Kriminalvården logotyp
Kriminalvårdens generaldirektör, utomhus leende in i kameran. Foto.
Martin Holmgren är Kriminalvårdens generaldirektör sedan ett år. Foto: Magnus Liam Karlsson

Nyfiken på generaldirektör Martin Holmgren?

17 februari 2021

Martin Holmgren har varit Kriminalvårdens generaldirektör i ett år – ett år präglat av svår platsbrist i häkten och anstalter och en världsomspännande pandemi. I den här intervjun, som gjordes för Kriminalvårdens personaltidning Omkrim innan jul, berättar han om sin syn på Kriminalvården och sitt uppdrag.

Hur hamnade du i Kriminalvården?

– Efter gymnasium och militärtjänst visste jag att jag ville läsa vidare. Jag hade ett brett samhällsintresse och tvekade mellan juridik, ekonomi och lärare. Det blev juridik. Under tingstjänstgöringen kom jag på att jag ville bli domare. Så jag började min domarutbildning på Svea hovrätt, och sökte mig sedan till justitiedepartementet som rättssakkunnig. Jag ville förstå juridiken i förhållande till politiken. Där fick jag också pröva på att vara chef och det visade sig att jag tyckte att det var spännande att leda andra. När jag slutade på regeringskansliet efter elva år var jag rätts- och expeditionschef, högsta tjänsteman på ett departement.

Efter det fick Martin Holmgren en tjänst som chefsrådman i tingsrätt och därefter som chef för Nacka tingsrätt. 2014 fick han frågan om han ville bli generaldirektör för Domstolsverket. Det var en spännande utmaning i en central myndighet som styr och stödjer 72 domstolar där alla är egna myndigheter.

– Det var speciellt, och handlade mycket om att bygga bra relationer.

I fjol gick du över till Kriminalvården, varför tackade du ja till det?

– Jag drivs av mitt eget engagemang och att det jag gör kan ha betydelse. Jag var sugen på att utvecklas vidare och jag bottnar i rättssamhället. Jag tänkte att jag skulle försöka göra något bra ännu bättre.

Var det något inom Kriminalvården som förvånade dig?

– Både ja och nej. Mycket av utmaningarna med ledning och styrning känner jag igen från andra arbetsplatser.

– Det som har slagit mig är den enorma kraften i det klientnära arbetet. Den dimensionen hade jag bara vaga begrepp om innan. Men den insikten har bara gjort mitt arbete ännu roligare än jag kunde föreställa mig.

Hur är du som ledare?

– Det viktigaste för mig är att ge förutsättningar för andra att klara sina uppdrag. Det ska inte vara en one-man-show, utan ett lagarbete. Det går utmärkt att både peka med hela handen och lita på sina medarbetares förmåga att själva ta ansvar.

– Jag försöker också tänka på hur jag som generaldirektör kan göra störst nytta för Kriminalvården. På vilka arenor är jag viktigast? Jag tror inte att jag behöver vara inne i varje detaljfråga, utan snarare se till att ge våra chefer och medarbetare de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb, att vi får genomslag för våra frågor i departementet, att budgetunderlaget är väl förberett och sådana saker.

Kriminalvårdens nationella ledningsgrupp har nyligen satt en målbild, tio år framåt. Varför tittar ni så långt fram?

– Vi måste göra både kortsiktiga och långsiktiga planeringar. Eftersom vi är en myndighet som vill göra mycket men har ändliga resurser, är det viktigt att bestämma vilken som är vår viktigaste ledstjärna. Nu har vi satt tre områden där vi har våra absolut viktigaste mål: det handlar om kapacitet, kompetensförsörjning och verkställighetsinnehåll.

Tror du att vi kommer att ha alla platser vi planerar för om tio år?

– Ja, det hoppas jag verkligen. Annars klarar vi inte vårt uppdrag. Jag vet att det finns frågor om varför det inte gått fortare när det gäller byggnation. Man tänker: ”hur svårt kan det vara?” Men det har hänt en hel del, framför allt förändringar i vår omvärld, men även i vår egen förmåga. Vi känner oss tryggare gällande finansieringen. Vi har skapat ett förtroende för verksamheten och visat att vi är duktiga på att sköta vår ekonomi. Vi har också skapat en bättre fungerande lokalförsörjningsprocess jämfört med tidigare.

– Men vi ska inte underskatta svårigheterna. Och även om vi får alla projekt i hamn – kan vi då vara säkra på att platserna räcker? Därför ser vi just nu över vår plan för platskapaciteten för att vid behov öka platstillskotten ytterligare.

Ett mål handlar om ett kvalitativt verkställighetsinnehåll – anpassat till ökningen av klienter. Vad betyder det?

– Det är en av de svåraste frågorna. Klarar vi att hålla uppe sysselsättning och återfallsförebyggande insatser när vi har så mycket problem kortsiktigt, med för få platser och coronasituationen? Är det ens rimligt att kräva? Å andra sidan: de flesta av oss som jobbar här, och våra uppdragsgivare, ser det återfallsförebyggande arbetet som helt grundläggande i uppdraget. Det är också viktigt för säkerheten.

– Medarbetarna brottas med dessa frågor dagligen, ute i verksamheten. Då vill jag att de ska känna att de inte är ensamma. Vi ska göra de här prioriteringarna gemensamt, genom medvetna vägval.

Mer om Martin Holmgren

Kriminalvårdens generaldirektör, utomhus vid ett broräcke, leende in i kameran. Foto.

 

Familj: Hustru och två vuxna barn.

Fritid: Familjen, trädgårdsarbete, köra motorcykel. Jag trivs på vårt sommarställe och jag gillar att läsa.

Person du beundrar: När jag var nyutbildad och var tingsnotarie, gjorde chefen på domstolen stort intryck på mig. Hans sätt att förena yrkeskunskap med en tro på människan vill jag gärna själv leva upp till.

Ville bli när du var liten: Polis eller lokförare.

Husdjur: Vi har en katt, men jag är halvallergisk, så det är inte på mitt initiativ. Men vi är vänner, jag och katten.

Det här gör mig glad: När jag får människor runt om mig att växa. Det ger mig energi.

Det här gör mig arg: Arg och arg, men jag kan bli irriterad på småaktigheter och ältande och grottande i detaljer. Det gäller både privat och på jobbet.