Kriminalvården logotyp
Två män står bredvid varandra och tittar in i kameran. Foto.
Richard Karlsson och Andreas Nygren är Processkedjans grundare.

De är länken till de unga

25 oktober 2021

Civilsamhället behövs för att stötta barn som hamnat snett. Processkedjans coacher arbetar med avhopparverksamhet. De följer med var den unga än befinner sig i rättskedjan, bland annat i häkte och anstalt.

Ryggtavla av en man med t-shirt med texten Coachning till förändring för unga kriminella. Foto.

Processkedjan har en bra dialog med Kriminalvården och myndigheten förstår värdet av deras arbete, säger Andreas Nygren.

Varje år får ett antal ideella organisationer statsbidrag för att genomföra verksamhet som på olika sätt kompletterar Kriminalvårdens arbete. En av årets organisationer är Processkedjan, där Andreas Nygren arbetar. 

Just den här dagen är Andreas på väg till Arboga för ett coachningssamtal. För några år sedan blev han kontaktad av kommunen som ville att Processkedjan skulle hjälpa dem med en nioåring som dragits in i fel miljöer.

– Det är helt galet, säger Andreas Nygren.

Han berättar att socialhandläggare – som kan bli hotade av familjer eller gängkonstellationer när de ska placera ungdomar – säger att det inte längre är ovanligt att 10-11-åringar blir rekryterade.

– Där är vi idag. Processkedjans målgrupp är unga, 13-29 år, men det är nog läge att sänka åldern hos oss.

"Vårdarna är våra ambassadörer"

Processkedjan har en lokal i Stockholm som coacherna utgår ifrån. Men för att upprätthålla varaktiga relationer med barn och ungdomar reser coacherna till institutioner och kommuner runt om i landet. Andreas Nygren har besökt anstalten Luleå, Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem i Kalix och har just nu klienter på anstalterna Västervik och Kumla.

Processkedjan kommer i kontakt med barn som är klienter i Kriminalvården på två sätt:

– Kriminalvårdarna är våra ambassadörer. Häktespersonalen kan vårt arbetssätt och de kan berätta för klienten om vilka vi är och vad vi kan erbjuda. Är den unga intresserad försöker vi få till ett möte så fort som möjligt, med åklagarens godkännande.

Ett annat sätt att nå barnen är genom Processkedjans motivationsgrupp.

– De som sitter på gemensamhetsavdelningen på Sollentunahäktet kan vi fånga upp i vår motivationsgrupp, där berättar vi att vi även erbjuder enskild coachning.

De flesta vill förändras

När Processkedjan startade var det för att möta barn och ungdomar som vill ha en förändring. Men är verkligen unga – som är inne i sin mest brottsaktiva period – beredda att hoppa av?

– Ungdomar som sitter i arresten eller i häktet med restriktioner börjar se konsekvenser av det kriminella livet. Du börjar reflektera, se sanningar och inse vad du borde ha gjort annorlunda. I den här miljön blir det även tydligt vilka personer som är bra respektive dåliga för dig.

De flesta häktade ungdomar vill göra en förändring i sina liv, menar Andreas Nygren. Och han poängterar att det är något alla människor behöver höra.

– Vi ser kriminella springandes på gatan, och vi läser i tidningen om att ungdomar är stolta, arroganta och inte vill göra någonting. ”De förstör vårt samhälle!” Men befinner du dig i en kriminell miljö går det inte att vara öppen. Det sista du säger är att du vill göra en förändring, det gör du allt för att dölja.

Maskerna är borta

– När vi träffar unga i låsta miljöer är alla attityder och masker borta. Det är naket. Vi får möta en riktig människa. De har bett om att få träffa oss och kan säga ”Det här är det bästa jag gjort”. Och om vi som kliver in i det låsta rummet har rätt verktyg är fönstret öppet – och de unga vågar prata.

Under mötet följer Andreas Nygren tre spår. Först och främst gäller det att skapa trygghet, det sker främst genom identifikation. Coacherna har egna erfarenheter av kriminalitet, utanförskap och institutioner.

– De förstår att vi kommer från samma miljö – och då vågar de öppna sig. Coachens erfarenheter är inga rövarhistorier för att roa, utan de är alltid konsekvensbaserade.

Andra steget är att försöka identifiera en viktig person runt barnet. Det ska vara en frisk, riktig person i närheten.

– Hade de frågat mig, hade jag sagt min morfar. Men ”min bästa i polare i gänget” fungerar inte.

Varaktig relation saknades

Det tredje steget är att erbjuda en varaktig relation i form av en coach, oavsett var barnet hamnar någonstans.

– Vi märkte att det saknades en kontinuitet i relationerna. Många människor kommer och går i en ung persons liv. Ungdomarna behöver inte en person till som inspirerar och sedan försvinner efter en månad. De behöver någon som kan följa med till vilken myndighet de än hamnar hos.

Barns levnadsvillkor ser väldigt olika ut. Andreas berättar om ett barn som fyllde 17 år i häktet, där han satt inlåst med restriktioner – och som själv skulle bli pappa. Att prata med ett barn om papparollen är förstås väldigt speciellt.

– Vi nådde honom, och gjorde ett bra ett arbete därinne. Sedan jobbar vi med vetskapen om att många faller tillbaka. Just den här killen behövde slå sig en gång till. Men vi behöll vår relation.

Han satt häktad, sedan blev det ett uppdrag via kommunen när han kom ut, killen föll tillbaka och hamnade hos SiS. Nu är han ute igen och är ett kommunalt uppdrag för Andreas Nygren. Killen är 20 idag, tvåbarnspappa och det sker framsteg hela tiden.

När det handlar om barn är det viktigt att få en bra relation med vårdnadshavarna. Därför har Processkedjan anhöriggrupper på utsidan. Grupperna möts en gång i veckan under ett halvår och genomgår en utbildning till anhörigcoacher.

Tror på att jobba med sig själv

– Det är inte bara gemenskap och identifikation utan vi tror på processer: du måste jobba med dina tankar, känslor och attityder. Deltagarna jobbar med sig själva, målet är att inte vara medberoende, inte möjliggöra kriminellt beteende eller missbruk och att ta hand om sig själva.

Vad är svårast i jobbet?

– Det kan vara tufft att se hur det går för barnen, att se vad de väljer och hur det går i samhället. Det brinner rejält och vi släcker små bränder. Organisationer och samhället gör det bra, men det kan ibland kännas som att vi har tappat greppet och det kan göra ont. Vi kan inte rädda världen, men vi kan göra ett bra arbete och får fokusera på det.

Något som ni är stolta över?

– Vi är tacksamma över att vi som före detta kriminella kan komma in i de här rummen. Det är ingen självklarhet att Kriminalvården öppnar för oss, eller att åklagarna kan ge ett godkännande. Vi är stolta över att vi har kunnat behålla ett gott rykte och vara professionella i det vi gör.

Andreas Nygren berättar att Processkedjan har en bra dialog med Kriminalvården och att myndigheten förstår värdet av deras arbete.

Fotnot: Nästa års statsbidrag för ideella organisationer, som på olika sätt bidrar till Kriminalvårdens verksamhet, går att söka till och med 31 oktober. Läs mer om det här. 

Andreas om coachningen av ”Niclas”:

– Jag träffade Niclas i förra veckan, han intervjuade mig för sitt examensarbete. När vi träffades första gången var han 16 år och satt på Sollentunahäktet. Jag började coacha honom där och han gjorde sedan sin resa genom SiS. Det var både framsteg och bakslag, men hela tiden såg vi att han utvecklades.

– Idag har det gått tio år sen vi träffades första gången. Han har håvat hem alla sidovinster: körkort, lägenhet, flickvän, betyg från gymnasiet och han siktar på att jobba med det vi jobbar med. När han skrev kontrakt på en bostadsrätt mejlade han en bild och skrev ’Det här är otroligt, det känns inte som det är jag!’

Om föreningen Processkedjan:

Föreningen får i år 1,4 miljoner av Kriminalvården för arbetet med att få unga klienter att lämna en kriminell livsstil.

Coacherna har individuella möten med de intagna och håller även motivationsgrupper på anstalter och häkten.

Processkedjan har fem coacher på heltid och ytterligare fyra är timanställda. 

Här kan du läsa mer om Processkedjan.