet. Det är därför omdiskuterat huruvida sexualbrottsbehandling funkar eller inte.

– Tittar vi på de stora metastudier som finns, ser behandling som liknar den vi erbjuder i Sverige ut att fungera, men vi behöver studier med bättre kvalitet. Precis det är tanken med min forskning – att bidra med goda studier i den kunskapsutvecklingen.

Två behandlingsprogram

I projektet kommer två behandlingsprogram att utvärderas. Dels Kriminalvårdens kortare sexualbrottsprogram som är under utveckling och dels ett internetbaserat KBT-program. Det senare riktar sig till personer som använder övergreppsmaterial (tidigare kallat barnpornografi). Deltagare från hela världen rekryteras på Darknet och har möjlighet att delta anonymt.

I en annan studie kommer hon att titta på hur olika riskfaktorer kopplas till brottslighetens uttryck. Är hypersexualitet kopplat till hur mycket tid personen ägnar åt att titta på övergreppsmaterial? Hon är också intresserad av att få svar på frågan om sexuella avvikelser är kopplade till hur grovt material personen tittar på.

Svårbedömd risk

Parallellt med forskningen sysslar Johanna Lätth med utveckling och utrullning av Kriminalvårdens behandlingsprogram. 

– Sexualbrott, som är så tabubelagt, kan också vara svårbedömt. Det är inte säkert att vi initialt får tag i vilken risk klienten har. Ibland kan det till och med se ut som att risken ökar under behandlingen, för att klienten vågar berätta mer om till exempel sexuella avvikelser.

Johanna Lätth menar att det finns många fördelar med att kunna utforma de program som möter behoven hos Kriminalvårdens intagna.

– Det är en spännande utveckling och himla roligt att vara med och utforma egna program. Vi har många klienter med korta verkställigheter som snabbt behöver komma i behandling, säger hon.